17 maj 2011

Hej syster och fullmånen

Hej syster är vaken med fullmånen. Jag kan inte sova.

Om två timmar ska jag gå upp.

Jag blir alltid så rastlös av fullmånen.

Vet ni vad jag gjorde till sist?

Jag gick upp klockan halv 4 på morgonen för att sätta mig och skriva en jobbansökan.

:-). Jag tycker att den här ansökan är den bästa jag någonsin har skrivit.

Men jag skickar den inte nu, utan först om några timmar. Skulle inte se bra ut om den kom fram 04.30. ;-).


Kram och hoppas på 2 timmars sömn!

4 kommentarer:

  1. Hej Syster!
    Jag håller tummarna för dig och att du får jobbet :) Och jag hoppas att du får sova hela natten i natt!

    Jag har en fråga som du kanske kan hjälpa mig att svara på eller iaf ge ge din syn på det hela :)

    Den här mannen som jag ska träffa om två veckor verkar trevlig och rolig.

    Jag har dock kommit att tänka på en sak.
    Han bad mig adda honom som vän på facebook för ett tag sedan vilket jag gjorde.

    Efter någon vecka så hade han tagit bort mig som vän. Jag frågade honom om varför och han sa att han hade varit inne och pillat på inställningarna och att det kanske berodde på det. Han sa vidare att även andra hade frågat honom samma sak.

    Idag skulle jag söka fram honom på Facebook för att titta på lite foton av honom. Tidigare kunde jag se hans logg samt alla foton trots att vi inte var vänner. Nu har han stängt ner det helt och vi har inte blivit vänner på FB igen heller.

    Vi pratar dock i telefonen och messar varandra och det känns bra :)

    Jag kanske är löjlig men jag får en dålig magkänsla även om det är en trivial händelse/sak. Kanke är jag för orolig och förväntar mig det värsta? Jag är ju lite skadad om jag säger så efter mitt ex :)

    Vad tror du? Tänk om han är gift och har barn? haha :)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack Jessie! Jag vill gärna ha några tummar med mig, för jag börjar känna att jag är redo att gå vidare. Jag gillar mitt jobb, men det är lite för slitigt och jag känner att jag inte kommer till min fulla rätt.

    Vad konstigt tänker jag spontant. Jag tycker att han borde kunna förklara för dig varför han har tagit bort dig, för det verkar ju som att han har gjort det.

    Jag pratade faktiskt med den vännen som också varit i vår sits tidigare i dag. Hon var inne på att vi behöver att lära oss att observera personens handling. Fina ord vet vi att någon lätt kan uttrycka utan att behöva vara en fin person för det. Det viktiga är om handlingen svarar upp till de fina orden.

    Jag tycker när jag ser det du beskriver att han sänder dubbla signaler och att det säkert finns en ambivalens hos honom.

    Kanske är det så enkelt att han har några olika flörtar på gång på en gång eller att han inte vill att hans omgivning ska känna till dig än. Det behöver ju inte vara så farligt om det inte har hänt så mycket. Men jag tycker att han borde förklara varför han gör som han gör. Det är en väldigt konstig sak att ta bort någon som vän på facebook.

    Jag tror inte att du ska underkänna din magkänsla. Jag tror att din magkänsla berättar viktiga saker för dig om vad du tycker är rätt för dig. Men kanske ska du inte göra för långtgående tolkningar av beteendet än, prova att träffa honom och se.

    Fundera sedan om hans ord möts med handling: Säger han en massa fina saker? Visar han med sitt beteende samma sak?

    Jag tror att min vän har en nyckel där, men ingen av oss är säkra på hur man handskas med såna här situationer.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej Syster!
    Tack för ditt svar.

    Det har inte hänt så mycket ännu (typ ingenting förutom samtal och en snabb träff på konferensen) och visst kan det vara så att han har flera flörtar på gång och det är ju inte fel om man är singel :)

    Jag har bestämt mig för att träffa honom, vi får väl se om han dyker upp på avtalad tid och plats :)

    Ville passa på att tala om att jag trodde att jag mådde bättre än vad jag egentligen gör, det upptäckte jag igår.

    Jag var och åt middag med några vänner. En av vännerna jobbar på samma jobb som mig och han berättade att han förra veckan vid lunch mötte mitt ex som stod utanför jobbet och väntade på någon. Eller någon ska jag väl inte skriva utan min kvinnliga kollega.

    Jag fick så ont i magen men blev också arg för att jag reagerade på det viset. Jag vill så gärna känna "ingenting" inför tanken på de två!

    Jag vet ju att dom är tillsammans. Jag saknar inte honom som person men jag verkar ha svårt att släppa det sveket som jag känner att både han och hon har utsatt mig för, speciellt hans svek.

    Jag hoppas att han kommer att visa henne sitt rätta jag, att hon får uppleva det jag fick göra...då kanske hon kan förstå.

    Jag vet ju att han inte är riktigt riktig. Jag menar, han hälsar ju inte ens på den kvinnan som han var gift med, sin exfru. Bara det säger något om honom tycker jag. När han går vidare till nästa offer som han hoppas ska vara perfekt så raderar han sin gamla partner helt ur sitt liv. Man finns inte längre och man har aldrig funnits heller. Våra år tillsammans har aldrig existerat för honom och jag har levt en lögn. Det gör ont!



    kram

    SvaraRadera
  4. Hej Jessie!

    Spännande att ni ska ses, oavsett hur det går tycker jag att det har varit skönt för mig att träffa andra, att få nya tankar. Nu är mitt projekt att försöka att inte fokusera så mycket på hur andra ska må och känna och hur jag ska vara med killar, jag ska försöka att ha lite kul i stället. Men det är svårt, för jag längtar så efter att bli älskad!

    Man kan bara snubbla sig framåt och se till att lära sig på vägen tänker jag ;-). Av de killar jag har mött sen exet har jag lärt mig om mig själv och det jag vill ha hela tiden. Till slut blir det rätt. Trygghetskänsla med en person är det viktigaste tänker jag.

    Jag förstår att det känns jobbigt, För mig går det där upp och ned, men fortfarande påverkar mitt ex mig och mitt humör en hel del. Vissa dagar känner jag mig helt kall när jag ser honom, andra gånger sorgsen, andra gånger arg, det är naturligt tänker jag. Det är ju som du säger svårt attt smälta den gigantiska kränkningen. Men glöm inte bort att berömma dig för att du är på rätt väg, gråt när det behövs men var också stolt när du är glad.

    Vi har så många processer på gång på samma gång. Man vet aldrig när en känsla kommer att värka ut. Men vi vet att det kommer att komma en dag när vi ser honom och bara tänker, vad såg jag i honom och det kommer att komma en dag då vi har accepterat vad vi själva gjorde, vi kommer att känna stolthet över att vi släppte och gick vidare och ha försonats med att vi inte gjorde det tidigare. Och det kommer att komma en dag då vi har reparerat det han skadade. Vi är hela tiden på väg mot de här punkterna. Även om det inte alltid känns så. Och en dag är vi framme.

    Kram!

    SvaraRadera