17 maj 2011

En lång lång dag


Hej syster!
Oj oj, jag har varit väldigt seg idag, men ändå månenergisk. Har haft ett driv trots allt som har lett till bra saker. Och ikväll var jag hemma hos en fin vän och diskuterade livsval. Vad vi vill göra, hur vi vill leva, hur vi ska hitta en väg där vi inte hela tiden är andra till lags. Väldigt intressant och upplyftande. Det är så skönt att den ljusa säsongen har börjat när man orkar träffas mer på kvällarna.

Idag tror jag inte att det blir några visdomsord. Jo, jag tänkte på en sak: Att det perfekta är en myt och att det är så sorgligt att så många har köpt den. Vi jagar något omöjligt. Vi jagar en fasad som ska imponera på alla andra, men det gör det samtidigt omöjligt för oss själva att leva våra liv som vi själva vill. I stället lever vi våra liv efter andras åsikter.

Hur vill du leva? Är en fråga som min fina vän sa att man kan utgå ifrån enligt den mindfulness bok som hon läser just nu. Därefter kan man sortera sina tankar och ta ställning till vilka som hjälper en i rätt riktning och vilka som är destruktiva. 

Det kan vara ett sätt att mäta om vi är på väg vilse eller på väg rätt tänker jag.

Hur är det med dig? Undrar Hej syster. Hur mår du just nu?

2 kommentarer:

  1. Hej Syster!

    Hur vill jag leva?
    Det är hemskt att säga och inse detta...men jag vet faktiskt inte....

    Jag vet dock att det känns som om jag har kört fast och stampar på samma ställe. Jag kan inte ta mig ur ekorrhjulet.

    Jag känner mig nere idag och jag som i min enfald trodde att jag hade kommit en bit på väg ifrån mina destruktiva och negativa tankar. Men icke! Hoppas på att det är ägglossning eller liknande som jävlas med mig ;)

    Jag vill så gärna byta jobb, träffa nya människor.
    Jag vill hitta någon att dela mitt liv med, någon som ger mig trygghet och kärlek.
    Jag vill också så gärna bli älskad och älska tillbaka på ett ärligt sätt.

    Jag känner mig apatisk idag. Kan inte utföra mina arbetsuppgifter, ville inte gå upp ur sängen i morse alls.
    Sitter och stirrar in i datorskärmen. Att skriva denna kommentar har tagit ett bra tag kan jag säga och det kommer inget vettigt ut på pappret heller 

    Hörde i fikarummet hur min kvinnliga kollega, som numera är tillsammans med min fd sambo/ex, berättade att hon har sagt upp sig och att hon slutar jobba här om 2 veckor.
    Inte ens det kan jag glädja mig åt idag.

    Jag hoppas att din dag har varit fin idag Syster och att min blir lite bättre imorgon 

    Kram

    SvaraRadera
  2. Kram på dig börjar jag med, för det behöver du idag!

    Vet du, jag tycker att du dömer dig själv lite hårt nu. Jag förstår din besvikelse över att inte ha kommit längre. Jag har gått igenom samma sak. Men vi behöver vara snälla mot oss själva och inse vilken jäkla upplevelse vi har bakom oss. Fy sjutton vad jäkligt det var. fy sjutton vad många jobbiga känslor vi tryckte undan och inte tillät uttryckas eller påverka oss.

    Hur gärna vi än vill är vi inte vips framme.

    Så se på en sorglig film ikväll och bara gråt, släpp fram känslan, ut med den! Gråt tills du inte har kvar någon gråt i kroppen. Då kommer det att kännas bättre. Sen dricker du något varmt, lyssnar på lugn musik och bäddar ner dig i sängen tidigare än du brukar.

    Och så är det så här ett tag, tills det har runnit förbi. Då lovar jag att det kommer att kännas så där bra igen!

    Hur dum han än var är vi inte bara arga. Vi är ledsna också. Vi får vara ledsna också.

    Sen det där andra, det kommer att ge sig bit för bit. Du kommer att hitta en plats du mår bra på.

    Längtan efter att bli älskad är den svåraste att parera, den är så stark när man inte har fått kärlek av sitt ex.

    Men därför är det ännu viktigare att vi älskar oss själva, ger det vi behöver till oss själva. Och om din kropp är ledsen, då behöver den omfamnas av dig. Den behöver få vara ledsen.

    Min dag har varit fin, det är därför jag kan känna mig säkrare på att säga: Efter regn kommer solsken.

    Kram igen, för säkerhets skull!

    SvaraRadera