6 maj 2011

Hej Syster är arg igen!

Fina ni!

Usch vad jag är arg!
Jag har tidigare berättat om en av mitt ex och mina gemensamma vänner som jag blev väldigt besviken på en gång. Hon ville inte höra på min berättelse eftersom hon inte ville ta ställning mellan oss. Jag upplevde det som att hon inte kunde vara min vän då och blev förkrossad.

Därefter har vi sakta närmat oss varandra igen. Hon har lyssnat på en del. Vi har en slags kontakt, trevande, men det har gått framåt.
Hon vet att jag inte vill ha någonting att göra med honom mer i mitt liv, och jag trodde att hon respekterade det.

I dag var jag på ett strålande lyckligt humör. Kände att allt kommer att ordna sig. Jag började tänka på härliga sommaren. Hon hade nyligen bjudit in mig och flera gemensamma vänner till en midsommarfest, jag tänkte att det skulle vara fint att gå.

I dag hade jag bestämt mig för att gå, eftersom hon inte nämnt honom trodde jag att han inte var bjuden. Men jag frågade för säkerhets skull. Det isade sig i hela min kropp när jag läste svaret att HAN VAR BJUDEN, men han hade tackat nej, så antagligen kommer han inte, men om han ändrar sig ska hon så klart meddela mig.

Två sparkar i magen. 1: Hon bjöd båda utan att förvarna. Jag hade kunnat hamna på den festen i ett mardrömsscenario. Att HAN var där också. Jag mår illa.
2: Hon satte hans rätt att ändra sig framför min oro över att träffa honom. Hon väljer hans behov framför mina.


Först svarade jag och sa att enda chansen att jag kan komma är att hon lovar att säga att han har förbrukat sin chans att komma när han tackade nej om han ändrar sig.

Nu tänker jag att fan. Nej, det här går ju inte. Hon kan inte vara min vän när hon gör så här. Jag får hitta på något annat till midsommar.

Fy vad jag är besviken.

4 kommentarer:

  1. Med all rätt!!!
    Efter att jag har lämnat relationen och läst om narcisism och sunda och osunda relationer och energitjuvar har jag faktiskt börjat såla bort en del kontakter. På något sätt blev jag mer känslig för allt som jag känner tar min energi. Människor som tar min energi försöker jag hålla på bra avstånd. Även de som en gång har varit nära har jag klippt med en del. Jag gör en liten undantag för min mamma. Hon tar min energi men jag känner inte för att uppehålla kontakt med henne. Däremot även med henne har jag lärt mig att begränsa mer och mer och sätta gränser genom att säga till henne på en gång när det känns fel.

    Det är jobbigt och ibland trist att klippa band med människor som har betytt för oss en gång i tiden, men det som din terapeut sade till dig var såååå sant! Och nu när man inte lever mitt i den där normalisering av våld blir det mer uppenbart när våra gränser inte respekteras och när kommunikation inte sker på en schyst nivå. Och vi har rätt att säga NEJ!!!!

    SvaraRadera
  2. Hej fina! Du har verkligen rätt. Jag har varit bortrest över helgen hos vänner jag känner mig trygg med där jag kan vara som jag är. De respekterar mina behov, tar min upplevelse på allvar och hejar på mig. Och jag såg det så klart. Jag har lurat mig när jag har trott att hon var och skulle kunna vara min vän. Nu hamnar hon längst ner på min prioriteringslista. Jag kan umgås med henne med andra, som en bekant om det passar mig. Hon blir aldrig mer min vän och var inte det även om jag trodde och ville tro det. Du har rätt, det är härligt att känna att man börjar kunna försvara sig själv i sina relationer utan att känna sig knäpp.

    Sååå skönt. Så klart sorgligt att lämna men så bra för mig i längden att släppa henne nu.

    Kram och tack för pepp!

    SvaraRadera
  3. Innan kunde jag ibland känna att jag fick skuldkänslor gentimot sådana människor som tar vår energi. Och då fortsätter man umgås trots att innerst inne vet man att det inte känns helt rätt. Men nu, sedan jag har lämnat får jag ett annat perspektiv. Och det är att jag har rätt till mina känslor och till hälsosamma relationer på alla plan. Men jag måste själv välja också, vad som är bra eller inte, för mig alltså.

    Lita på dina känslor syster! :)
    Hjärtlig kram

    SvaraRadera
  4. Så sant. Jag har till och med kunnat känna mig galen när jag har gjort såna saker. Det är så emot alla sociala regler. Men när jag nu verkligen tänker igenom det hela så berättar min kropp för mig när jag är med människor som jag gillar och tycker att behandlar mig bra. Det ska jag lyssna på. Åh, jag blir glad, det låter som att du verkligen är på väg att göra upp med allt. Jag vill också det. Nu ska vi leva livet helhjärtat med helhjärtade människor omkring oss.

    Kram och god natt!

    SvaraRadera