Gå eller ej? - Tips om sida för dig som behöver rådgöra med någon

Hej Syster!

Jag har haft en lång och skön dag, de har blivit fler på sista tiden sedan jag vågade ta några viktiga beslut. Ibland måste man stänga en dörr för att se vilka andra som kommer att öppna sig. Där är jag nu. Och nu vilar jag lite, för dörrarna har varit tunga att stänga i mitt sinne. Puh. Så skönt ibland att ta ett beslut.

Ett av de allra svåraste besluten jag har tagit var det beslutet jag tog att gå. Kanske känner du just nu som jag gjorde då. Att man så gärna vill att det ska bli bättre, men att man börjar inse att det inte är värt det, inte till det här priset, att inget verkar bli till det bättre, snarare till det sämre.

Det är så många tankar. Därför vill jag tipsa om den här sidan som jag fick syn på genom en vän. Jag tror att det är en bra och välstrukturerad plattform för dig som känner att det är någonting som inte riktigt stämmer med den relation du lever i. Projektet drivs av Linköpings universitet och du är helt anonym. Om du vill får du gärna höra av dig och berätta om det var till någon hjälp eller ej.

Klicka här så kommer du dit!

KRAM.

Moon river

Ibland, vissa kvällar, rinner den in i mig. Sorgen över att det kan bli så fel. Att livet tog en så galen vändning med honom. Numera är det en stilla stilla fors som passerar, jag går inte in i minnena. Jag mest konstaterar för mig själv att det var då och att det är över. Och så låter jag melankolin finnas där en stund. Jag sätter mig så inget kan störa och jag sörjer att det finns sådana människor som han. Jag sörjer att han blev sådan. Jag sörjer rädslan han planterade i mig och att jag fortfarande får jobba med tilliten, att våga släppa folk nära mig, de kan ju såra mig.

Jag är modig syster. Jag går in i relationer med människor. Jag stannar kvar även när det susar om öronen. Jag stannar kvar och jag håller ut mitt hjärta. Det är ett förskrämt hjärta, men det slår fortfarande, hett och ivrigt. Och det är inte ett halvkvävt hjärta som då en gång, även om det en sån här kväll känns tydligt, minnet.

Sådana gånger dämpar jag belysningen och så lyssnar jag på en ljuv sång som berör hjärtats rötter. Låter den smeka mitt sinne och tänker på att det är bättre nu. Det är så mycket bättre nu, livet utan honom. Livet som mig själv. Med mina smärtor och mina glädjeämnen, precis som de är.