Så är jag där igen.
Något har lossnat.
Jag kan inte säga för hur länge.
Men det känns som att jag äntligen börjar fokusera mest på mig och mitt liv, vilket behövs.
Jag tror att det är för att jag inte har någon man i mitt liv just nu. Och det verkar vara precis vad jag behöver.
Vi får se hur länge det håller. Jag tycker att jag inte har haft så mycket på gång, men när jag tänker efter räknar till sex olika historier på lika många månader sen jag blev singel.
Dags att vila lite nu för Hej Syster, även om mötet med var och en var en erfarehet som har hjälpt mig vidare på olika sätt. Det har återställt hoppet om männen. Det finns många bra därute också.
Men nu är det jag som är i fokus!
Hej Syster!
SvaraRaderaVad härligt att höra :) Njut nu, det är du värd! :D
Det är så skönt när dessa stunder infinner sig. Jag har dom ibland, inte så att något har släppt ännu, som för dig nu, utan mer att jag inte känner mig lika ledsen.
Jag får som ett lugn inombords och tankarna handlar inte bara om mitt ex.
Jag har haft det tufft de senaste dagarna, återfall kan man väl säga :)
Jag har gråtit och saknat och sagt att jag älskar honom (ja, fast inte till honom då utan jag har sagt det högt i min ensamhet)
Jag börjar bli trött på mig själv, att höra mig själv och mina tankar. Det kanske är bra för då kanske jag en dag kommer till en gräns där jag inte orkar mer...en dag då jag blir fri :)
Idag ska jag hämta upp min bil...lilla pärlan.:)
Hon ska ta mig runt dit jag vill i sommar.
Till stranden, till min familj och till mina vänner...ut på nya äventyr ska vi....hon och jag :)
Kram
Tack vännen, det är bra att du känner igen känslan. Den blir en slags målbild. En tröst, en föraning om hur det är att vara hel igen.
SvaraRaderaJag har funderat mycket på vad jag ska svara dig. Å ena sidan är din sorg ingenting konstigt. Jag har också kommit in i nya sorgeperioder. Men jag blir lite orolig när du skriver att du börjar bli trött på dig. Det låter som att du kanske har fastnat i destruktiva tankegångar, känns det så?
Vad är då destruktivt? För mig är det tankar som inte bara framkallar sorg utan ångest. Det är inte destruktivt för mig att tänka på gamla minnen både positiva och negativa. Däremot är det destruktivt för mig att fokusera på vad han kan tänkas tycka och tänka om mig nu. Jag har inte en chans i världen att påverka det, vet inte och kommer sannolikt aldrig att få veta det eftersom det bara skulle ge honom chansen att trycka till mig på nytt. Så klart kommer de tankarna ibland, men då försöker jag verkligen bryta snabbt. Fokusera på annat i mitt liv, påminna mig om allt knäppt han gjorde, med konstaterandet det var fel och det och det.
Att sörja honom, det måste du få göra. En del av dig kan säkert också älska en del av honom. Men det betyder inte att du ska vara med honom,det ska du inte.
Det jag har tänkt på är att du tycks fundera mycket på hur han är mot nästa partner. Om han kommer göra henne lika illa eller ha det bra. Jag har inte vetat vad jag ska svara där. Men i morse när jag slog på vattenkokaren föll det på plats. Jag tänker att det spelar ingen roll om han behandlar andra bra (jag tror ju inte att han kommer att göra det men för att möta din tankegång). Det viktiga är att han inte har behandlat dig bra. Oavsett vad han gör senare i livet har han behandlat dig så fel. Och vad han än gör sen kan inte göra det mindre fel.
Din upplevelse bestäms inte genom jämförelser eller vad du tror att andra tycker om den. Den avgörs av hur du har känt och upplevt det, hur du har mått. Och han har gjort så mycket illa mot dig.
Så klart gör det ont att han går vidare. Men det jag anar, rätta mig om jag har fel, är att du kanske inte bara sörjer honom, utan att du också känner en stor ängslan över att han ska bete sig bra mot någon annan. Det jag tänker är att i din ängslan kan det också finnas ett tvivel: att om han behandlar någon annan bra så var det kanske inte så farligt. Rätta mig om jag har fel.
Men vet du vad? Oavsett hur han än beter sig i en framtida relation så gjorde han fel mot dig. Han må försöka framstå som en ängel inför andra. Men hans händer är solkade. Han gjorde fel mot dig.
Han kanske blir framgångsrik, ja får allt han vill. Men ditt intryck av honom, din upplevelse med honom den är ändå rätt.
Ingenting kära du kan förändra på det faktum att han har misshandlat dig psykiskt, kränkt dig och ignorerat dina behov. Det du behöver hitta är en övertygelse om att du förtjänar att bli så mycket bättre behandlad tänker jag.
Och du kommer att komma dit. Men försök att bryt med de tankar som bara skapar ångest och får dig att känna dig otillräcklig. För du är fullt tillräcklig.
Stor kram och klappa pärlan från mig. Ni kommer att få det fint!