Hej fina systrar!
Ska bara upplysa er om att det tycks vara trassel på gång med blogger och eftersom jag har haft en lite trött period har jag inte haft tålamod med det.
Jag sitter ofta och bloggar och svarar er ganom min ipad, men den funkar inte alls att använda med plattformen nu, vet inte varför.
Nu sitter jag vid en annan dator men det går ändå inte att svara på era kommentarer. Så jag plockar upp de senaste kommentarerna i det här inlägget i stället.
Lisa: Jag vill att du och alla andra läsare ska veta att ingenting du säger här kan vara fel. Ibland händer saker som gör att jag inte kan svara, den senaste tiden har mitt tempo helt enkelt varit för högt så jag har inte varit så uppmärksam som jag brukar, men alla kommentarer är välkomna och högst uppskattade hos Hej syster även när svaret inte kommer så snabbt som det borde. Det ska du veta.
Och apropå anmärkningar, ja, det var som att han alltid skulle recensera. Ibland fick jag beröm också, om andra hade berömt något jag hade gjort, men berömmet förstärkte bara den känslan, att han tyckte att han kunde bedöma vad som var rätt och fel, bra och dåligt för mig. KRAM
Kristina: Åh, jag hoppas och tror att du hittar dansen igen. Kanske du skulle anmäla dig till en skön danskurs sen när allt är över. Känner mycket väl igen känslan av att han förstörde min lust över saker genom att säga att allt måste göras på hans sätt. På något vis slutade det att handla om det jag tyckte var roligt och började i stället att handla om hur jag skulle göra saker så att det blev rätt och han blev nöjd. :-). Gillar din telefonstrategi. Bra överlevnadsmetod. Tänk om han alltid var som en lur som man kunde lägga ifrån sig.
Och en dag kommer när du sätter ned foten. Jag ser fram emot den tillsammans med dig. :-).
/Er förkylda syster.
Hej förkylda Syster!
SvaraRaderaOm vi hade varit grannar hade du kunnat få ta del av min supermedicin mot förkylning som jag köpte i USA. Den ska vara en hejare säger dom :)
Jag har dock inte fått chans att prova den ännu och det är väl tur kanske :)
Det här med att recensera etc.
Mitt ex var också så.
Han ställde ett ultimatum. "Sluta rök eller så lämnar jag dig"
Jag slutade ju röka som sagt, även om jag tjuvrökte ibland och fick bassning för det. :)
Hur som helst, mig berömde han adrig för att jag slutade röka eftersom det enligt honom var en självklarhet att man inte röker. Däremot kunde han stå och skryta till vänner och kollegor om hur duktig jag var som kämpade och inte rökte.
Jessie var dock inte värd dessa ord, aldrig!
Och så var det med allt som för honom var en "självklarhet"
När jag tänker efter lite till så hade han en väldans massa "måsten" riktade mot mig.
Måste du äta så mkt godis?
Måste du vara så sur?
Måste du vara så otrevlig?
Måste du hänga handuken så?
Måste du somna i soffan?
Måste du göra det ena med det andra?
Måste du bete dig på det eller det viset/sättet?
etc etc etc
Vilka måsten hade jag på honom?
Inga vad jag kan minnas.
Det är så sjukt hur dessa män/kvinnor hela tiden är på en och klagar och gnatar. Hur dom hela tiden ska definiera ens person utifrån sin snevridna värld.Usch!
Idag mår jag bra Syster :)
Ville bara tala om det. Tittade på gamla semesterbilder av honom idag och kom på mig själv att tänka att" va fan, så j*vla speciell är han ju faktiskt inte! Jag är värd något bättre"
Stora krya-på-dig-kramar till dig!
Jessie
Åh, vad fint att höra att det känns bättre. Visst är det skönt att känna så: så speciell är han inte.
SvaraRaderaFör mig går det ofta över till:Vad såg jag hos honom? Jag vet ju egentligen vad jag såg hos honom, men det är som att just de sakerna inte tilltalar mig längre. Nu är jag så mycket mer attraherad av människor som har en fin människosyn. Det är en bra förändring.
Åh, den där funderingen hade varit toppen just igår, det var så mycket folk jag ser så sällan, äldre släktingar, familjebekanta, såna man inte ville missa. Och innan jag somnade kom min storasyster in på mitt rum och vi hade ett långt samtal om livet, hur man förhåller sig till andra. En sån slags samtal som det hade varit värt att resa för bara i sig.
Men egentligen tror jag att det jag behöver nu är att sakta ner, ta det lugnt. Varva vila med nöje, semestern kunde inte komma bättre på det sättet!
Fan vad sjukt! Sluta rök så lämnar jag dig! Ojoj. Liknar iofs min sits med klädstilen när han sa att han funderade på att lämna mig för att jag klädde mig som en fattig student.
Jag tänker att vem jag än är med i framtiden ska jag inte tjata på den om något sånt ytligt onödigt. Vad spelade det för roll egentligen att du rökte och vem var han som skulle försöka kontrollera dig eller hindra dig? Det måste ju du få avgöra själv!
Samma här! Jag hade ytterst få krav på honom, okej i perioder klagade jag på att han snusade, men det var i början av relationen, då gjorde jag det lite för att möta hans gnäll, påminna honom om att han inte var perfekt. Men när jag insåg att det inte ledde någon vart, att det bara blev dålig stämning då slutade jag tjata på det. Jag bestämde mig ganska tidigt för att det inte var viktigt, för det var det ju inte!
Usch usch, tänk vad många extra regler, tänk vad krångligt livet blev, tänk vad många glädjeämnen som försvann, tänk vad hård man blev av sig själv. Det är klart att det är krävande att bygga upp ett nytt liv och identitet, att det på ett sätt kändes som ett lätt alternativ att välja relationen med honom. Men jag inser ju idag att det egentligen inte var lätt, annat än identitetsmässigt. I minsta detalj var det svårt och krångligt att vara med honom.
Tack så mycket för krya på dig, det värmer!
Haha, jag skrev fel, sluta rök annars lämnar jag dig skulle det förstås stå. Men du förstod säkert att jag inte hade missuppfattat dig så rejält!
SvaraRadera