Dikt av Thich Nhat Hahn: Välkommen tillbaka

Det fanns stunder då du inte lyckades

Du gick på den tomma stigen

och svävade i luften,

vilsen i födelsens och dödens kretslopp

och slukad av föreställningarnas värld.

Men den vackra stigen är tålmodig,

den väntar alltid på dig,

den stig som du känner så väl,

som är så trogen.

Den vet att du kommer tillbaka en dag.

Och den kommer att säga:

Välkommen tillbaka.

Stigen kommer att vara lika frisk och vacker som första gången.

Kärlek säger aldrig att detta 

är sista gången.

/Thich Nhat Hanh, zenästare, poet och förgrundsgestalt i den socialt engagerade buddhismen

Syster, fina syster

Mitt i allt det här som du har gått igenom, var du än befinner dig i din process, nu vill jag påminna dig om hur vackert det kan vara:

Motstånd
Kamp
Kunskap
Samarbete
Växtkraft
Kärlek


Hur vi behöver höja blicken mot det, och växa oss större och klokare än de som försöker att kränka oss.

Där det finns förlust finns å andra sidan tröst.
Där det finns död har det först funnits liv. Liv är medvetande. Död är bara upphävandet av det. Och det är nu vi är medvetna. Det är nu vi finns.

Där det finns stress går det också att söka vila.
Där en förlust dyker upp börjar också nya saker.
Ovissheten är en del av det.
Det enda vi vet, det är att vi är ruskigt dåliga på att sia om framtiden.
Det är nu vi finns.

Mitt i denna natt tänder jag två ljus.
Där en väg tar slut börjar en annan.
Intill ensamheten inuti mig finns gemenskap med så många andra.
De ler, och de gråter, ibland i samma stund. Det är okej.

Där någon blir sjuk blir någon frisk, vi vet inte innan vilket av det som ska ske.
Men vi vet att livet är viktigt. Det rymmer varma känslor för andra, det rymmer längtan, en dans, allt det där du älskar.

Där sorgen klingar över det som inte blev ska något helt annat bli, och du? Du kommer att hitta en mening i det som har skett dig.

Stort projekt på gång!

Systrar!

Att jag inte skriver betyder inte att jag inte skriver.

Tvärtom har jag ett väldigt stort och spännande projekt på gång som ni har varit med och inspirerat mig till.

Så mycket spännande som kan ske om man ger sig själv utrymmet att ta sig an det man tror på. Jag tror på det här, och jag ber er, håll tummarna för mig!

ALL KÄRLEK

/Er syster.

Lider du av posttraumatisk stress?

Hej vänner, detta inlägg kommer att bli lite annorlunda än mina tidigare.
Jag har läst en del om posttraumatisk stress, och det slog mig att många som har varit i en destruktiv relation kan omfattas av det.

Posttraumatisk stress kan uppstå efter en traumatisk händelse i livet, relevanta exempel i dessa sammanhang är misshandel eller sexuella övergrepp. En del personer riskerar att utveckla mer långvariga problem efteråt på grund av den extremt höga nivå av stress och vanmakt man kan känna. Så kallat posttraumatiskt stresssyndrom.

De vanligaste symptomen enligt Vårdguiden är:

• att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar.
• att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar sig från familj, vänner och arbetskamrater.
• en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
• minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Besvären vid posttraumatiskt stressyndrom kommer vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen. Men ibland tar det längre tid, upp till månader eller år.
För många går symtomen över av sig själv. Cirka 40 procent av dem som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom en månad efter ett trauma har inte längre besvär ett år senare.

Läs mer på Vårdguiden.

Det finns bra behandling mot detta så tveka inte att söka hjälp! Det går inte över av sig självt om det väl har börjat utvecklas till något mer långvarigt.

PS: Då det finns särskild behandling för detta så berätta för vården om du i något tidigare skede i livet har utsatts för eller bevittnat traumatiska händelser såsom övergrepp, våld eller olyckor. Och även om det känns svårt, berätta om eventuellt sexuellt tvång eller våld som har förekommit. Sådan öppenhet ökar sannolikheten för att du får rätt stöd redan från början och inte enbart behandlas för exempelvis depression eller ångest, som ibland faktiskt bara är symptom på mer djupgående problem.

KRAM!

Om rädslan att bli som sin förövare, och om kärlekens kraft

Jag såg SVT:s serie när livet vänder igår, det tredje avsnittet. Där berättar musikern Johan Alander om hur det var att växa upp i ett hem där hans styvpappa misshandlade mamman. Det pågick i flera år och satte djupa spår hos både Johan och hans syster, båda började missbruka som unga. I en passage berättar han om hur rädd han var för all ilska som fanns inuti honom, att han var rädd för att bli som sin styvpappa. Det var en av de sakerna som grep mig mest, och jag tänkte också på mig själv, hur den osäkerhet som planterades i mig under relationen ibland kommer fram, och jag inte beter mig så bra som jag skulle vilja. Jag säger inte att jag blev han under relationen men att jag i vissa situationer beter mig lite likt på grund av rädsla. En rädsla som tack och lov minskar i takt med att jag vågar släppa människor nära igen. Men det har varit och är ingen blixtsnabb process för mig, detta sker stegvis, fortfarande.

Det andra som slog mig var hur de där stabila relationerna runtomkring, morföräldrarna, kunde vara nog för att hjälpa de två vilsna barnen på fötter igen. Trots att det är en mörk historia så osar den framförallt av kärlek. Och jag tror att det är genom att fokusera på det som är stabilt och värmer hjärtat som vi kommer framåt, närmare vårt mål.

Här är en länk till programmet, det finns tillgängligt i 30 dagar på svt play