Hur det känns, hur det verkar

Kära syster!

Hej syster var ute ikväll. Först på ett valborgsfirande. På samma plats där han och jag brukade fira. Men med nya människor. Med äkta vänner. Först kändes det lite sorgligt, att samma kör sjöng in våren på samma plats där jag en gång stod med honom och kämpade för att få ett foto på oss. Han ville inte.

Nu var jag med vänner. De var med. De njöt. De uppskattade det som hände. Vi var ut och åt, sen gick vi på krogen.

Det som hände systrar. Till sist kom han dit. Ut ikväll till utestället. Han och hans äckliga kompis. Ursäkta rättframheten, men hans kompis är kanske, om möjligt ännu mer obehaglig än mitt ex (!). :-). Mitt ex kom fram och hälsade varmt och alla mina tankar om att ignorera honom till trots sa jag hej. Jag och min kompis bestämde oss för att gå hem kort därefter.

"Fan, jag sa hej. Jag skulle ju ignorera honom", sa jag.
"Fast... Ditt hej, det var ungefär så nära man kan komma att ignorera honom. Man kan säga att du inte lät det minsta välkomnande" sa min kompis försiktigt.
"Jaha, var det därför han försvann så snabbt?" undrade jag.
"Antagligen. Det var inte direkt ett inbjudande hej. Du kunde egentligen lika gärna ha sagt STICK!", svarade min kompis.

Vad hände då? Jag skrattade hela vägen hem. Jag var så stolt över mig själv syster!