Hej syster och magkänslan

Hej syster har gjort ett magkänsleframsteg!
(Ja, det ÄR ett ord, jag lovar)

Allt går tillbaka till killen jag träffade i påskas i min hemstad. Jag har träffat honom några gånger till, men hela tiden varit tydlig med att jag inte vet vad jag vill. Att vi bor långt bort och att vi ju kan ses för att det är trevligt att ses. Han har varit med på det, men ändå mejlat och hört av sig så mycket emellan att jag tror att han var inställd på något mer, så efterhand började jag tänka att det kanske var möjligt. Han var så schysst och omtänksam och såg just till mina behov. Men vi lovade inte varandra något.

Så, mitt i allt träffade han en tjej i samma stad som han ville ge en chans. Vi hade en öppen och ärlig kommunikation om  det och eftersom jag kände att jag skulle ha gjort samma val om det var jag så kände jag inga klander. Jag sa att han kunde höra av sig när han hade bestämt sig.

Det gick inte länge innan han hade börjat lägga upp bilder på facebook, från hennes lägenhet från deras gemensamma middagar, det störde mig däremot. Först visste jag inte varför, men sen insåg jag att jag tyckte att det var respektlöst, han hade sagt att han skulle ge besked när han visste, det gjorde han inte, men i hans facebookliv var hon plötsligt väldigt offentlig. Han hade aldrig lagt upp bilder från våra träffar, så jag upplevde det som att det var en tydlig skillnad.

Så i lördags fick jag ett mess från honom. Det kom fram att han hade saknat att ha kontakt med mig och att han ville ses. Vi chattade och jag blev så ställd att jag sa att jag ville ses, eftersom jag kände att jag borde vilja ses eftersom jag sagt att det var lugnt att han utforskade det där.

Men efter att vi hade chattat klart kände jag mig konstig. Trång i bröstet, nedstämd, inte glad som man borde känna sig när man har kontakt med en kille som säger att vi måste höras snart igen.
Jag slog ifrån mig det. Men kände mig hela dagen i dag illa till mods när jag tänkte på det.

Sen funderade jag: Okej, då trodde jag att det skulle kännas okej att ses mer. Men nu KÄNNS det INTE okej. Det borde räcka för att avvakta. Men dessutom kände jag att det kändes respektlöst inte bara mot mig utan den där tjejen, jag vet inte varför han hörde av sig nu, men jag har sett att de hade kontakt bara för några dagar sen. Han kanske blev dumpad, men jag vill inte bli upplockad så fort, det kändes inte rätt mot någon. Och sen att han plötsligt vill höras tätt när jag bara är ute efter något flyktigt. Jag såg mönstret och tänkte lite på dig Jessie, först var han väldigt på, sen helt av och sen väldigt på igen. Magen gillade det inte.

Så ikväll meddelade jag att det inte känns rätt. Jag bröt. Jag lyssnade på min magkänsla. Kanske för första gången på länge med en kille som jag har sett lite mer.

Och vad mycket lugnare jag blev, och lättare sommaren känns nu.

Kram och hjälp, det här blev långt.
Men kontentan: Din kropp berättar så oerhört mycket om du är beredd att lyssna på den!