Ett glas vatten

Förfest i fredags. En av tjejerna som var där har en kontrollerande man. Jag känner igen hennes förlamning, jag känner igen personlighetsförändringen, jag känner igen förnekelsen. Redan utan att veta något om det. Efteråt fick jag höra om hur han är syster av en gemensam vän som är så orolig för henne och arg på honom. Kanske jag återkommer till detta. Antagligen gör jag det.

Men det jag tänkte på var en detalj min vän beskrev. Den här fina goa glada varma smarta tjejen får inte ta ett glas vatten hursomhelst. När hon i början av förhållandet satte glaset under strålen och drog ut det igen blev hon förmanad av honom. Så drälligt kan man ju inte bete sig. I stället skulle hon först låta vattnet rinna till det blev kallt, sen stänga kranen, sen sätta glaset under, sen fylla på med vatten, sen stänga kranen igen och ta bort glaset. Hon får alltså inte ens dricka vatten på sitt eget sätt. En så simpel sak som ett glas vatten. Till och med det ska han styra. Trots att det inte spelar NÅGON roll i världen hur man gör.

Och vet ni? Mitt ex gjorde EXAKT samma sak. Jag började också dricka vatten så, trots att jag inte alls stördes av några droppar vatten på kanten. Ibland stannar jag mig själv i en rörelse när jag står där, gör som han programmerade mig. Fortfarande mönster han satte i min kropp som jag följer. Men jag blir friare och friare från det.
 
Jag har jobbat i sju dagar i sträck, varit ute på krogen och haft besök. Jobbar nu två dagar till innan fyra dagars ledighet. Snärjigt liv just nu men fint. Och många intressanta intryck.

Så jag har flera tankar jag vill dela med er framöver.
Men nu är jag nyfiken: Känner ni igen historien om vattenglaset?