Hej systrar!
Jag tänkte berätta lite om vad skillnaden kan vara mellan att vara i en skev och en fungerande relation, så som jag ser på det i alla fall, det kan ju vara olika vilket slags bemötande vi önskar oss.
Jag har sovit på soffan i två nätter i rad. Orsaken kommer jag att gå in på, men det har i alla fall påmint mig om de många nätter jag försökte sova intill mitt ex och misslyckades på grund av hans brutalt höga snarkningar. Under den relationen hade jag i perioder stora sömnproblem. Det enda som hjälpte när han drog igång var att jag tog täcke och kudde och gick ut i vardagsrummet och sov. Om jag försökte få honom att lägga sig på sidan eftersom han inte snarkade då blev han irriterad och även retlig dagen efter, så det slutade jag ganska snart med. Väl på soffan var det ibland svårt att sova för att snarkningarna lät så högt att jag hörde dem, genom dörr och öronproppar.
Att ha problem med att snarka är förstås inte roligt, det kan jag också förstå. Men det som blev svårt att förstå och acceptera för mig var att han inte kunde erkänna att det kunde bli ett problem för mig, han uttryckte aldrig någon sympati över att det ledde till sömnproblem för mig. I stället nekade han oftast till att han snarkade, eller skojade bort det och tyckte att jag överdrev. När jag pratade om att vi borde försöka ta reda på om det fanns några preparat eller behandlingar som kan hjälpa mot snarkningar hånskrattade han.
Två nätter i rad har jag alltså haft svårt att somna intill min nuvarande sambo. Han har konstiga ryckningar i sömnen vilket leder till att han ligger och sprattlar i sömnen, varje gång han spritter till rycker jag också till, och två nätter i rad har sprittningarna varit fler än vanligt och jag haft svårt att sova och till sist valt soffan för att kunna somna. Det finns flera delförklaringar till situationen, men det är inte det viktiga just nu för mig.
Det viktiga var det bekymrade ansiktsuttrycket hos honom när jag gick och la mig i sängen när han gick upp (han går upp väldigt tidigt vissa dagar). När jag vaknade hade jag fått ett långt meddelande där han beskrev hur jobbigt han tyckte att det kändes att jag inte hade fått sova och att i kväll vill han prata med mig om hur vi ska kunna lösa den här situationen på ett bra sätt, om inte annat erbjuder han sig att sova i soffan så att jag ska få en god natts sömn.
Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer, för jag tror att exemplen talar väldigt tydligt. Det är inte säkert att vi kommer helt att komma till rätta med grundproblemet. Men föreställ er bara hur olika dessa två bemötanden känns för mig! Natt och dag.
Problem uppstår i livet och i alla relationer, det kan vi inte gardera oss ifrån, i detta fall är orsakerna till sömnproblemet verkligen inte bara hans utan minst lika mycket mina. Men det avgörande är hur vi bemöter varandra i dessa situationer, gör vi det med en lyssnande och inkännande attityd där vi visar att även om vi inte vet hur vi ska göra så bryr vi oss om hur det blir för den andra? Eller gör vi det så att vi ska hålla vår egen rygg fri utan hänsyn till hur konsekvensen blir för den andra, "det är inte mig det är fel på utan dig". Relationsdilemman är nämligen inte fråga om rätt eller fel i grunden utan om hur två perspektiv och behov ska kunna mötas och fungera ihop, en sådan problemlösande attityd kan man ha mer eller mindre av i olika situationer, men det är att försöka hitta dit som jag tror är den sundaste vägen i alla relationer. Jag vet inte hur det var för er, men i mitt ex fall så gläntade han aldrig på dörren mot en sådan väg, vad som än hände och hur illa det än gjorde mig var han upptagen med att försvara sitt fort. Han klev aldrig ut och mötte mig på den där sidan jag befann mig på.
Känner du igen dig? Tänk då en stund på vilket bemötande det var du längtade efter. Ta med dig din längtan i dina kommande och pågående relationer, om det så är mot vänner, släktingar eller älskande.
KRAMAR I DAG (och alla andra dagar för den delen).
