Hej Syster!
Jag har haft en lång och skön dag, de har blivit fler på sista tiden sedan jag vågade ta några viktiga beslut. Ibland måste man stänga en dörr för att se vilka andra som kommer att öppna sig. Där är jag nu. Och nu vilar jag lite, för dörrarna har varit tunga att stänga i mitt sinne. Puh. Så skönt ibland att ta ett beslut.
Ett av de allra svåraste besluten jag har tagit var det beslutet jag tog att gå. Kanske känner du just nu som jag gjorde då. Att man så gärna vill att det ska bli bättre, men att man börjar inse att det inte är värt det, inte till det här priset, att inget verkar bli till det bättre, snarare till det sämre.
Det är så många tankar. Därför vill jag tipsa om den här sidan som jag fick syn på genom en vän. Jag tror att det är en bra och välstrukturerad plattform för dig som känner att det är någonting som inte riktigt stämmer med den relation du lever i. Projektet drivs av Linköpings universitet och du är helt anonym. Om du vill får du gärna höra av dig och berätta om det var till någon hjälp eller ej.
Klicka här så kommer du dit!
KRAM.
Ja, det är så svårt att lämna. Jag har kommit så långt att jag vet inombords att min relation inte är bra för mig, men ändå är det så svårt att lämna. Så fort det är bra mellan oss så ser jag den man jag blev förälskad i och tappar allt. Eftersom min man inte stämmer överens på alla punkter när man läser om psykisk misshandel så lägger jag det ofta på mig själv och säger att men det här är ju saker som de flesta kvinnor upplever i sina relationer, det är bara jag som är gnällig och kräver för mycket för att jag har stort bekräftelse behov. Just nu är han bortrest och då kommer jätteguulliga sms o samtal. Jag blir sååå smickrad, men varför kan han inte vara så gullig mot mig när han är hemma med mig. Så svårt. Mina kära o nära börja tycka att jag är jobbig och tycker att nu får hon ta ett beslut eller sluta och gnälla. Jag vet att det är en process att ta sig ur relationen och just nu tycker jag synd om honom för att han inte mår bra. Jag tänker bara det löser sig med hans företag mm så blir det nog bättre. Han säger själv att han är en idiot och att jag bara leter efter fel på honom istället för att fokusera på det positiva. Kanske skall vi gå i familjeterapi? Jag är så oerhört glad att jag funnit din blogg, du skriver så fint. På nätet finns bara information men din blogg ger mig mer styrka. Kram Ragnhild
SvaraRaderaHej Syster!
SvaraRaderaVill bara tacka dig för att din blogg finns tillgänglig. Den ger mig styrka att fortsätta kämpa. Önskade att vi inte vore så många som blivit föraktade för vår styrka, vår självständighet. Som tur är finns det människor där ute som tillåter oss att vara den vi är.
En stor kram till alla medsystrar därute!
Tack för fina ord! Din kamp är så värdefull. Inte bara för dig utan för alla som ser och inspireras. Stor kram fina.
SvaraRaderaMånga bra och fina ord !
SvaraRaderaHur går det för dig idag? Vill höra mer :)
Hälsningar från en medsyster
Hej medsyster! Det går bra för mig. Jag är i en ny relation där jag hittar sätt att bli lugnare och lite helare, med tiden. Det känns idag så främmande allt jag upplevde att någon kunde göra och vara så, men jag funderar förstås fortfarande över hur det kan bli så fel för en del personer. Jag har lärt mig mer att stå för det jag känner, att våga låta det ta plats, och jag är med en kille som oftast kan bemöta det på ett väldigt fint sätt. Jag lär mig lite mer för varje dag att lita på andra människor igen, men har också lärt mig att välja mer vilka krav jag ställer på dem jag släpper innanför hjärtats port. Kramar din syster
SvaraRaderaJag befinner mig i stadiet mellan att stanna och gå.. jag har funderat på detta i flera månader, och här sitter jag ännu fast. Det blir inte bättre av att vänta på ett mirakel. Jag är helt enkelt inte redo att gå ännu, men jag samlar krafter för att en vacker dag snart ska ta mig samman och få göken att inse hur han permanent skadat mitt psyke!
SvaraRaderaHej duktiga skrivar-syster..!
SvaraRaderaJag älskar din blogg, hittade den igår.. då jag hade min tungaste dag på länge.. jag trodde jag hade gått vidare och släppt de mesta, men jag hade fel.. jag måste ha hjälp, imorgon ringer jag en terapeft.. Känns som man inte kan gå vidare i sin nya relation om man mår dåligt fortfarande.. så nu ska jag ta tag i detta och ta mig framåt :) Önskar jag kunde skriva lika vackert som dig, dina texter är så oerhört fina och ger än så mycket kraft.. från att jag låg o knappt kunde röra mig igår, till att nu nästan le bara jag tänker på att jag ska få läsa din blogg! KRAM
Jag har mailat dig idag.. Jag ser att du inte är så aktiv på bloggen och att det är mer än 2 år sedan du lämnade. Jag finns mycket att läsa och jag vill bara säga tack på förhand, jag har suttit hela kvällen och läst, gråtit, lett och gråtit lite till. Samtidigt som jag ändå känt mig lite lite starkare. Jag har lämnat nyligen, men jag är långt ifrån fri. Fortfarande i hans grepp. Men att få kontakt med andra direkt eller indirekt (som här) som delar min upplevelse hjälper. Jag är inte ensam. Och jag inbillar mig inte. Att läsa så många andra historier om exakt det jag gått igenom och höra att så många andra talar om det som misshandel- det stärker mig. Det skrämmer mig också, jag är väl inte misshandlad? HUR har jag hamnat i detta? Men det gör också att jag kan försöka komma ifrån tanken att det är mig det är fel på, att allt var mitt fel. Att jag borde gå och prata med någon om mitt humör. Som han så många gånger intalade mig.
SvaraRaderaHej anonym 1, hur går det för dig? Ja tänk vad man kan känna att man inte har kraft ibland, då är planering väldigt bra. Dock tror jag tyvärr inte att det är säkert att man kan räkna med att förövaren någonsin ska inse vilken skada som har tillförts, då är ett mer konstruktivt fokus att tänka på hur man ska skydda sig själv från mer skada, enligt min personliga mening. Anonym 2, åh tack! Vilken härlig och stärkande kommentar,
SvaraRadera...forts. Ja, jag har märkt samma sak, att jag har haft stor hjälp av terapi när det kommer till att kunna skapa och jobba mot mer friska och välfungerande relationer, du har en spännande tid framför dig, hoppas du hittar en bra terapeut :-).
SvaraRaderaJenny: Ja, vi är många som råkar ut för liknande bemötande. Därför behöver vi gemensamt samlas och lära oss både att reparera oss och stötta andra samt att informera om detta så att fler kan ta sig loss och bli fria och välfungerande människor igen. Terapi i den processen är ett verktyg och inget bevis på att förövaren har rätt så att säga. Snarare skulle jag vilja säga att det faktum att förövaren inte söker hjälp trots att hans beteende förstör för hans närmaste är ett tydligt tecken på att det är han som har och kommer att få störst problem i framtiden. Styrkekram!
SvaraRadera