Hurra för Hej syster!

Det är en väldigt speciell dag för mig idag.
Och för bloggen.
I dag är det exakt ett år sedan jag satte igång.
Hej Syster fyller alltså ett år!

Den 2 mars 2011.
Vem var jag då?

Fyra månader hade gått sedan jag lämnade honom. De hade varit stormiga. Växlande mellan sjungande frihet och krypande ångest. Gråtattacker, trötthet, yrsel. Jag hade hittat stöd hos vänner, inte alltid de personer jag först trodde. Flera av dem jag hade väntat mig skulle finnas försvann, den förlusten var lika stor som den av drömmen med honom. Men jag lärde mig att höja blicken. Jag började fokusera på de personer som bemötte mig bra. Jag började fundera över hur jag såg på vänskap, livet, relationer. Jag vände blicken mot mina likasinnade. Steg för steg släppte jag taget om de som inte delade min livssyn. Jag lät dem leva i utkanten av mitt liv istället för i mitten.

Det fanns fallgropar: tvivlet, längtan efter en snabb lösning att allt bara måste vara bra nu, försök att leva efter andras förväntningar, en fixering som dök upp ibland över vad andra tänkte om mig, närmast en besatthet av att framstå som bra inför andra.

Men jag reste mig hela tiden. Jag kände det faktiskt som att en kraft större än jag själv hjälpte mig framåt. Det var så mycket jag mötte på en gång. Min uppfostran, alla felaktiga förväntningar, alla val jag gjort för andras skull, alla val jag aldrig gjort för min egen. I skallen tumlade alla tankar och insikter runt som i en mixer.

Fortfarande kan jag känna att det går fort i skallen. Fortfarande kan jag känna tvivel. Ångest. Ensamhet. Rädsla. Men jag tvivlar inte längre att jag är på rätt väg. Och jag känner det fortfarande som att jag har benådats av en god kraft som följer mina steg. Jag känner större trygghet än jag någonsin har gjort, trots att livet aldrig tidigare varit så öppet. Jag är öppen. Jag tar emot. Jag har slutat klamra mig fast.

Kära syster. INGET ÄR SÅ VIKTIGT ATT DET ÄR VÄRT ATT MÅ DÅLIGT FÖR. Orden stod i en väggalmanacka under mina mest turbulenta månader. Och så är det.

Vad är då att må dåligt? Det är känslan av att krympa, att förlora sig själv, att förlora mening, att förlora energi. Det är inte jobbiga känslor i sig, för de känslorna kommer alltid att finnas och de lär oss viktiga saker om oss själva.

Själen ropar på oss när vi är på väg att tappa vår riktning. Den ropar och ropar allt högre. Tills vi lyssnar, eller går under själsligen. Så lyssna.

Hur kan nödropen yttra sig? Ofta i ångest, depression, svåra humörsvängningar, sådant som kallas psykisk ohälsa. Men jag tror att det som gör det ohälsosamt är våra försök att tränga undan, ignorera själens skrik. När vi istället söker hjälp, när vi vågar andas med vår ångest, när vi möter oss själva, då kan vi hitta tillbaka till vår huvudväg, då kan vi hitta den riktning vi mår bra av.

Syster. Hur det än känns nu. Han är ett stickspår på din väg. Han är inte meningen eller målet. Du kan behöva hjälp att ta dig från sidovägen till huvudvägen. Men den som gör vandringen dit, det är ytterst du själv. Ha tillförsikt, det kommer att finnas krafter som hjälper dig dit. För något i dig strävar efter att bli hel, strävar efter att växa som människa.

Strävar efter att söka svaren, likt Hej Syster drogs in i sin blogg och det nystande av allt trassel det innebar. Detta möte med alla svåra tankar i mig. Svåra minnen. Det har varit och är en läkeprocess.

Och jag jublar över det stora undret. Att jag när jag var på botten fick styrka att börja göra upp, inte bara med honom utan med allt annat som har fått mig att känna mig osäker, ensam, otillräcklig genom åren.

Jag fortsätter min vandring. Du fortsätter din. Vet att vi är många många som är på väg mot huvudvägen. Vet att godheten är störst. Och att kärleken vinner i slutändan.

Längtan

Hej Syster firar sex månader med bloggen dessa dagar.
Det har varit och är en otrolig resa det här projektet.
Hur hinner jag med kan man fråga sig?
Visst har det varit perioder jag inte har hunnit med så mycket. Men ganska korta perioder egentligen.
Ofta uppdaterar jag ändå bloggen med två inlägg om dagen.
Det finns alltså väldigt mycket att läsa här under månaderna som har gått.

Ibland vet jag knappt vilka resonemang jag redan har tagit upp.
Och säkert blir det upprepning ibland.
Men vissa saker måste man bara höra om och om igen.
Som att du har rätt och din partner har fel.
Som att du förtjänar att bli bemött med respekt.
Som att det inte räcker att förstå, för förståelse löser inte grundproblemet, det bara förklarar det, men om det inte leder till förändring är det inte mycket värt.
Som att det inte är synd om honom.
Som att du absolut inte är galen.
Som att han inte har rätt att döma dig för det som gör dig till dig.
Som att han inte har rätt att avgöra vilka människor du ska omge dig med.
Eller vilka aktiviteter du gör på fritiden.
Som att han inte får säga kränkande saker, inte får ignorera dig, inte får försöka uppfostra dig, inte får kommendera dig, inte får himla med ögonen när du engagerar dig, inte får hota dig inte får göra dig illa kära kära du.
Som att även om du har lärt dig att hantera det är det precis lika mycket fel för det.
Som att du behöver våga se dig själv i ögonen och hitta det där ordet Stopp, låta det komma från magen. För din kropp är din egen. Dina tankar är dina egna. Dina känslor är dina och de har du all rätt att känna.
Som att du är inte ensam. Vi är många syster.
Och jag är med dig på det sätt jag förmår. Här på bloggen. Ofta i tanken.

Och att vi kan hitta en väg. Den börjar med att söka upp tryggheten i oss själva, självtilliten.

Och att det faktum att vi en gång har älskat så stort talar för att det finns en kärlek. Det finns en godhet. Det finns i dig.

Och att du ska lyssna på din längtan vackra syster. Den är inget överdrivet, den är inga galenskaper. Din längtan är din inre röst. Om du lyssnar på den berättar den det viktigaste du behöver tänka på just nu: Vad du har för behov. Vad du behöver.

Det är allvarliga saker. Våra behov. Och ingen annan kommer att försvara dem om inte vi själva gör det.

Tack för allt ni har gett mig under det första halvåret. Min längtan efter att kommunicera detta med folk som förstår drev mig hit. Och jag har blivit en så mycket rikare människa på vägen.

Hoppas ni känner er lite starkare också.
Kram!

Till nya besökare

 En gul ros för systerskap.

Hej syster!

Vi är många, och vi blir fler. Tyvärr hela tiden fler med den här erfarenheten eftersom dessa män inte ändrar sig. De fortsätter. De här upplevelserna gör mig alltid så arg att tänka på. Men på rätt sätt syster är din upplevelse en möjlighet till insikter som få människor någonsin kommer att uppnå. Det är därför jag finns.

Jag är en av dem som har kommit stark ur en sådan här separation. Jag har mina sår, jag är inte perfekt. Men jag kan ärligt säga att jag numera är starkare än jag någonsin har varit, mer medveten om vad jag vill och värdesätter. Allt detta på grund av relationen, separationen och det återuppbyggnadsarbete som tog vid.

Den här bloggen började i mars, då den värsta chocken efter separationen var över och jag ville förstå vad som har hänt. Den här bloggen är inte bara ett dokument över min upplevelse. Den innehåller många handfasta tips och tankar och peppande ord som jag tror att du har nytta av. Så varför inte klicka på månaden mars, scrolla bland inläggslistan till höger tills det första inlägget som heter "Jag börjar här" för att sedan läsa dig framåt. Jag svarar på alla kommentarer som innehåller frågor, även på kommentarer till gamla inlägg. Kanske inte alltid svarar om det är peppande ord utan frågor, men jag värdesätter det oerhört också. Försöker bara att prioritera när ni uttryckligen frågar mig om råd om ni förstår.

Välkommen. Det börjar nu. Något stort som vi bygger tillsammans.

Din syster.

NYTT på sidan

Hej syster!

Tänkte bara berätta om några nyheter på sidan. De mest populära inläggen hittills under bloggtiden visas till höger. Under varje inlägg kan du nu göra ett anonymt snabbomdöme om inlägget genom att klicka i boxarna under. Jag har också tagit bort det där kontrollordet på prov, tänkte inte på att det var där, men det kan ju vara lite störande.

Säg till om sidan börjar bli för rörig!

Kram!

Du är bäst. Så det så.

Hur hittar ni hit?

Hej kära syster och bror!

Jag tittar då och då på statistiken och trafikinformationen på min blogg. En gång har jag nämnt att Hej syster har läsare i över tio olika länder. Nu tänkte jag berätta lite om hur folk hittar hit.

I första hand har ni kommit hit genom Tuvaforum, en mycket bra plattform för de här frågorna. Jag ser mig som ett komplement till forumet då jag tror att helhetsbilden som växer fram av mina upplevelser kan vara till stöd för andra. Både min beskrivning av upplevelsen och beskrivningen av min väg tillbaka. Jag vill visa er på ljuset i tunneln och svara på era funderingar och frågor efter bästa förmåga.

Andra kommer genom några webplatser som länkar till mig. Men en stor grupp googlar också. De vanligaste sökorden är psykisk misshandel, blogg om psykisk misshandel och hej syster.

Men det finns andra sökord som berör mitt hjärta djupt. Många söker på ordet ensamhet. Här är några meningar som fastnat i mig:
"stå upp för sig själv", "beskrivning ensam", "han sexvägrar", "hur ska jag förmå honom att sluta?" "kan han inte släppa taget om mig?".

Det känns som att personerna bakom sökorden verkligen söker någon att samtala med och jag hoppas att några av er känner att ni har hittat rätt. Att jag kan ge er något.

Jag ser alltså inte vem som har skrivit sökorden, bara vilka sökord som har använts. Bara så att ni vet.

Stor stor kram!

Grattis Hej syster!

Fina du!

I dag fyller Hej Syster en månad.
En månad!
Jag kan inte fatta det, när jag tänker på allt vi har diskuterat hittills skulle jag ha trott att Hej Syster var äldre, eller hur? En mycket klok kvinna i 40-årsåldern, ja, men inte en liten enmånads baby!

Jag tycker att tiden här har varit fin och vill att vi får en fin tid ihop framöver också.

Så nu tänker jag berätta vad jag önskar mig i födelsemånadspresent: Jag vill veta vad du tycker om bloggen. 1. Vad får du ut av den?
2. Har du någon höjdpunkt från månaden?
3. Har du tyckt att någon av mina kommentarer eller inlägg har varit stötande? Vad kunde jag ha gjort annorlunda i så fall?
4. Vilken typ/vilka typer av inlägg ger mest?
5. Är det något som det är för mycket av, eller som du saknar?
6. Är det något du undrar över som du gärna skulle vilja läsa om?
7. Har du haft någon hjälp av den musik jag tipsar om?

Fundera gärna över det och kommentera, ni får vara anonyma om ni vill, men det skulle hjälpa mig framöver om så många som möjligt gav det en stund.
Det önskar jag mig. Det och att ni ska ha en härlig helg!

Precis som jag?

(Hej Syster predikar inte om rätt och fel. Hon dömer dig inte.)

Hej syster!

Jag är så glad att du är här och hoppas att du hittar något att ta med dig, något som hjälper. Det är så fint att få dela och om min upplevelse kan hjälpa. Men jag vill bara påminna er om att det jag säger inte på något vis är facit.

Vi kommer att ha många olikheter. Jag är inte professionell. Jag känner inte till alla möjliga scenarier eller dilemman som ni har råkat ut för. Jag är en medmänniska som har gått igenom något liknande. Jag kommer att dela med mig av mina upplevelser och en del kommer ni att känna igen. Jag kommer att ge råd när ni frågar om det utifrån det jag har upplevt och tror. Det ni inte känner igen, håller med om eller blir hjälpta av behöver ni inte fästa så mycket uppmärksamhet vid. Känns det okej?


Det jag tror att vi behöver lära oss är att hitta: Vad känner jag innerst inne. Även om vi har så mycket gemensamt är det inte säkert att du och jag alltid känner likadant eller har upplevt samma saker. Det är så. Det ska vara så. Inget du känner är fel.


Kärnan: Det som är okej för andra behöver inte vara okej för dig. Bara du kan avgöra vad som är okej för dig och inte. Skriv upp det på en lapp som du bär med dig: Bara jag kan avgöra vad som är okej för mig.

Kommande ämnen

Hej kära syster!

Det här är en minnesanteckning på frågor som jag vill ta upp framöver, inspirerad av alla modiga ord du och dina systrar har använt för att förmedla era berättelser. Att sätta ord på är bra, det är ett första steg att göra upp med skammen.

Kommande teman alltså:
1. Att sluta försöka förklara sig.
2. Att hantera omgivningens reaktioner
3. Att våga rensa bland vännerna - försvara dina behov i alla situationer.
4. Att inte falla för en person bara för att den bekräftar dig utan att lära dig vad du vill ha ut av en relation.
5. Tankar inför nya möten.
6. Längtan efter en hel relation.
7. Att vara sin egen bästa vän.
8. Du har ingenting att bevisa.
9. Viktiga ledtrådar: Hur känns det i kroppen när det är rätt och när det är fel?

När jag tar upp vad får vi se. Det kommer garanterat helt andra saker emellan. Du är välkommen med idéer om vad som är angeläget för just dig.

Kram!

Jag börjar här

Genom att säga att du är varmt välkommen hit.

Vi ska klara det här tillsammans.

Det finns en väg ut.

Den börjar med att lyssna på magkänslan.

Lita på dina känslor.

Du har rätt.