En period i våras började jag gräma mig.
Över att jag har varit så präktig och ordentlig.
Över att jag inte tagit för mig mer.
Över att jag kämpade så länge för ingenting med honom.
Jag grämer mig inte längre.
I stället har jag bestämt mig för att omprioritera här och nu.
Vad är viktigt för mig nu. Vad tycker jag om. Hur vill jag ha det. Vad kan jag lära mig.
En del av svaret är att jag vill ta fler chanser som dyker upp. Våga säga ja till nya saker.
Det ledde till att jag efter ett namnsdagsfika i onsdags gick vidare till en förfest med några nya bekanta. Sen följde jag med dem ut, trots att det var jobbdag dagen efter.
Oj så TRÖTT jag var. Men oj så trevligt det var. Jag tänker inte göra det till en vana. Men det var fint att se att det går att vara lite oseriös ibland. Små steg leder till ringar på vattnet. Och mitt sociala liv börjar verkligen kännas blomstrande just nu.
Hej syster!
SvaraRaderaHärligt att höra att ditt sociala liv blir mer och mer omfattande!
Jag kan förstå att det går mycket lättare för dig att omgås med andra nu när all stress har lämnat dina axlar och instängda överlevnadsuppförande.
Ingen som dömer dig. Du har rätt att ta dig ut i livet och ha skoj/göra DINA misstag och LEVA!
Jag är så glad för dig!
Kramar
Kristina