19 september 2011

Ur brevet 2



"Jag blev så kär i dig att jag blev helt yr. Jag öppnade mitt hjärta, hela mitt väsen för dig, och vad gjorde du? Du såg din chans att utnyttja det. Och egentligen såg jag tidigt varningstecknen. Men jag lät dig övertala mig.
Jag mötte en kille i somras som hade samma dragningskraft på mig, samma sätt, samma slags ignorans av mina behov, samma självcentrering. Jag drogs mot honom med en enorm kraft ska du veta. Samtidigt mindes jag våra första magiska kvällar. Hur känslan i mig fick mig att blunda för alla varningstecken. Lägga mig platt. Och det fick mig att inse att jag behöver säga hej då till dig. Klippa banden. Det är fortfarande dig det handlar om av gammal vana.

För EGENTLIGEN. Jag har gjort en enorm resa de senaste åren. En resa som först gjorde mig så svag jag kan bli. Så svag att jag inte orkade resa mig upp, stå upp för mig. Jag försökte sätta mig ibland men blev liggande. När jag ÄNTLIGEN sa stopp var det med känslan att nu är det nog.

Jag nöjer mig inte med lite respekt.
Jag vill vara respekterad.
Jag nöjer mig inte med lite kärlek.
Jag vill vara älskad."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar