Jag är redo nu.
Låt oss tala om det.
Sätta ord på allt jag gömde.
Jag trodde jag skyddade dig.
Men jag tystade mig.
Låt oss benämna det.
Låt oss säga att det finns saker som inte är privatsaker.
Som man inte gör mot en annan människa.
Och att det bara är feghet att inte lägga sig i.
För att det är lättast att inte göra något.
Jag är redo nu.
Låt oss tala om det.
Sätta ord på allt ni förnekade.
Ni trodde att ni skyddade honom.
Men ni tystade mig.
Och skulden är hans
men det är anständigt om ni skäms lite
för att ni sa att det inte var så farligt
när han kvävde det som gjorde mig till mig.
När han satte oro i skrattmagen
när jag inte sov
inte log med ögonen.
När ni nickade med när jag ljög och sa att allt var okej.
Och ni aldrig fortsatte att fråga.
När ni bjöd in honom i era hem
och gav honom en lika stor kram.
När ni skrattade när han gjorde mig illa
för att jag skrattade för att maskera min skam.
Vi trodde att vi skyddade något.
Men vi lämnade mig ensam med honom.
Hej syster!
SvaraRaderaI dagens läge kan jag se och förstå hur han fungerar. Ibland tvingar han mig till saker genom att hota mig - och jag går med på det han vill.
Men han kan också ta "smygvägen". D.v.s. jag har vid ett tillfälle pratat fint med honom att jag vill att han ska sluta med en sak som jag inte tycker om. Han visar att han "förstår mig".
Sen kommer nästa tillfälle, jag tänker speciellt på en sak i sängen. Han gör inte den saken på ett tag, men sen tar han ett steg närmare och gör det jag inte vill - med en massa förklaringar varför det är så bra att göra det -, nästa gång ett steg närmare och till slut gör han det jag inte ville från början!
Ni som har varit/är med om det känner väl igen er?
I slutändan ska han få som han vill. Tycker han.
Förr kände jag bara skuld att jag inte ville göra honom lycklig. Nu vet jag att han utnyttjar mig.
Jag hoppas på ett bättre liv efter honom. Jag fruktar dock att han ska trackasera mig och barnen en lång tid efter uppbrytandet också.
Men ändå hoppas jag på att en dag få leva i frid och kunna vakna varje morgon och känna mig trygg i mitt eget hem.
Saknade dig syster!
Kram
Kristina
Hej fina!
SvaraRaderaUsch, ja tyvärr känner jag alltför väl igen mig i den smygande taktiken. Mitt ex var expert på sånt. Han hotade mig "bara" när han var full, annars var det uteslutande den metoden. Han flyttade mina gränser genom att ge mig dåligt samvete, nöta på om sidor han ogillade hos mig, ignorera mig, förnedra mig. Och genom att, precis som du säger, säga att han förstod och respekterade min åsikt, för att sedan vara där igen och göra eller försöka göra det jag inte gillade.
När det kommer till sex tycker jag att det är bland det mest kränkande i efterhand, att han inte respekterade mina gränser, mina behov, min vilja. Det blir så tydligt där. Och nej, det var inte att han inte förstod. Han visste mycket väl. Men han brydde sig inte och kanske njöt en del av honom av att köra över min vilja. Då måste väl hans enorma kontrollbehov ha varit uppfyllt till Max tänker jag.
Hur är din tillvaro? Hotar han dig ofta?
Jag tror att du känner honom tillräckligt för att veta att han inte kommer att släppa taget så lätt. Det är ett tufft steg att ta. Men med hand bygger man upp en distans och en integritet som är så omstörtande härlig. Bara att öka dagarna du inte behöver ha honom runt dig vore väl ett lyft? Om vi ska tänka på vad det skulle innebära till en början.
Kampen för ett värdigt liv är inte lätt. Men den ger just det, möjligheten till ett värdigt liv för dig och barnen.
Kram och tack för fina ord!
Kändes konstigt och tomt för mig med!
Hej fina syster!
SvaraRaderaJag har lärt mig alla miljoner saker som han blir aggressiv av - så jag gör dem inte längre. Jag aktar mig ALLTID alltså, varje dag, morgon till kväll.
Hans hot består mest av - om jag sköter mig (se ovan) - att han berättar hur bra han är och hur dålig jag är och jag ska vara tacksam som har honom, ANNARS skulle det gå käpprätt åt skogen för mig, säger han.
Tack och lov har jag läst mycket och lärt mig att han är en energitagare. Jag vet att han mår dåligt nu för att jag inte längre ger honom min energi!
Men det gäller att vara stark när han håller på så i timmar...
Din anonyma blogg var som sänd från ovan! Jag kan avreagera mig här. Tack!
Härligt att höra om de andra kvinnorna på din blogg som i alla fall inte har deras karlar runt sig hela dagarna! Men jag kan givetvis föreställa mig hur de utnyttjar barnen till att fortsätta misshandla!!
Styrka till ER!!!
Kram
Ingela
Ja fina. Tänk vad galet att du måste anpassa dig så. De människor som är närmast borde ju älska en för det man är, inte skälla ut en för det, det är så bakvänt. Och står emot eller inte, visst känns det bättre när man står emot, men man ska ändå inte behöva utstå det. det du säger är att du har en relation som bara går ihop om du anpassar dig och är stark. Det är så skevt. Man måste få vara sig själv och bli älskad även när man är svag och trött.
SvaraRaderaJag önskar dig ett lugnt och ljust hem, långt från honom där du bit för bit kan fylla ditt liv med helhjärtade människor.
Kram!