Hej kära syster och bror!
Jag tittar då och då på statistiken och trafikinformationen på min blogg. En gång har jag nämnt att Hej syster har läsare i över tio olika länder. Nu tänkte jag berätta lite om hur folk hittar hit.
I första hand har ni kommit hit genom Tuvaforum, en mycket bra plattform för de här frågorna. Jag ser mig som ett komplement till forumet då jag tror att helhetsbilden som växer fram av mina upplevelser kan vara till stöd för andra. Både min beskrivning av upplevelsen och beskrivningen av min väg tillbaka. Jag vill visa er på ljuset i tunneln och svara på era funderingar och frågor efter bästa förmåga.
Andra kommer genom några webplatser som länkar till mig. Men en stor grupp googlar också. De vanligaste sökorden är psykisk misshandel, blogg om psykisk misshandel och hej syster.
Men det finns andra sökord som berör mitt hjärta djupt. Många söker på ordet ensamhet. Här är några meningar som fastnat i mig:
"stå upp för sig själv", "beskrivning ensam", "han sexvägrar", "hur ska jag förmå honom att sluta?" "kan han inte släppa taget om mig?".
Det känns som att personerna bakom sökorden verkligen söker någon att samtala med och jag hoppas att några av er känner att ni har hittat rätt. Att jag kan ge er något.
Jag ser alltså inte vem som har skrivit sökorden, bara vilka sökord som har använts. Bara så att ni vet.
Stor stor kram!
Hej fina syster!
SvaraRaderaTack att du finns till!
Idag har varit en jobbig dag. Han var hemma i flera timmar och på psyk-humör!
När jag tidigt på kvällen hade ett ärende till ICA kunde jag knappt ta mig till entrén från bilparkeringen. Mina ben var så tunga.
Jag kom ihåg några gånger som jag hade vågat öppna mig för några bekantingar om att jag har det jobbigt med min man. Av några fick jag höra: "Men det är väl inte så farligt. Stå på dig lite så förstår han att han inte kan prata på det sättet mot dig. Lite jobbigt är det ju i alla relationer. HAN blir säkert sårad av saker du gör också."
Har du, syster, också fått den oförstående reaktionen från bekanta???
De fattar inte! Det är så skönt med denna bloggen - att alla systrar FÖRSTÅR!
Jag började tänka på vad som händer i min kropp när min man psykar mig:
- Det känns som om han slår mig med sin knytnäve i mitt hjärta - så ledsen blir jag
- Det känns som om han skär in en söndrig flaska i min hjärna, och vrider om - så förvirrad blir jag
- I flera timmar efteråt känns det som om jag får "brännstötar av brännmaneter" (svårt att förklara känslan) i mina vener - av oron blir jag stel
- Och för varje gång fylls det på med en "sten" som lägger sig på plats i tarmen - har haft förstoppning i många år
Så på detta sättet ÄR psykisk misshandel fysisk misshandel!
Hoppas ni andra fick vila i dag.
Kram
Det har du rätt i, allt det onda han säger och gör blir även till kroppsliga plågor. Det är hemskt när andra inte förstår. Jag upplevde det när jag skulle separera. När jag var i relationen försvarade jag fortfarande mitt val att stanna kvar inför mig själv. Jag skämdes också för mycket av det onda, att jag hade en man som inte tyckte att jag förtjänade bättre. Fy vad jag skämdes för det. Därför var det bara vissa delar jag diskuterade. När jag ändå tog upp saker som var konstiga fick jag ofta höra det du fått höra: att han menade nog väl egentligen och ja det kan ju alltid bli missförstånd, osv.
SvaraRaderaJag tror de ville lugna mig. Jag tror att de inte var förmögna att se eller ta emot.
Några av mina vänner svek rejält när jag bestämde mig för att gå. De ville inte ta ställning utan umgås med båda och de lyssnade inte på mig. Efter att ha rådgjort med min terapeut bestämde jag mig för att satsa på de andra vänner som gav mig det jag behövde. Det var ensamt att välja om. Men nu börjar jag känna att det är så mycket bättre. Jag omger mig med människor som lyssnar och bryr sig och det växer jag av.
Har du någon sådan person i din närhet som du kan börja försöka ta små kontakter med? Tänk helt utifrån dig: Vem kan ge det du behöver, vem uppskattar det du ger?
Finns det ingen sådan där du bor råder jag dig att flytta den dagen du är redo att gå.
Jag vet min vän. Jag vet smärtan, hur det isar sig i hela kroppen, hur man försöker värja sig, men det går inte, han genomsyrar allt, förstör allt. Oron.
Det enda som hjälper är att hålla sig så långt borta som möjligt. Han har så mycket makt. Men det är jättebra att du jobbar på att stärka dig själv och fundera över de här frågorna. Det kommer att bli din räddning. Du kommer att bli din räddning.
Styrkekram!
Hej Syster! Du skriver fint. Tyvärr behövs sådana här bloggar, historier som din. För andra att känna igen sig i och finna styrka i. Vi är inte ensamma, det är inte mig det är fel på, tillsammans blir vi starkare.
SvaraRaderaDet vore trevligt med en länklista till andra bloggar som tar upp det här med misshandel. Har du funderat på det?
Hejsan!
SvaraRaderaTack för responsen!
Ja, jag tror absolut att det fyller en funktion. Jag har tänkt på att länka till andra bloggar, men just när det kommer till att samla länkar ligger jag lite efter. Jag vill i så fall kolla av med var och en att det är okej att jag länkar till dem, alla vill kanske inte ha en större spridning. Jag känner också att jag i så fall vill kolla igenom att det faktiskt är en blogg som berör just det här temat.
Anledningen till att jag inte har länkat är att det tar mycket tid att driva själva grundbloggen och att jag prioriterar att svara på alla läsares kommentarer i första hand. Nästa prioritet är att kolla igenom intressanta informationssidor. Jag har inte hunnit till bloggarna än, men om du har några tips på bra bloggar så skicka gärna dem så tar jag tag i det när jag har tid.
Stor kram!