På festivalen mötte jag en bekant som jag inte har träffat på ett år. Vi bor på olika håll och hon har inte följt min omtumlande resa.
Jag berättade inte heller några detaljer. Ni vet, när man väl börjar, det är så komplicerat att förklara. Och alla behöver faktiskt inte veta och förstå.
Men hon la en arm om mig. Såg på mig med glada varma ögon "Alltså. Förlåt, men jag måste ärligt säga att jag aldrig riktigt förstod vad du gjorde med honom. Ja, han var trevlig jo, artig. Men trots att jag kände honom så mycket längre än dig har det aldrig klaffat, med dig har jag känt från starten att du är så mycket trevligare. Att du kliver in i hjärtat. Och SNYGGARE. Herregud, många gånger undrade jag vad GÖR hon med honom? Hon är så mycket snyggare än honom!"
Och systrar. Vet ni vad det värmde. Alla gånger han hävdade att han måste gå ifrån mig på alla fester för att prata med varje tjej han såg. Då var problemet ju "att tjejerna älskade honom för att han var så charmig och snygg". Han menade att jag skulle vara tacksam som hade honom. Och så fanns det hela tiden människor som inte fattade vad jag, som var så mycket snyggare och trevligare såg hos honom.
Inte för att det spelar någon större roll hur snygg och trevlig jag uppfattades. Han var ju en idiot oavsett. Men det kändes väldigt varmt och fint att höra. Dessutom tydligt att omvärlden inte alls behöver uppfatta en som han påstår att den gör. Antagligen är det helt annorlunda.
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar