Jag tänker på drömmen

Påskriset jag gjorde till vårt hem förra påsken. Det enda som finns kvar av det som var då är de dekorerade äggen.

Hej Syster har varit så trött hela helgen. Även om jag gick och la mig redan halv ett igår efter en lugn kväll så sov jag till kl 12. Som tur var hade jag gjort upp med en  vän att vi skulle ses, så vi tog en rejäl långpromenad och fikade. Annars hade jag nog sovit vidare, för jag är trött ännu.

När jag ändå trotsade tröttheten och tog bilen för att storhandla fick jag en ledsen känsla. I affären gick en massa par och familjer och trivselplockade bland hyllorna. Jag kunde inte känna lugnet. Det tog en stund innan jag fattade varför. De påminde mig om drömmen jag hade här. Jag trodde att jag skulle slå mig ner här, att det här lilla samhället skulle ge mig ett hem. Att vi skulle köpa hus, bo nära våra gemensamma vänner. Jag kände då det pågick att det var min dröm. Om han bara...

Det gick ju inte, jag vet det. Och jag saknar inte honom längre. Men jag sörjer tydligen drömmen. Jag har under min tid efter separationen insett att det här samhället som jag älskar så mycket, att det inte kan ge mig det jag behöver, hur mycket jag än vill. Det kan inte ge mig likasinnade, det kan inte ge mig delaktighet.

Det löser sig nämligen inte bara med en ny man. I takt med att jag har blivit starkare har jag insett mer vad jag behöver, och att de människor som finns här inte kan ge mig det. Bara några av dem kan erbjuda trygga relationer, kan dela sin tid med mig. Resten har bara tid då och då. Därför behöver jag flytta närmare mina närmaste vänner och min familj. Så känner jag.

Men att behöva flytta härifrån. Oj vad det känns sorgligt just nu. Sorgligt att släppa även om jag måste.
Som dröm var den vacker att få...

Jag vet att jag hittar nya drömmar, att jag redan har hittat nya drömmar. Men ändå. Fyra år av mitt liv, drygt fyra år av mitt liv. Det är klart jag kommer att sakna det här när jag tar steget.

Kram på er! Och skriv jättegärna bloggsynpunkter i inlägget nedan när ni har tid och ork. Det skulle betyda mycket för mig.

Grattis Hej syster!

Fina du!

I dag fyller Hej Syster en månad.
En månad!
Jag kan inte fatta det, när jag tänker på allt vi har diskuterat hittills skulle jag ha trott att Hej Syster var äldre, eller hur? En mycket klok kvinna i 40-årsåldern, ja, men inte en liten enmånads baby!

Jag tycker att tiden här har varit fin och vill att vi får en fin tid ihop framöver också.

Så nu tänker jag berätta vad jag önskar mig i födelsemånadspresent: Jag vill veta vad du tycker om bloggen. 1. Vad får du ut av den?
2. Har du någon höjdpunkt från månaden?
3. Har du tyckt att någon av mina kommentarer eller inlägg har varit stötande? Vad kunde jag ha gjort annorlunda i så fall?
4. Vilken typ/vilka typer av inlägg ger mest?
5. Är det något som det är för mycket av, eller som du saknar?
6. Är det något du undrar över som du gärna skulle vilja läsa om?
7. Har du haft någon hjälp av den musik jag tipsar om?

Fundera gärna över det och kommentera, ni får vara anonyma om ni vill, men det skulle hjälpa mig framöver om så många som möjligt gav det en stund.
Det önskar jag mig. Det och att ni ska ha en härlig helg!

Hemläxa: Lista folk han pratat illa om

Den här läxan kanske några av er redan har gjort. Jag har tidigare i bloggen nämnt att jag gjorde det här.
För mig var övningen väldigt väldigt tydlig och till stor hjälp under uppbrottet.

Skriv en lista på alla personer som du tycker om och värderar högt som han har pratat illa om, betett sig illa emot eller rentav aldrig gett en chans. Skriv en lista på de personer som du tycker om och värderar högt som han har behandlat neutralt, alltså varken särskilt bra eller dåligt. Skriv en lista på de personer som du tycker om och värderar högt som han har behandlat bra, hela vägen.

*
När du har gjort det. Vilken lista blir längst? Vilken lista sätter du ditt eget namn på? Om det är på den första listan, kan du se att du inte är ensam? Kan du se hur många skeva och felaktiga bedömningar han gjorde av en lång rad fina personer, inte bara av dig?

Om er

Hej kära systrar!

Jag måste berätta en häftig sak.
Hej syster har bloggläsare i tio olika länder.
Vilka länder berättar jag förstås inte för er säkerhets skull, men jag ville visa för er att vi har en gemenskap här som sträcker sig över nationsgränserna. Det negativa är att det visar att det finns så många partners världen över som behandlar sin respektive illa. Det positiva är att de som är utsatta för en sådan här behandling kan hitta en väg ut. Det visar att det finns så många starka, fina människor där ute som inte kommer låta sig knäckas.

Kram!

Dag som inte fick trilskas

En dag som inte fick trilskas kom
och bensinen tog slut
regnet piskade
mänskligheten gnisslade
och det finns för många dåliga handlingar.
Det finns för många sätt att kväsa en människa på.
Och sen är människan trasig tills hon erkänner att hon behöver en hand
därefter väntar flera mils vandring mot förändring.

En dag som inte fick trilskas kom
och varför vill människor inte förbättras?
Varför vill människor inte förbättras?
Varför vill människor inte förbättras?
Varför vill människor inte förbättras?

Varför ska det alltid vara någon annan det är fel på?

Och varför behövs makt?
Kan det inte få räcka med kärlek?
Jag vill att kärlek ska räcka till.
Men somliga övervinns inte med kärlek
de är för rädda att förlora sin makt.

*

Vissa dagar syster, under den här processen blir man bara så trött och förtvivlad. Trött över hur världen ser ut också. Jag tror att vi måste få vara arga på hur världen ser ut. Då kan vi lättare ta ställning till hur vi vill att vår värld ska se ut. Vilka liv vi vill skapa för oss.