Ur mitt brev 1

"Det jag längtade efter. Det jag alltid har sökt är ett möte mellan två själar. Två själar som kan lyfta varandra. Men du tog. Du tog och tog och TOG. Drog ur mig allt jag orkade och det var närmast outsinligt eftersom det var min goda, ljusa kärlek och den är stor. Men du gjorde det inte på ett ärligt sätt. Du gav inte förbehållslöst tillbaka. Du gav bara när det passade dig och brydde dig inte om vad jag behövde. Du förlöjligade och förminskade och ignorerade mina behov och jag lät det ske. För att JAG VILLE TRO.

Men genom att jag lät det ske sa jag sakta men säkert hejdå till allt som var viktigt för mig i en relation. I min relation till dig.

Jag sa hej då till sexuell njutning.
Jag sa hej då till min självkänsla.
Jag sa hej då till att ha nära relationer till andra viktiga människor.
Jag sa hej då till min egna stil och mitt egna sätt.
Jag sa hej då till att känna mig trygg och älskad.

Och jag trodde för fan att du ville mig väl. Men allt du brydde dig om var dig själv!
Du påstod att du visste vad som var bäst för mig. Men sanningen är att du sket i vad som var bäst för mig.
Du tänkte bara på vad som var bäst för dig.

Du fick mig aldrig att känna mig
VACKER
Du fick mig aldrig att känna mig
TILLRÄCKLIG
Du fick mig aldrig att känna mig
VÄLKOMMEN
Du fick mig aldrig att känna mig
ÖNSKAD
Du fick mig aldrig att känna mig
UPPSKATTAD
för den jag är.

Och jag har gråtit så mycket varit så arg, bearbetat det på tusen sätt. Trillat tillbaka till det tvivel du satte i mig.
Du NJÖT av att få mig att vackla. Det fick dig att känna dig stark."