Längtan

Hej Syster firar sex månader med bloggen dessa dagar.
Det har varit och är en otrolig resa det här projektet.
Hur hinner jag med kan man fråga sig?
Visst har det varit perioder jag inte har hunnit med så mycket. Men ganska korta perioder egentligen.
Ofta uppdaterar jag ändå bloggen med två inlägg om dagen.
Det finns alltså väldigt mycket att läsa här under månaderna som har gått.

Ibland vet jag knappt vilka resonemang jag redan har tagit upp.
Och säkert blir det upprepning ibland.
Men vissa saker måste man bara höra om och om igen.
Som att du har rätt och din partner har fel.
Som att du förtjänar att bli bemött med respekt.
Som att det inte räcker att förstå, för förståelse löser inte grundproblemet, det bara förklarar det, men om det inte leder till förändring är det inte mycket värt.
Som att det inte är synd om honom.
Som att du absolut inte är galen.
Som att han inte har rätt att döma dig för det som gör dig till dig.
Som att han inte har rätt att avgöra vilka människor du ska omge dig med.
Eller vilka aktiviteter du gör på fritiden.
Som att han inte får säga kränkande saker, inte får ignorera dig, inte får försöka uppfostra dig, inte får kommendera dig, inte får himla med ögonen när du engagerar dig, inte får hota dig inte får göra dig illa kära kära du.
Som att även om du har lärt dig att hantera det är det precis lika mycket fel för det.
Som att du behöver våga se dig själv i ögonen och hitta det där ordet Stopp, låta det komma från magen. För din kropp är din egen. Dina tankar är dina egna. Dina känslor är dina och de har du all rätt att känna.
Som att du är inte ensam. Vi är många syster.
Och jag är med dig på det sätt jag förmår. Här på bloggen. Ofta i tanken.

Och att vi kan hitta en väg. Den börjar med att söka upp tryggheten i oss själva, självtilliten.

Och att det faktum att vi en gång har älskat så stort talar för att det finns en kärlek. Det finns en godhet. Det finns i dig.

Och att du ska lyssna på din längtan vackra syster. Den är inget överdrivet, den är inga galenskaper. Din längtan är din inre röst. Om du lyssnar på den berättar den det viktigaste du behöver tänka på just nu: Vad du har för behov. Vad du behöver.

Det är allvarliga saker. Våra behov. Och ingen annan kommer att försvara dem om inte vi själva gör det.

Tack för allt ni har gett mig under det första halvåret. Min längtan efter att kommunicera detta med folk som förstår drev mig hit. Och jag har blivit en så mycket rikare människa på vägen.

Hoppas ni känner er lite starkare också.
Kram!