Jag insåg mitt fulla värde

Jag måste berätta om ännu en viktig milstolpe som har passerats.

Under den här tiden har jag haft så lätt att kritisera mig, att jobba hårt men känna mig otillräcklig. Med min gamla hårda blick på mig själv hade jag bara en halvproduktiv arbetsdag igår. Jag brukade gå hem varje dag och tänka: fan, det där var inte bra, men imorgon ska jag anstränga mig mer, göra allt perfekt. Inte spilla en droppe tid.

Men när jag gick från jobbet igår kom några nya tankar helt självmant: ”Bra jobbat! Du är så skarp, så skicklig, så välbalanserad, så bra. Du klarar allt”.

Jag hörde vad jag tänkte och började le stort. Jag behövde inte tvinga mig att tänka det, det var inget jag medvetet tog fram, det var något jag kände och som hjärnan satte ord på. Utan att någon hade berömt mig, utan att jag hade gjort något extra just den dagen.


I det ögonblicket insåg jag mitt fulla värde.

Syster.
Jag insåg det. Och såg det.
Som jag aldrig hade sett det förr.