Jag är övertrött på fördömande ord.
Hör andra håna.
Hör dem angripa andras livsstil.
Hör dem kalla saker billigt, dåligt, fult.
Hör dem kommentera saker de inte har att göra med.
Efter honom vill jag inte höra någon mera klagolåt.
Ingen sång som går ut på att förlöjliga.
Inga sarkasmer som övergår till elakhet.
Inga hårda skratt som vill förminska andra.
Jag vill inte höra någon ifrågasätta varför andra gillar det de gillar.
Jag vill att alla ska få vara som de är
och få respekt för att de vågar vara det.
Vi behöver inte vara stöpta i samma form.
Att inse det är en grundförutsättning för att faktiskt kunna behandla varandra bra.
Jag möter så många kvinnor som håller med om det.
Som kan älska det avvikande.
Men jag möter inte många män som har förmågan.
Var finns du?
Jag trodde att jag hade hittat dig.
Tills det visade sig att du också tyckte dig veta vad som var rätt.
Tyckte du hade rätt att döma.
Ingen har rätt att döma mig.
Men varsågod att älska mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar