24 november 2011

Plötslig insikt

På tunnelbanan i morse kom dessa ord till mig:

"Vi kan aldrig äga varandra. Men vi kan ge varandra av det finaste vi har: verktygen vi använder för att komma framåt."

Det om något säger hur fel hans beteende är. Han försöker ju tvärtom äga oss och stjäla eller neka oss de verktyg vi behöver för att komma framåt.

2 kommentarer:

  1. Hej Syster!

    kom till insikt, eller snarare kom att tänka på en sak, idag när jag såg på nyheterna.
    Det har kommit en ny lag avseende stalkning.

    Jag funderar på och hamnar tillbaka i tvivlet igen....kanske var det jag ändå som var/är den störda?

    Efter att det tog slut och allt eskalerade på jobbet så skrev jag många mail till honom, messade honom och ringde. Bönade och bad att han skulle ta mig tillbaka, förnedrade mig själv totalt.
    Jag riktigt kravlade i skiten med ansiktet först och jag kunde inte sluta.

    Jag stalkade nog honom i ett par månader....det känns hemskt men det var nog så. Jag var så desperat och sårad.
    Jag vet inte om det är ett normalt beteende, mänskligt beteende, att agera som jag gjorde.
    Vad tror du?

    Det är såna här saker som gör att jag ibland tror att det är jag som är den narcissistiske personen och inte mitt ex. Du och alla andra försöker eller har lämnat sina pojkvänner...jag blev lämnad.

    Än idag så saknar jag honom till och från. Jag hatar mig själv för det. Avskyr att jag inte har självrespekt.

    Vad tror du? Är jag en galen stalker? 

    Många kramar

    SvaraRadera
  2. Fina vän, känns som att jag har svarat på den här frågan väldigt många gånger. jag har inget att lägga till.

    Annat än det är väldigt höga krav på dig själv om du väntar dig att du skulle kunna agera perfekt efter allt han gjorde mot dig. Vad är förresten perfekt och normalt när någon beter sig så illa och onormalt som han? Att ligga på om att få ett vettigt svar? Man känner att man behöver svaret men aldrig får det, man känner att man behöver upprättelse men aldrig får det, man känner att man behöver förståelse men aldrig får det? Jag vet inte om det finns en normal reaktion på att bli psykiskt misshandlad. Jag tror inte man kan säga att det gör det.

    Så försök att fundera över vad som var orsaken till att du gjorde som du gjorde, där har du svaret du behöver, du vet i ditt hjärta om du bortser från vad det kanske såg ut som för någon som vill se det så. Du vet. Din upplevelse var rätt. Vila i det. Förlåt dig själv eventuella misstag, ingen är perfekt. Stryk dig över kinden. Släpp.

    Gå vidare. Nu är det dags för dig att gå vidare. Slå på den kärleksfulla kanalen i förhållande till dig själv. Kram.

    SvaraRadera