Jag tänker på att några av er har upplevt att vissa vänner inte förstår. Eller att andra människor i omgivningen tar hans parti.
Därför vill jag dela med mig av min terapeuts ord. Något hon sa i slutet av ett av våra möten, då när jag var så förtvivlad över vänner som visat sig inte var något att hålla i när jag mådde som värst. Hon sa så kloka ord. Nästan som ett inspirationstal. Och när jag ser i backspegeln ser jag också hur rätt hon hade.
KRAM!
”Du är på väg nu, du går din egen väg. Allt drar åt rätt håll även om du inte vet vad du är på väg emot.
Du kommer att lämna människor bakom dig,
människor som du inte kan vara dig själv med.
Människor som inte har kunnat ge dig vad du behöver.
Du kommer att bekräfta dig själv på vägen och följa dina egna stigar
så att det blir naturligt vad som faller bort ur ditt liv.
Du kommer att märka vilka som följer med dig
som följer med dig och ger det du behöver på din väg.
Och du kommer att förlora dem som inte kan ge dig utrymme att vara den du behöver vara.
Låt det ske, låt dig själv släppa taget.
Det kommer att kännas tomt. Men du kommer att möta nya människor på vägen nya människor som du släpper in i ditt liv, för att de ger dig utrymmet, för att de ger dig, inte bara ord utan ord förankrade i handling.
Slutligen är det handlingen som räknas.
Och du vet nu bättre än du någonsin vetat vad som krävs för att du ska kunna ge och ta emot utan att försmå dina egna behov.
Därför kommer du inte att sätta dig åt sidan igen.”
Talet är ditt syster. En gåva till dig.
Min kära mamma sa, så klokt: "Det är ingen idé att söka förståelse hos de som inte har varit med om något."
SvaraRaderaSå har jag upplevt det, bara de som varit med om något liknande har förstått fullt ut och kunnat vara ett stöd.
Eller för att citera Ingemar Stenmark: "He lönsch int' förklar' för den som int' begrip'"
Det ligger mycket i det där. Förstå fullt ut kan antagligen bara personer som har råkat ut för en liknande människa. Min erfarenhet är att vi ändå är många som har antingen ett ex, en partner, en förälder, en vän eller en chef som har betett sig eller beter sig så. Inom den gruppen finns den djupa förståelsen som är så underbar att möta.
SvaraRaderaAndra människor har ändå den empatiska förmågan att någorlunda sätta sig in i upplevelsen och se att det var fel. De kanske kommer ha svårt att riktigt förstå vad som höll oss kvar, men de kan stötta på andra sätt och jag tänker att vi kan kommunicera ut mycket till dem.
Den tredje kategorin är precis som du skriver inte mottaglig för våra ord. De kommer att missförstå, inte klara att relatera, inte klara att försöka ens delförstå. Den gruppen måste vi släppa taget om, enligt Ingemar Stenmarks devis :-).
Kram!