I Sanna vänners spegel

Ibland pratar jag om det som att det inte hände mig.
Mina vänner skrattar med mig då.
Några ord. Ett stycke meningar.
Som en utriven sida ur en bok.
En rolig historia om man bortser från sammanhanget.
Beskriver det obegripliga i sin skrattretlighet.

Men mitt i deras skratt möter jag blickar som inte viker undan.
Till skillnad från då, då ingen kunde se rakt på mig.
Där i det kluckande ögonblicket tåras en spegel av det onda.
Och de vet inte vilken känsla de ska fortsätta med
fast min mage guppar vidare.

I det ögonblicket ser jag vidder av rep som håller.
Som att de säger
vi ska aldrig låta det hända dig igen.

Mitt i skrattet som hänger kvar
i nätet av ogråtna tårar
ser de mig, ser det som var
och jag vet att det vackraste som finns
är att de aldrig kommer sluta se.

Brev från stugan

Jodå, jag skrev från stugan.
Jag skrev, badade, åt jordgubbar från landet, viftade på tårna,
läste, solade och hade det härligt slappt.

Jag skrev till er. Här kommer ett brev. Ni vet som gamla tiders postgång, det tar några dagar innan det kommer fram ;-)

"Syster.

Jag sitter på mina föräldrars sommarstuga. Här finns ingen internetuppkoppling. Det är vilsamt. Jag kollar inte mejl och facebook hela tiden som jag annars så ofta hamnar i när jag är hemma och ledig.

Men som jag saknar dig. Er. Jag vill att du ska veta det. En del av mig mår så bra när vi håller ihop. Den saknar era kloka tankar, era berättelser, era frågor. Vårt samtal som pågår över geografiska rum, bortom identitet. Jag vill inte att någon ska tro att jag faktiskt försvinner när jag försvinner som jag gör nu på bloggen. Jag tänker på er varje dag. Undrar vad som händer och kommer att tänka på saker som jag vill resonera med er.

Jag sitter med en iPad utan internetuppkoppling och vill nå ut, vill se, få kontakt.

Jag hoppas att du har det fint och att du känner att jag ändå finns där. Mycket snart är jag tillbaka och närvarande på mitt vanliga sätt. Men ja, ni vet. Ibland behöver man koppla bort. Jag önskar att jag kunde koppla bort allt utom er. Men den kontakten följer tyvärr med. Jag ville bara att du skulle veta att jag kände så.

Kram!"

Din syster.

Du får inte...

Du får inte tycka att jag lämnade dig syster
i tanken var jag där.
Du får inte tycka att jag inte brydde mig syster.
Jag längtade efter ditt sällskap.
Du får inte tro att jag försvann.
Jag var där hela tiden
och ville stryka dig över håret.
Säga såja. Det är över.
Du har tagit ditt stora starka kliv.
Såja.
Nu får du vila.
Nu får du läka.
Sen kan livet börja.
Livet som du vill leva det.

Snart tillbaka!

Hej systrar!

Nu har jag haft en utvilande semestervecka.
Allting blev lite annorlunda mot vad jag hade trott eftersom jag inte kom åt en internetuppkoppling mellan mina två resor som jag hade trott.

Men ni må tro att jag har lagrat upp intressant material till bloggen.
Nu mellanlandar jag en kort stund hos föräldrarna. I kväll reser jag hem.Sen är jag hos er i etern igen. Men som jag har varit hos er i hjärtat och tanken.

Hur mår ni?


HEJA.

Goda nyheter!

Hej syster har goda nyheter idag.
Jag har beviljats en traineeplats på ett intressant ställe i några månader i höst och har just fått besked om tjänstledigt.

Det handlar om en grej jag har tänkt göra i flera år nu. Nu blir det verklighet och det är hur spännande som helst. Det ger en chans att provbo någon annanstans också och sen se hur jag känner för mitt hem. Det är ändå mitt hem och jag vet inte säkert om jag vill bryta, så det är perfekt.

Som jag har funderat och bekymrat mig och så löser det sig plötsligt. Så systrar, försök och försök att söka er till det som intresserar er, en dag bara lossnar det! Härligt!

Nu ska jag på landet igen, ska vara på en båt med två väninnor hela helgen. Jag kan inte sluta känna detta lyckorus över att få göra som jag vill utan hans jävla sjuka gnat och gnäll! Det är så underbart att vara med glada människor som ger och tar emot och uppskattar det.

Systrar, ledsen att bloggen går på halvfart, men jag är här, jag lovar. Det bara händer så mycket i livet samtidigt.

Puss och tror på er!