Hej Syster har än en gång gått vilse i kärleksdjungeln. Eller vilse är fel ord. Hej Syster har öppnat sitt hjärta bara för att tvingas inse att mottagaren inte är redo just nu att ge vad hon behöver tillbaka. Ajajajajaj. Det gör ont att inse, samtidigt som jag är fruktansvärt stolt över mig själv. Jag drar en gräns, säger det här är mina behov, och innan de blir tillgodosedda blir det inget mer.
Så det så.
Men besviken får jag vara ändå. Den här veckan tränar jag på att tillåta mig att känna att jag längtar efter kärlek, att jag sörjer att det inte kan bli något med den här personen eftersom han inte är redo. Att jag sörjer att han inte är redo. Att jag tvivlar på om han någonsin blir det.
Livet alltså. Ibland kräver det väldigt mycket av en under en och samma vecka. Så känns det just nu. Men det blir lättare att hantera om vi i stället för att trycka bort känslorna släpper fram dem. Så jag lyssnar på musik som får mig att lipa, och så försöker jag ta hand om mig själv genom att äta bra och tänka snälla tankar. Bara att acceptera att smärta hör till bilden, liksom alla bra känslor.
Det är okej att allt inte är bra. Jag lovar.
KRAM.
Tack. Att få höra att det ÄR okej att allt INTE är bra är nog precis vad man behöver få höra ibland.
SvaraRaderaFör hos mig är det inte bra heller just nu. Men det är nog som du säger, att det också är okej. Och det behöver man få höra ibland, annars glömmer man så lätt.
KRAM tillbaka!
Jag vet, det är som att det samhälle vi lever i tycks glömma det, att visst får vi vara ledsna en halvtimme någon gång i halvåret, men sen ska vi le, le le... Men jag börjar inse att om jag ska kunna leva i ärlighet med mig själv, lyssna på mina behov, utmana mina gränser, stå upp för mig själv gentmot andra, då kommer jag att uppleva smärta, men också en glädje som bara växer i styrka. Och smärtan blir på något vis lättare att hantera när jag accepterar den som en del av livet, som ett bevis på att jag faktiskt vågar rannsaka mitt beteende och andras. Så istället borde vi kanske få gråta en halvtimme varje dag så att skrattet blir mer äkta sen och vi inte bara flyr från känslorna och tankarna och händelserna som framkallar dem.
SvaraRaderaKram!
Måste bara säga att jag älskar din blogg och dn ger mig styrka just de gångerna när man anklagar sig själv för allt någon annan har fått en att känna
SvaraRaderaTack fina! Jag uppskattar verkligen det du säger, att du säger så känns värdefullt :-).
SvaraRadera