- Lyssnar på musik. I princip hela tiden.
- Sjunger för mig själv.
- Har det småstökigt utan att plågas.
- Dansar hemma.
- Dansar ute.
- Bakar.
- Äter gröt till middag någon kväll utan att skämmas.
- Har bättre kontakt med min familj.
- Går på fest och har roligt.
- Slipper mycket ångest.
- Tänder levande ljus.
- Ligger och läser innan jag ska sova.
- Har bättre koll på mina vänner.
- Följer mitt hjärta.
- Tar aktiva val.
- Vågar skratta högt och gråta.
- Kan sätta gränser.
- Har mindre krav på mig själv.
- Lyssnar på min musik.
- Ser mig i spegeln och tycker oftast att jag är fin.
- Väljer vilka kläder jag vill, leker med stilar.
- Ler oftare.
- Lyssnar bättre.
- Är mer tacksam för smått och stort.
- Tror på människan igen.
- Vågar göra mina egna prioriteringar- er- Vet att det finns mycket bättre män.
- Är mer närvarande.
- Värdesätter mig själv mer.
- Skrattar mer.
- Känner mer kärlek till personerna nära mig.
- Ber om hjälp.
- Men klarar också mycket mer på egen hand.
- Dansar obehindrat, hängivet, ofta.
- Bryr mig mindre om andras åsikter.
- Känner energi och motivation.
- Känner att det finns många möjligheter.
- Har roligt när jag lagar mat.
- Äter en bit choklad och njuter.
- Säger ifrån när andra trampar på mig.
- Tränar.
- Skriver.
- Sover bättre.
Systrar. Det finns fler saker jag vill uppnå. Men när man gör den här sortens lista inser man hur mycket man redan har hämtat ikapp. Snabbt kommer din lista att fyllas på efter uppbrottet. När den tar slut? Det är upp till dig.
Vad önskar du av livet som han hindrar dig ifrån att få?
Tack syster! Här är en syster som trodde hon var klar men icke. 12 år senare har såret öppnats fyllt av rädsla, förödmjukelse och äckel. Anade att det inte var läkt men ville inte börja blöda, ville inte se, inte acceptera, inte känna.... Vill springa, fly, fortsätta förneka och inte känna men samtidigt vill jag läka och denna gång läka på riktigt. Är livrädd men kommer inte ge upp fast jag är rädd att jag faller hårdare än jag klarar av. Måste våga lita på att jag idag har ett skyddsnät! Tack för dina ord, ger hopp!
SvaraRaderaFina fina fina du. Vad du är modig som vågar möta allt det där inuti. Min erfarenhet är att när vi går igenom en så här svår upplevelse så programmeras vi om på en massa sätt som inte blir sunda för oss i längden. Ett kanske kan vara att begrava känslor och sätta våra behov åt sidan, något vi kommer att fortsätta med om vi inte kan ändra det mönstret. Ett annat kan vara att vi tror att alla andra människor vi möter ska drivas av samma avsikter och mekanismer som vårt ex, vi generaliserar, vi får svårt att skapa nya hållbara relationer.
SvaraRaderaFör att bli medveten om allt det här behöver vi ta hjälp av andra, och det är därför det är så fint att du upplever att du har ett skyddsnät som tar emot. Mitt råd utifrån min erfarenhet är att också söka professionell hjälp hos en samtalskontakt som kan hjälpa dig att komma vidare på ett sätt som passar just dig. Tror du att det skulle vara ett alternativ?
Stor styrkekram och jag hejar på dig, det går att läka, det går att komma vidare och framåt.
Tack för att du delar med dig av dina upplevelser! Din blogg är en stor källa av inspiration och verkar som en bekräftelse på att jag är inne på rätt väg. Lever inte med personen som är nedvärderande mot mig. Hans ständiga kontrollerande gör ändå att han aldrig känns långt borta. Jag behöver inte längre vistas på samma arbetsplats.
SvaraRaderaDet är omöjligt för mig att bemöta alla de rykten som jag förstår omger mig som person. Lika illa är det med de personer som väljer att vända ryggen till, men som älskar att skvallra lika mycket som en förälder älskar sitt barn.
Ser att flera av de saker du nämner i din lista skänkt mig glädje att orka fortsätta och gå vidare med mitt liv.
Kramar till er alla som är eller har varit utsatt för psykisk misshandel. Var och en av oss kommer att fixa det med varierande stöd av andra människor runt om kring oss!
Vilken bra blogg! Jag känner igen mig i det du skriver i din blogg. Själv har jag precis tagit mig ur ett misshandelsförhållande och har det just nu tufft.
SvaraRaderaKramar
Tack hörni! Vad fint att höra. Styrkekramar till er och alla läsare: Kom ihåg, VÅGA BE OM HJÄLP, du är inte ensam.
SvaraRadera