Hej syster! Jag har haft en förkylning på gång i två veckor. Den har inte riktigt brutit ut, men nu tycker den det är dags. Jag tror jag fick den av påskkillen som jag har haft lite mer kontakt med i efterhand.
Kom att tänka på hur jag hade det med mitt ex nu igen. Överraskning, överraskning ;-)!
I början när jag var sjuk, innan vi bodde ihop var han hjälpsam. Jag minns hur han brukade komma med fyllda matkassar med mat, glass, frukt. Hur glad jag blev av omtanken. Mot slutet av vårt förhållande såg jag inte mycket av det. Han brukade komma hem och klaga på hur stökigt det var, att jag borde göra någonting. Om han inte klagade så markerade han sitt missnöje genom att inte vilja prata med mig eller titta på mig. Jag kände mig så ful och värdelös i de stunderna.
Ofta gick jag runt och fixade massa saker i lägenheten när jag var sjuk, bara för att han inte skulle bli så missnöjd. Gick där med yrseln och kände att jag i alla fall måste städa.
Jag inser idag, när jag sitter hemma i lugn och ro att den där lätta ångesten över att inte göra någonting kommer därifrån. Nu ska jag försöka ha en lugn dag och ta hand om mig. Försöka att inte känna så mycket krav. Läsa lite, varva ner, för jag anar att det är det min kropp vill.
Förr hade jag antagligen släpat mig på jobb idag. Men nu är det inte så längre. Jag har lovat min kropp att den ska få mer att säga till om i mitt liv och jag är övertygad om att den kommer att belöna mig för det.
Så. Jag jobbar på att acceptera. Gilla läget. Låta plikterna lösas upp.
Hej syster, känner du igen känslan av hans ögon i nacken även när han inte var hemma? Som att han alltid skulle ha en åsikt om vad du gjorde, även om han inte var med?
PS. Såklart behövde han inte göra någonting alls när han var sjuk... Men det visste ni väl redan ;-)?
Hej!
SvaraRaderaMin blir t.o.m. våldsam och kan slänga saker i golvet (om det går sönder något gör ju inget för det är ju inte han som städar upp det...) OM JAG ÄR SJUK! Jag är ju inte där för att "ta hand om honom antar jag"...
Jag får väl vara tacksam om han bara kallar mig för hemska ord när jag är sjuk...
Det har varit en lång tid som jag har försvarat honom och känt mig skyldig.
NU vet jag att det är fruktansvärt själviskt att bli arg på den som är sjuk och han älskar inte mig.
Oj kära du!
SvaraRaderaSnacka om JÄTTEBEBIS! Det är ju helt sanslöst det du berättar, helt helt galet. Men jag vet hur det är att ta på sig skulden, det går ju hand i hand med hela samhällssynen på att vara sjuk, att det skulle vara fult.
Men den som älskar en, klart att han inte ska varken gnälla eller skälla eller klaga på oss när vi blir sjuka. Det är då vi behöver och har rätt att få omtanke och stöd.
Vad jag är glad att din blick klarnar fina. Det finns inte ett spår av okej beteende i det han gör.
I ett längre perspektiv, vad skulle hända om vi drabbades av en allvarligare sjukdom? Det är ju sådana tillfällen man verkligen ska kunna glädjas över en livskamrat. Inte sänkas.
Kram! Du har rätt!