27 juni 2011

Den sköna sommaren

Fina!

Hej syster är i ett flöde av kärlek i dessa dagar.
Min första längre semester sedan honom. Och jag minns och känner hur härlig semestern känns när jag inte har någon som gnäller på alla mina förslag, allt jag gör, det jag är, det jag vill. Jag får göra som jag vill, och har bestämt mig för att sätta mina egna behov framför andras när jag lägger upp min tid.

Det är skönt.

Jag vill bara säga till er. Att ni inte ska känna att ni behöver pressa er till att vara lyckliga och må bra. Plötsligt kommer den där dagen, när ni ser hur vinden griper tag i en gardin, ni vill sjunga högt, skratta, dansa. Och till dess, ta emot den kärlek som ges, se det stora i den omtanke som borde vara självklar. Fokusera på de människor som inspirerar er och ser er. Låt de krävande personerna i er krets sakta glida iväg. Tänk på att i slutet av dagen är det handling som är viktigare än ord.

Och att det vackraste ibland är att få gråta tills tårarna sinar. För att då kan man börja andas på riktigt. Andas liv.

Smärtan får kännas, den får existera, ibland är lyckan att känna just det. Att vi inte behövdes klä oss i några masker. Vi får vara som vi är.

2 kommentarer:

  1. Hej Syster!
    Vad härligt att du får en fin semester :)
    Jag åker också på en längre semester, först i oktober men ändå, för första gången utan honom.
    Åker till ett land dit jag åkte med honom flera år i rad.

    Och det är precis som du säger...det ska bli så skönt att få göra det man vill.

    Förra sommaren blev vi osams när han ville åka vattenrutschbana och jag sa att jag inte ville. Jag råkade dessutom säga nej lite för surt enligt hans tycke så det blev ett herrans liv.
    Enligt honom skulle jag glatt ha svarat nej och efter det talat om varför jag inte ville. Jag fick inte bara säga nej!

    Så här uttryckte sig min dåvarande svärmor ang bråket/situationen (ja hon var också med på resan):
    "Jag förstår att han blir arg, han har ju frågat Jessie 10 gånger om hon vill åka rutschkana och hon säger nej varenda gång. Då har han faktiskt rätt att bli arg"

    Vilken cirkus.

    Bråket eskalerade sedan och mitt i allt så ska mitt ex försöka sig på att boka nya flygbiljetter hem till Sverige åt sig själv. Det var då 1,5 vecka kvar på resan. Han satte Apollo i arbete med att försöka fixa biljetter men det fanns inga att tillgå så han blev kvar.

    Jag fick sitta och dalta med honom som om han vore ett barn för att han skulle sluta sura över rutschkane- incidenten.
    Det tog säkert 1h innan han gav med sig och slutade sura.

    Senare under resans gång så slutade han äta frukost, lunch och middag med oss andra i sällskapet. Han umgicks bara med de som jobbade i underhållningsgruppen på hotellet. Mig ignorerade han totalt. Som vanligt blev jag luft för honom. Jag har än idag svårt att förstå hur man kan behandla den man säger sig älska och lever ihop med på det viset...som om jag inte fanns....vi kunde passera varandra med 5 cm mellanrum mellan varandra och han bara stirrade rakt fram…inte en blick ens…..

    Jag ryser vid tanken på hur han alltid fick mig att må. Ständigt otrygg i hans sällskap, alltid på min vakt, obekväm trots att jag älskade honom...det är märkligt...

    Soliga kramar till dig hjärtat och njut nu av din resa. Det är du värd!!

    SvaraRadera
  2. Men Gud vilket gräsligt beteende han hade! Helt helt knäpp. Det är klart att du hade rätt att säga nej, och att han gjorde fel som tjatade så förbannat. Vad bra att du sa nej tänker jag men vilket galet straff han tog sig rätt till. Jag känner igen tystnaden och ignoransen. Det är förskräckliga vapen, till sist är man beredd att göra vad som helst bara för att bryta med den hemska känslan han skapar. Tyvärr gjorde han det medvetet, för att få kontroll över dig, för att markera att du skulle göra som han ville, annars... Fyfy.

    Det är väldigt skönt att få vara ledig på sitt sätt. Jag försöker verkligen denna gång lägga upp det bara enligt mina behov, och inte så mycket efter andras. Det är inte helt lätt. Men jag känner att jag redan har gjort några prioriteringar som verkligen är rätt. På det sättet lär man sig.

    Tack för omtanken och kramar tillbaka! Och hoppas du har sköna sommarstunder också.

    SvaraRadera