Systrar.
Ni ser att jag vacklade lite. Jag insåg det själv när jag kände hur ängslig den här mannen gjorde mig. Jag vill säga till er och mig att det är okej att vackla. Vi kommer att vackla. jag tror att vi lär oss genom att söka våra inre konflikter, men vi behöver göra det på ett sätt som värnar om oss själva. Det är okej bara vi inte sviker våra känslor och instinkter. Jag rannsakade min ängslan och kom till sist motvilligt fram till att det var samma destruktiva dragning som slagit till igen. Så jag bestämde mig igår när jag vaknade igår för att jag måste hitta ett sätt att tackla mörkermännen. Det ledde till ett samtal igår kväll om hur destruktiva relationer kan sätta sina spår med två superkloka tjejer som hjälpte mig väldigt långt.
Den ena hade ett resonemang som kanske lät lite flummigt, men att man har en kanal som har öppnats för den här typen av känslor. Att den under relationen fyllde något slags behov även om det ledde till något destruktivt. Och att man måste bli medveten om den kanalen efteråt, annars kan man dras med igen.
Inom schamanismen finns det tydligen en ceremoni för att klippa av sådana destruktiva trådar. Det går kort och gott ut på att ta reda på hur tankegången och känslomönstret ser ut, konstatera att man har haft behov av det, vad upplevelsen har gett en men att det inte ger en något mer. Och sedan mentalt klippa av tråden typ säga: här är jag och min sfär är min, det är bra nu.
Jag känner att de har rätt, och vet att det är bra att det inte blir något mer. För jag känner igen kanalen och känslorna från mitt ex och den här nya mannen. En stark stark dragning, men med en rädsla och ett mörker i botten.
Jag pratade också med en annan vän som i början efter separationen gled iväg från mig eftersom hon trodde på hans förklaring, att jag gick för att vi var för olika. Hon hade sedan sett flera märkliga saker i hennes beteende sa hon. Så äntligen kunde jag kort förklara det han gjorde. Och hon trodde mig. Det betydde mycket för mig. Hon sa också en egoboostande sak: Att hon under åren fått hur många frågor som helst om jag var singel. Att många har haft goda ögon till mig. Två pusselbitar som återigen sätter sig i mitt nya pussel. Som höjer min känsla av egenvärde. Som får mig att lita på det.
Orden sjönk in i mig över natten. Och idag har jag en renande ceremoni. Jag säger hej då en gång för alla. Jag tänker återkomma och berätta hur jag gör det. Det är väldigt häftigt och jag rekommenderar att ni gör det samma.
KÄRLEK. Alltid. Till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar