Dikt av Thich Nhat Hahn: Välkommen tillbaka

Det fanns stunder då du inte lyckades

Du gick på den tomma stigen

och svävade i luften,

vilsen i födelsens och dödens kretslopp

och slukad av föreställningarnas värld.

Men den vackra stigen är tålmodig,

den väntar alltid på dig,

den stig som du känner så väl,

som är så trogen.

Den vet att du kommer tillbaka en dag.

Och den kommer att säga:

Välkommen tillbaka.

Stigen kommer att vara lika frisk och vacker som första gången.

Kärlek säger aldrig att detta 

är sista gången.

/Thich Nhat Hanh, zenästare, poet och förgrundsgestalt i den socialt engagerade buddhismen

Hej systers nyårslöfte

De kunde tvivla

Sätta parenteser runt mina ord

Säga nej och nja och vi får se

Och varför ska du det

Vad ska det vara bra för

Tänk på allt du måste göra

Tänk på tänk på tänk tänk tänk

Och om de lyssnade.

Faktiskt lyssnade kunde jag svara

Att jag har försökt

Jag har använt varje millimeter av mig för att göra som de sa.

Men det räckte inte till.

Det borde finnas mer av mig sa de då

Om jag bara tänkte till.

Men det var först när jag slutade tänka

Som jag hittade min känsla

Och om de hade kunnat begripa

Hade jag sagt till dem att det inte finns kraft

Där det inte finns känsla.

Och deras plikt.

Den är det mest värdelösa påfundet i världen.

Men jag säger inget.

För de tror att det är plikten som håller ihop.

När den egentligen gör att de aldrig kan leva på djupet

Uppleva på riktigt.

Utan bara prestera utan att verkligen existera.

Och jag har inget kvar att lyssna på.

INGET KVAR ATT LYSSNA PÅ.

Och det är inte mig det är fel på,

Det är ni som är avtrubbade

Och jag tänker aldrig mer försöka bli som er.

---

Kärlek in i det nya året!

Hon som vill bli älskad

Hon som vill bli älskad skriker efter en famn.

Långt därinne,

skriker hon ge mig din kärlek

jag gör vad som helst

vad som helst

bara du älskar mig NU


Hon som vill bli älskad.

Då och då överrumplar hon mig

vill slänga all min värdighet överbord

allt jag uppnått ALLT

bara hon får det hon vill ha och hon ska ha det GENAST

annars känns livet helt meningslöst.


De dagarna när hennes skrik överröstar allt

då är motgångar svåra att ta

då längtar jag hem

hon vill nämligen bara ha ett hem där allt är klart

hon som vill bli älskad vill inte ifrågasätta

hon bara ropar SE MIG SE MIG SE MIG.

Och jag vyssjar och vyssjar

men ingenting hjälper.


Jag har lärt mig att hon skriker sitt skrik

påskyndad av alla besvikelser

för att hon vill veta, för att hon inte klarar av att lita på att hennes längtan är möjlig

hon tänker svartvitt, hon tror att om det inte händer nu händer det aldrig.

Hon som vill bli älskad vill vara med alla som vill vara med henne.

Och sörjer när de lämnar, även om hon vet att de inte är rätt eller bra fö henne.


Jag vaggar och vyssjar. För mitt huvud vet att hon kommer till ro snart.

Och att det sedan blir helt obegripligt att tänka sig att de där tankarna fanns i mig.

Då när hon tystnar är jag så stark igen.

Och då vet jag att var sak har sin tid.

Och att jag vinner på att lyssna på varningssignalerna.

För kära du som vill bli älskad.

Du vet att du inte är beredd att betala vad som helst.

Så kasta dig inte framför någons fötter.

Stå upp och se efter om det finns värme i blicken.

Om det finns gensvar och förmåga att faktiskt ge det du söker.


Snälla du som vill bli älskad.

Skrik inte så förbannat.

Jag vet att vi delar en längtan.

Men med dig i mitt öra går jag vilse.

Med dig i mitt öra tappar jag bort vad som är viktigt för mig.


Du kan skrika.

Jag lyssnar inte.

Men din smärta rår jag inte på.

Den lyser igenom alla skal.

Tills du backar igen.

Och jag kan njuta av stunderna som ges mig.

Blir...

Blir förvirrad blir säker. Blir förväntansfull vill gömma mig. Agerar på känsla och ångrar mig. Känner mycket känner lite känner inget. Känner. Har järnkoll och vet ingenting. Känner mig fri och längtar. Vill åka bort vill stanna kvar. Vill förstå någonting. Förstå. Någonting. Tro. Tro på. Någonting. Är cynisk och förälskar mig ändå.

När uppbrottet var på gång

Jag har kompromissat.

Gått till mötes och fått att le.

Svalt min svåra sida.

Sagt saker som jag tycker

Men inte allt jag tycker.

Kan du känna hur det dånar.

Allt som varit tystat för länge?

I väntan på en krigsförklaring.

Det bara tänker störta allting lagom mittemellan.

Men nu är teet färdigt. Ska du ha?

---

Ambivalensen när man börjat få nog. ARG ARG ARG, på väg att säga STOPP.... och sen... tillmötesgående...

Men innerst inne vet man: EN DAG SÅ. 

En blind och en lögnare

Du såg mig som att du kunde se
beskrev mig som om du såg mig.
Jag blir inte klok på om det verkligen var det du såg
eller om du bara ville få mig att tro att du förstod mig.

-

Och jag kommer aldrig helt begripa hur någon som verkade så vacker
kunde vara så ful
inse det
och ändå låta allt ske.

Blomman söker sina kronblad

Det fanns ingenting i honom som fick mig att blomstra
han nöp av kronbladen.
Jag räknade älskar älskar inte.

Älskar? Älskar inte?
Och bladen föll ett efter ett.
Du drog loss dem. De föll på dina fötter.
Men frågan var aldrig din.
Du såg en skönhet.
Du gillade att plocka isär den.
Det var mitt hjärta
som svajade.

Och när ingenting blommade längre
när inget fanns kvar att nypa av
fortsatte min ramsa
det fanns inget svar som kunde göra det begripligt.
Kanske var det därför jag lät det hända.

Hej syster och musiken

Jag lyssnade inte så mycket på musik då.
Han klagade alltid på mina musikval.
En gång grät jag i bilen när jag försökte spela det finaste jag visste för honom.
Han tyckte alltid att det var viktigt att berätta för mig att min smak var usel.
Det var som att han sa till mig att det som förde min talan inte dög.

Men det var något annat också. Blev det med tiden.
Musiken talade till min längtan
den uttryckte min sorg över att livet inte kändes mer
att det borde vara värt mer
och det gjorde för ont att lyssna till något
som jag inte ville bli påmind om.

-

Efter honom.
Jag simmade i tonerna rösterna
surrade bas in i kranskärlen
de sjöng igen mig.
Surrade med när jag fyllde i mina nya konturer.
fingrarna trummade i takt mot pennan
rytmen blommade ut på pappret.

Låt oss prata

Jag är redo nu.
Låt oss tala om det.
Sätta ord på allt jag gömde.
Jag trodde jag skyddade dig.
Men jag tystade mig.

Låt oss benämna det.
Låt oss säga att det finns saker som inte är privatsaker.
Som man inte gör mot en annan människa.
Och att det bara är feghet att inte lägga sig i.
För att det är lättast att inte göra något.

Jag är redo nu.
Låt oss tala om det.
Sätta ord på allt ni förnekade.
Ni trodde att ni skyddade honom.
Men ni tystade mig.

Och skulden är hans
men det är anständigt om ni skäms lite
för att ni sa att det inte var så farligt
när han kvävde det som gjorde mig till mig.
När han satte oro i skrattmagen
när jag inte sov
inte log med ögonen.
När ni nickade med när jag ljög och sa att allt var okej.
Och ni aldrig fortsatte att fråga.
När ni bjöd in honom i era hem
och gav honom en lika stor kram.
När ni skrattade när han gjorde mig illa
för att jag skrattade för att maskera min skam.

Vi trodde att vi skyddade något.
Men vi lämnade mig ensam med honom.

Min frihet

Varje dag tar jag mod till mig.
Andas djupt känner efter.
Jo, jag är glad.
Varje gång ett jubel.
Jag är fortfarande glad.

Så är livet efter dig.
Det är att vakna varje morgon med en ro i kroppen.
Och att säga att friheten inte ryms där du trodde
i sprit och nya erövringar
i segrar och nedtrampat motstånd.

Friheten ryms i en kaffekopp på morgonen befriad från ångest.
Den finns i en strykning över håret.
I tår som viftar i vindens takt.
Den finns i skratt som klingar från magen.
I känslan av att duga.
Den finns där människor älskar mig för det som gör mig till mig
och alla känslor tillåts existera.

Och du trodde man måste korsa atlanten eller vinna miljoner.
Men friheten finns i de goda gesterna
och de rena ärliga hjärtan som utför dem.
Friheten finns i att vägra människor som dig tillträde.

Den finns i en öppen flod
där ingen kontroll härskar.
Där tankar får växa sig stora och vilda.
Där ingenting dövas eller döljs.
Friheten uppstår inte genom att strunta i andra.
Den uppstår när du lär dig att uppskatta alla tusen små saker
andra människor ger dig varje dag.

I Sanna vänners spegel

Ibland pratar jag om det som att det inte hände mig.
Mina vänner skrattar med mig då.
Några ord. Ett stycke meningar.
Som en utriven sida ur en bok.
En rolig historia om man bortser från sammanhanget.
Beskriver det obegripliga i sin skrattretlighet.

Men mitt i deras skratt möter jag blickar som inte viker undan.
Till skillnad från då, då ingen kunde se rakt på mig.
Där i det kluckande ögonblicket tåras en spegel av det onda.
Och de vet inte vilken känsla de ska fortsätta med
fast min mage guppar vidare.

I det ögonblicket ser jag vidder av rep som håller.
Som att de säger
vi ska aldrig låta det hända dig igen.

Mitt i skrattet som hänger kvar
i nätet av ogråtna tårar
ser de mig, ser det som var
och jag vet att det vackraste som finns
är att de aldrig kommer sluta se.

Bygga tankar

Bygga tankar med snubbeltrådar

långa resonemang för att fånga känslor

blir till rep som fångar mig.

Jag hamnar i ett hörn.

Ibland är det inte värt att låta orden göra sitt.

Ibland måste känslan få löpa utan ord.

Utan bortförklaringar.

Bara existera och kännas.

För det är jäkligt svårt att veta nu hur det ska kännas sen.

Ändå tror vi att tankarna botar.

Vet du? Många gånger.

Tankarna döljer.

Bortförklarar, förleder.

Låter oss fly från känslan.

Men frågor är bra.

Frågor är möjligheter att komma i kontakt.

Att leva någon annans liv

Att leva någon annans liv
gå i skor som inte passar
klä sig i färger som känns fel
le någon annans leende
säga ord som någon annan vill höra
röra sig som någon annan skulle ha gjort
följa andras vägar
göra som de vill
att sitta i ett hörn och undra om man duger.

Eller att leva sitt eget liv
ta de skönaste dojorna
ha kläder som omfamnar kärnan i dig
le så att hjärtat strålar till ögonen
säga det du tänker och känner och tycker
låta kroppen göra som den känner för att göra
gå dina egna vägar
göra som du vill
att kliva in i centrum och veta att du duger.

Kalla ögon

När den visade sig.

Din kyla.

Jag trodde så länge att den var ett missförstånd.

Jag trodde det för att jag så gärna ville tro på oss.

Men det iskalla som gled in i mitt bröst på samma gång.

Det visste hela tiden att det fanns en sanning där.

I din kalla blick fanns du och hela vidden av din jävlighet.

På vägen hem

Vårblommor under tallarna på berget.
Blått vatten och blå himmel vid horisonten.
Knastrande grus på gångstigen, på väg hem.

Varmt kvällsljus fyller mitt bröst.
Och en insikt.
Du tog så mycket. Jag trodde att du till och med tog den här staden ifrån mig.
Den här staden som väckte något i mig från starten, en frihetskänsla av vattnet, klipporna, naturen på knuten.

Med dig satt jag orkeslös och halvkvävd.
Du stal så mycket från mig.
Du stal känsla för den här staden.
Och jag trodde så länge att jag aldrig skulle hitta den igen.

Vinden mjuk, blåsippor runt hörnet.

Och där och då vet jag att staden är min igen.
Mitt liv är mitt igen,
och samtidigt flyttar friheten in i magen.
Du kunde inte stjäla den.
Den var inom räckhåll för mig när jag var redo.

Och staden har kanske ett hem för mig ändå.
Det finns en möjlighet att jag kan bygga något äkta här.
Som jag längtar efter äkta.

Vad stal han av dig? Vad har du tagit tillbaka? Vad har du kvar att hitta tillbaka till?

Livet gillar

Livet gillar det självklara

det som finns där, det positiva som omger oss.

Livet gillar inte klamra sig fast vid

inte  tvingas in i formas till något det inte är.

Livet gillar lätta känslor

och ledsnad som leder oss bort från det kvävande.

Livet gillar att existera, bra och dåligt

vara, pågå

aldrig mera le

fast vi gråter


Livet gillar låta livskänslan fara och flöda

men inte rusa händelser före

livet gillar öppet

för att då blir vägen rak

och det som driver oss driver oss rätt.


Livet gillar raka ord

säga det man menar

göra det man tycker

aldrig mera säga

det man tror att någon vill höra.


Utan låta orden, varje ord betyda något.

Låta människor bli viktiga.

Säga det banala

för att det är det som går att begripa

Det är inget fel med det.

Det blir oftast bra

kanske inte som man tänkt sig

men på ett annat sätt ändå bra.


Det gillar livet.

Alla dessa kvällar

Alla dessa kvällar jag sökte dig genom att messa dig.
Din frånvaro av sms kommer inte att saknas mig.
Men jag undrar vem jag ska söka efter istället varje gång impulsen vill signalera till dig,
påminna dig om mig.

Jag tror att jag ska lova mig själv att söka mig själv istället.
Söka kontakt med mig själv istället.
Jag är inte skyldig dig någonting.


Köp en vacker anteckningsbok och en fin penna som är skön att skriva med. När du får en stark impuls att kontakta honom eller att försöka ta reda på något om honom tar du ett djupt andetag och går till din bok i stället. du går dit först. Du skriver allt som kommer ur dig, allt vad du känner, allt om varför du vill kontakta, vad du tror att det leder till, och allt om varför du egentligen inte vill kontakta. Sedan skriver du vilka andra människor i ditt liv som du kan vända dig till. 


På det sättet söker man kontakt med sig själv.

Det väsentliga

Jag har blandat så många kulturer att jag aldrig kan passa in helt någonstans.
Jag ogillar ipod men dricker gärna riktig champagne. Jag klär mig i glada vintageklänningar och svart kavaj.
Jag blandar värderingar, du vet inte var du har mig.
Vi passar ihop men jag är ändå motvals.

Jag har blandat så många miljöer att jag inte bryr mig om dina skor, din tröja, din musik, jag kan nog gilla lite av varje.
Det jag verkligen bryr mig om är att du respekterar mig för allt det jag är.
Och att du behandlar mig bra.

Dag som inte fick trilskas

En dag som inte fick trilskas kom
och bensinen tog slut
regnet piskade
mänskligheten gnisslade
och det finns för många dåliga handlingar.
Det finns för många sätt att kväsa en människa på.
Och sen är människan trasig tills hon erkänner att hon behöver en hand
därefter väntar flera mils vandring mot förändring.

En dag som inte fick trilskas kom
och varför vill människor inte förbättras?
Varför vill människor inte förbättras?
Varför vill människor inte förbättras?
Varför vill människor inte förbättras?

Varför ska det alltid vara någon annan det är fel på?

Och varför behövs makt?
Kan det inte få räcka med kärlek?
Jag vill att kärlek ska räcka till.
Men somliga övervinns inte med kärlek
de är för rädda att förlora sin makt.

*

Vissa dagar syster, under den här processen blir man bara så trött och förtvivlad. Trött över hur världen ser ut också. Jag tror att vi måste få vara arga på hur världen ser ut. Då kan vi lättare ta ställning till hur vi vill att vår värld ska se ut. Vilka liv vi vill skapa för oss.

Min egen komihåglapp

 

Note to self:

Jag är hellre ensam än kväst.

Jag är hellre ensam än stympad.

Jag är hellre ensam än älskad av dig.