Händelselösa dagar är inte meningslösa.
I boken som jag berättade om, den som handlar om intressen står det att när vi är vilsna och inte vet vad vi gillar och vill, då kan långtråkigheten vara förlösande. Först när vi har långtråkigt kan vi upptäcka vad som verkligen intresserar oss. Vi behöver stanna upp för att inse det. Och det som verkligen intresserar oss, det är viktigt, det ska vi ägna oss åt.
Om vi i stället flyr tristessen. Fyller varje dag med en massa utfyllnadsmaterial, då kommer vi aldrig att hitta vad som verkligen känns viktigt. Och om vi lever för länge med känslan av att allt det vi gör bara känns plikttungt, då kan vi vara säkra på att vi ägnar för mycket tid åt saker vi inte är intresserade av.
Den här apatiska känslan jag pratade om tidigare har alltså två sidor. Den ena är att när jag inte gör det jag vill ägna mig åt innerst inne, då kommer livet att kännas meningslöst. Den andra sidan är att om jag inte ägnar mig så mycket åt det plikttyngda, då kommer det att finnas en chans att jag upptäcker det där jag vill och mår bra av.
Så ta det lugnt också!
Först var det bara sand där. Men när jag hade lagt mig ned på marken och stirrat på sandkornen såg jag efter en lång stund hur vackra de var. Jag hittade något verkligt intressant där jag inte trodde att det fanns något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar