Vaknar syster
till en ny dag i solen
vet att det är värt det
livet är värt att kämpa för.
Du är värd att stå upp för.
Han är inte värd din energi längre.
Det finns platser med potential och näring
som bättre förtjänar att ta del av dig och din kraft
växtkraft!
Hej syster! Vad glad jag blir av ditt inlägg. Hoppas att du har det så bra som texten andas att du har.
SvaraRaderaVad fint du skriver! Nu blir jag också glad :-). Jo, jag har det bra, livet har tagit nya intressanta vändningar, det har visat sig finnas så mycket mer än jag kunnat ana. Det är ingen dans på rosor, det är både svårt och lätt men väldigt spännande och det är min egen dans, som jag vill ha den. Uppe på ytan, inte som då, då jag trodde jag var fast på botten. :-), hoppas att du har det bra. kram och heja!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVad glad jag blir att jag hittade din blogg. Jag har precis kommit till insikt om att jag blivit utsatt för verbal misshandel i 20 år (!). Skall ni ta första steget mot att upprätta mig... få se hur långt jag kommer. Jag läser din blogg nu, från början till slut.
Jag undrar ifall du har en bra terapeut att rekommendera (förutsatt att vi bor i samma stad?? Jag bor utanför Stockholm).
Kram
L
Åh, vad starkt av dig! Ett steg i taget, så kommer man mycket längre än man kan föreställa sig. Jag har tyvärr inget tips på en person just i den staden. Men generellt skulle jag rekommendera att du kontaktar antingen rikskvinnocentrums stödlinje eller närmaste kvinnojour för att höra vad det finns för olika alternativ till hjälp. Jag valde att gå privat, men det var för att jag i den staden hade träffat på en terapeut som verkade väldigt bra. Stor Styrkekram!
SvaraRaderaMan hittar inte många bloggar om just detta ämne.
SvaraRaderaJag blev misshandlad i 9 månader cirka.
Driver en blogg http://www.storyofme.se där jag lägger störst fokus kring misshandel och mycket mer.
Besök gärna den :)
Med vänlig hälsning, Veronika Lindh
Hej, jättefin blog du har. Den har gett mig mycket styrka och funderingar. Känner igen mig mycket i vad du har beskrivit. Jag är 42 år skild med 2 barn, var ensam i många år och så träffade jag den här mannen 50 år med ett barn. Efter 1 år flyttade vi ihop. Han har hela tiden varit jättedålig på att ge mig bekräftelse, han bryr sig mest om sig själv, vill inte planera saker ihop med mig. Han är väldigt känslokall. Vill aldrig ge mig kramar. Jag är kramig av mig och ibalnd säger han måste du hålla på hela tiden. Kan du inte låta mig vara. Han slår mig inte men det svåra är att han är så känslokall. Allt är bara på hans villkor. Det känns som han är ihop med mig för att livet blir bekvämt för honom då. Vi har ett jättefint hem utpåt sett har han fått en snygg fru som älskar att laga mat habjudningar mm. Men när vi är själva är han snål mot mig. Han blir lätt arg och säger att det är för att jag tjatar på honom. Han hjälper aldrig till hemma med städning mm. Jag bestämde mig för en vecka sedan att lämna honom, gick till hyresvärden och satte upp mig på en lgh. Men nu är han så gullig igen. JAg är rädd att ge upp. Vi har mkt gemensamt. Eftersom allt inte stämmer med vad jag läser på hemsidor om psykisk misshandel funderar jag på om det är jag som överdriver. Mkt stämmer och jag känner igen mycket vad du skriver. Förra veckan gjorde han slut flera gånger. När vi pratar om vår relation säger han att han kan inte ändra ppå sig utan det är jag som skall fundera på vilken typ av man jag vill ha. Jag sa att jag har börkat fundera på det nu. Sen när jag gick till jobbet fick jag ett sms att en väg är att vi kanske kan få hjälp av någon som kan medal. De senaste dagarna har vi haft det bra. Bra sex mm. Det senaste har han inte velat ha sex med mig och jag har undrat varför. Jag är rädd att göra slut. För jag vet ju att alla relationer kan vara jobbiga. att jag kräver för mkt? Men jag vill känna mig älskad och det är jättejobbigt när jag inte får kärlek. Nu har jag skrivit av mig osammanhängande. Hoppas ni kan ge mig några vägledande ord.
SvaraRaderaHej fina! Åh, det låter jobbigt, jobbig känsla att inte riktigt kunna nå fram, att inte få komma så nära man vill. Min tanke när jag läser detta är: Men är det så hon vill ha det? Det låter inte som den slags relation du letar efter. Hur mycket ni kan jobba med, hur långt ni kan komma, det är svårt för mig att säga. Tror du att det skulle hjälpa att prata med någon annan? Det låter som ett alternativ. Ett annat är absolut att gå, för det är inte roligt att vara i en relation där man känner att man inte får den närhet man söker. Det låter inte så lovande att han säger att han inte tänker ändra sig, det låter heller inte så lovande att han inte hjälper till hemma eller hur han på det stora hela behandlar dig. Fråga dig själv, vad drömmer du om? Vilken slags relation vill du ha? Visst innebär varje relation jobb, men min erfarenhet är att den goda sortens relation är ett möte där man jobbar tillsammans, för att våga komma närmare varandra, våga stötta varandra, ömsedigt och varmt. Är det vad du har? Eller söker du något annat? Kan det bli det? Jag tror du innerst inne vet svaren på detta. Stor kram
SvaraRaderaTack för ditt fina svar. Precis som du skriver har jag svaret innerst inne, men är just nu väldigt rädd för ensamheten. Jag var ensam i så många år, nu helt plötsligt har jag fått leva familjeliv tex skidsemestrar med barnen tillsammans med andra familjer. Jag vet att det är löjligt av mig att fastna i det. Känner igen mig så mycket i vad du har skrivit. Jag vill känna mig älskad och jag ofta struntar i att känna efter vad jag själv känner. Så är det även med vänner. Läste idag det här som du har skrivit och det stämmer precis. Så skönt att få mina känslor bekräftade att man kan känna så....Du gav inte förbehållslöst tillbaka. Du gav bara när det passade dig och du brydde dig inte om vad jag behövde, Du fick mig aldrig känna mig vacker, tillräcklig, välkommen, önskad eller uppskattad för den jag är....
SvaraRaderaKram Ragnhild
Åh, ja det kan vara skrämmande att tänka på, hur man ska klara sig på egen hand. Men vad tror du? Kanske det ändå skulle gå att hitta ett lugn i ensamheten? Det är inte konstigt att känna en rädsla inför att bli ensam, jag tror vi alla människor bär på den. Men känslor man har innan ett stort beslut är ofta att man tror att det ska bli jobbigare och mer långvarigt, svårare att klara än vad det blir. Visst står du inför många utmaningar, men också så många möjligheter till att släppa in glädjen igen i ditt liv. Du kommer att möta nya människor som kan ge dig mycket av det du idag saknar. Kanske svårt att föreställa sig idag, men det går.
SvaraRaderaDu skriver att du känner igen dig i mina texter, och vet du, jag känner igen mig i dig också. Det är nämligen många som har gått igenom och går igenom något liknande, du är inte ensam om din upplevelse. Jag har personligen träffat många som har klarat sig, klarat sig riktigt bra, och du kan bli en av dem, jag känner det på mig. Men det kan kräva en hel del jobb, att hitta sig själv igen, man kanske är lite vilsen, har glömt vem man var. Eller så kanske man aldrig riktigt har vetat det.
Och ja, man FÅR sätta sina behov högst på listan, man FÅR gå i riktning mot de personer man känner sig mest avslappnad med. Hur skulle du vilja ha det i din relation? Vad längtar du efter som du idag saknar? Börja formulera det för dig så du vet vad du ska leta efter.
Hej Syster,
SvaraRaderaDet är Ragnhild som skriver. Jag lämnade till slut. Jag älskar min lägenhet och känner mig lugnare. Men nu är han extremt gullig, vi är vänner som tur är. Han säger till sina vänner att vi separerat på bådas samråd. Men jag vaklar, när jag berättar för vissa vänner kan de säga men vad vad det ´han gjorde egentligen....så kan min man också säga....du har för höga krav på relationer....om jag säger att det varit psykisk misshandel så vänds det emot mig.....ja, du läser så mkt. Detta får mig att vakla att jag har för höga krav på relationen att jag är för romantisk och att det beror på mig att jag inte bara har kunnat accepterat honom som han är. att det beror på min dåliga självkänsla. Då känner jag varför kunde jag bara inte acceptera, då hade jag inte varit själv. men sedan när jag tar fram allt elakt o dumt han gjort så känner jag lugn igen och stolt över mitt beslut men det håller inte så länge.
Nu är jag rädd att han kommer att träffa ngn som är bättre än mig och jag är så trasig så jag kommer aldrig våga att ge mig in och lita på en ny man.
Kram Ragnhild
Älskade du, bara du vet vad som är rätt för dig! Kom ihåg det. Och han har inte kunnat ge dig det. Det är det viktiga. Jag vet att man kan känna mycket tvivel, man har blivit så van att sätta sig själv i sista rummet. Men dur du och du har dina gränser och behov, i en sund relation ska man kunna kommunicera om sådant och hitta goda lösningar. Det låter för mig som att hans lösning bara är att du ska glömma allt som är viktigt för dig i en relation bara för att han har en ide om att det inte är viktigt. Vill du vara med en människa som har ett sådant synsätt på nära relationer med andra? Stora kramar och heja dig!
SvaraRaderadu är du ska det stå. PS det finns många män som inte är som han, faktiskt de flesta. Det gäller bara att hitta dem och ett kännetecken är just att de kan ta emot ens känslor på ett respektfullt sätt och visa att ens eget välmående är viktigt för dem i relationen
SvaraRaderaKära Syster, så fint och sant det du skriver till mig. Jag blir varm i hjärtat, känner mig stärkt av dina ord och vågar lita på att mina egna gränser och behov är viktiga. Många varma kramar till dig.
SvaraRaderaPS, förhoppningsvis kan jag vid ett senare tillfälle komma med ett nytt meddelande där jag kommit ytterligare ett steg. Nu börjar min resa. DS Kram Ragnhild