Frid

Hej Syster vaknade med ett så skönt fridfullt sinne.
Har varit så trött den här veckan, undrat över om saker ska gå, om jag orkar.
Min misstanke var att känslan beror på att jag har ett så fullt program den här veckan. Därför bestämde jag mig för att ta två kvällar hemma, bara för att hinna ikapp.

Och det var såå skönt att få den tiden för mig själv. Att ge sig själv en lucka, ett andrum, det kan vara hela skillnaden mellan en hetsig och en skön vecka.

I morse vaknade jag med en sån glädje i kroppen. Livet är spännande, jag är fin.
Och även om jag inte vet hur det ska ordna sig rent praktiskt för mig så kommer det att gå bra.

Och du syster, var det inte lite vår i luften i morse? Lite lättare att andas?
Och mycket ljusare?

På stadiga fötter

Det var bra att jag fick höra det jag fick höra om mitt ex.
Jag har haft några dagar på mig och lyssnat på arg musik, försökt sätta mig in i situationen, tillåtit mig att vara arg. Framförallt kommit fram till detta: Det är inte det minsta synd om mig i den här situationen, det handlar inte om mig. Det handlar om dem, och antagligen är det en annan tjej som kommer att fara illa. Men det är inte min historia mer. Han är historia för mig.

För egen del kan jag konstatera att jag är väldigt lycklig att jag är ur relationen. Att jag inte i somras upprepade mönstret med en annan strulig kille jag mötte utan sa nej. Att jag sa stopp när den samme strulputten kontaktade mig igen tidigare i vinter. Att jag nu när jag har landat på båda fötter känner att jag bättre än NÅGONSIN vet vad jag vill i mitt liv och vet att det är mitt ansvar att försvara de behoven, ta de steg jag behöver ta. Jag tänker inte vänta på att en lösning kommer från ovan, varken i form av relation eller jobb, jag tänker ta saken i egna händer helt enkelt.

De senaste månaderna har jag stärkt min inre kompass. Jag börjar känna att det är helt rätt att det är JAG och ingen annan som sätter min agenda, som avgör vilka jag vill dela min tid med, som ryms i min tillvaro, som förtjänar min energi. Jag börjar äntligen äntligen känna att jag inte har någonting att bevisa, inte för någon.

JAG HAR INGENTING ATT BEVISA. Jag går min egen väg nu, och du får säga vad du vill om det ;-). JAG bestämmer.

Och jag behöver inte ha någon annan som fixar allt åt mig, eller att någon annan tar ansvar för mig och min ensamhet eller behov av aktiviteter, för numera tar jag ansvaret att släppa in det jag vill ha i mitt liv och stänga ute det jag inte vill ha.

Vi går mot ljusare tider syster, du ser det utanför fönstret. Jag menar det, ljusare tider. PÅ ALLVAR.

Nyheter

Hej Syster är trött. Efter influensantrött.
Dagen har ändå varit helt okej. Har kommit på några saker som gör att framtiden känns lättare.

Men jag fick ett besked ikväll som jag väl egentligen redan kände på mig. Sedan länge. Mitt ex har träffat en ny. Jag är egentligen överraskad att det dröjde så länge. Jag var helt säker på att han skulle träffa någon ny inom en månad efter att det tagit slut mellan oss. Det hade känts så typiskt honom.

Min känsla är en obehagskänsla. Den grundar sig i två saker: 1. Hon kommer att se mig som en fiende. Jag vill inte ha fler fiender i det där lilla samhället, men det kommer att bli så, folk kommer att observera hur jag reagerar när jag är där. Ja, jag ska dit igen några månader.

2. Jag mår illa när jag tänker på att han ska behandla någon på samma sätt igen. Jag mår illa och tycker inte att han förtjänar någons kärlek. Jag hoppas att hon är av samma skrot och korn som han själv, det är enda sättet hon inte kommer fara illa på.

En sak är väldigt klar: Jag är inte avundsjuk. Han har inte en enda av de egenskaper som jag idag ser som viktigast hos en partner. Han visar inte respekt, inte omtanke, tar inte hänsyn, kan inte lyssna, bryr sig inte om sin respektives behov, är en usel älskare, går hur långt som helst för att få sin vilja igenom. Men jag önskar ingen annan att få uppleva det. Det känns så... meningslöst.

Ja,ja. Det är bortom min kontroll, det enda jag kan göra är att ha is i magen, hålla mig utanför det, vägra att kommentera det. Hålla huvudet högt och behandla henne, vem det än är, med respekt om vi skulle mötas.

Jag hoppas att han kan ha förändrats, börjat gå i terapi, rannsakat sitt beteende, jag tror ju inte att han har det. Men jag hoppas. För dig, vem du än är, olycksaliga syster som har valt hans famn. Hans av alla famnar du kunde välja. För din skull hoppas jag det, annars fina fina, hoppas jag du går innan han lyckas knäcka dig. Hoppas jag att du tar hand om dig och att hans omvärld ser på allt med klarare ögon, än de såg på mig.

Vila i frid Whitney

Hej Syster vill ägna ett särskilt inlägg åt Whitney Houston. Genom den här historien av Liv Strömquist blev hennes tolkning av låten The greatest love of all ett första steg för mig ut ur den psykiska misshandeln.

Whitney blev, även om hon inte lyckades komma på fötter igen, en förebild för mig, en förebild när hon gick. Därför har jag mått så illa på sista tiden då hon har mått dåligt och Bobby Brown har tillåtits uttala sig om henne. Att han tar hand om henne, bla, bla, bla. Och nu efter hennes död, att han älskar henne. BULLSHIT. Han tänker bara på sig själv och sin egen image. Var det någon som älskade någon, så var det hon som älskade honom intill självföraktets ruin. Hon föll ner och tog sig aldrig upp hela vägen igen.

Det jag skulle önska är att han hade mage att hålla sig borta, att hålla tyst. Whitney Houston lyckades nog aldrig riktigt uppnå "The greatest love of all". Kärleken till sig själv. Men låten har hjälpt mig och många fler att våga stå upp för oss själva. Den hjälpte mig att säga nej till mitt ex, att aldrig mer stå i hans skugga. Den hjälpte mig att frigöra mig. Och jag hoppas att det budskapet får leva kvar i många år efter Whitney Houstons död. Vila i frid.

/Er Syster

Till mina hjärtan

Idag är det alla hjärtans dag.
Det har ni nog inte missat.

Alla hjärtans dag betyder minnen av honom.
Minnen av min nervositet: Skulle han glömma?

Idag är alla hjärtans dag utan dramatik.
Tänker på mina vänner och min familj mest och skickar dem hälsningar.

Hej syster har inte släppt in någon ny i sitt hjärta.
När hon gör det nästa gång ska det vara någon som verkligen uppskattar det hon har att ge, som ser det för den vackra gåva det är.

För hennes hjärta, han förstörde inte det, han förstörde inte förmågan att ge.
Hon har lärt sig i efterhand just hur vackert hennes hjärta är, hennes kärlek är.
Det visste hon inte innan, därför lät hon honom spotta på det, som om det inte vore värt något.

I ditt hjärta min vän, bär du på en skatt.
Den är värdefull.
Ge inte bort den lättvindigt.
Ge den inte till första person som aspirerar på att få den.

Hej syster har gjort så tidigare i sitt liv, låtit sig bli vald av andra, låtit sig bli förförd.

Nästa gång ska det inte bara vara en som väljer.
Det ska vara båda.
För det kommer en nästa gång.
Han har inte fått mig att tappa tron.
Den är starkare än någonsin.

Kärlek till dig idag kära läsare.

Hej syster och influensan

... Ja, hej syster ligger nere för räkning. Har varit helt utslagen hela veckan. Så lycklig har jag varit som aldrig har haft det förut, men det är därför den golvar mig så rejält nu förstås.

Det är bara att acceptera fakta. Och det underlättas av att väninnan jag bor med är varm och förstående och tycker att det är självklart att jag ska ta det lugnt. Till skillnad från mitt ex som skulle ha visat efter en dags sjuka att nu räcker det. Det var vad han hade tålamod med, sen fick man rycka upp sig.

Jag har också tänkt en hel del på mitt nuvarande jobb och mitt förra jobb. Mitt nuvarande jobb bemöter mig med en genuin förståelse och medkänsla. Mitt förra jobb bemötte mig alltid med oförståelse och frustration om jag blev sjuk. Det är en sån lättnad att bara vara sjuk och bemötas med normala reaktioner överallt. Då inser man ännu tydligare hur onormalt det har varit.

Ja, ni vet. I stort och smått.
KRAM och trevlig fredagskväll.

Våga terapi!

Ett av de viktigaste stegen under separationen och sen under min bearbetning var att jag sökte terapi. Jag hade kanske kommit till några av de insikterna ändå, men det hade tagit sjuhelsikes mycket längre tid, och till vilken nytta? Vi har redan ödslat energi på att försöka klara allt själva under tiden med vår partner. Nu när det är slut är det dags att säga: Jag klarar det här, men jag klarar det bättre och snabbare med andras stöd.

Terapin var att ge mig själv en chans att växa, ge mig verktyg som jag har haft med mig sedan dess. Terapin hjälpte mig att komma i kontakt med mina känslor. Nu har jag gått en lång period utan terapi, jag tror att jag behövde det för att jag fick så mycket med mig att jobba på, men jag börjar känna mig redo att söka på nytt. Jag tror att det alltid kan komma nya situationer i våra liv då vi behöver den typen av vägledning.

Det finns egentligen inte ett enda argument mot att söka terapi efter den typ av trauma man har varit i i de här lägena. Sök syster. Ge dig själv den fantastiska möjligheten. Du förtjänar det.

Din kärlek

Din kärlek är vacker, stark, varm, den strålar.
Din förmåga att ge är en del av livets skönhet.

Men din partners oförmåga att uppskatta den, förvalta den, glädjas åt den, dela den, besvara den. Det är livets fulhet.

Våga säg till dig att det vackraste i världen inte ska ödslas, bändas, uppslukas av de fulaste krafterna.

Våga säg att du ska ge den till någon som ser hur vacker den är, som vårdar den, som bryr sig om att du ska utvecklas som människa, som stöttar dig, som har en lika vacker gåva att ge tillbaka.

Gör det vännen, säg ja. Ja till skönheten. Ja till möjligheten. Nej till fulheten, göd inte grymheten. Om vi alla gör det, tänk vad det kommer att börja stråla vackert världen över.

Störst av allt är kärleken.

Så älska dig själv och gå.

När det undermedvetna talar

Det är inte ofta jag vaknar av drömmar numera. Men när det väl händer har jag börjat ta mig tid att tänka några minuter på vad drömmen ville säga mig, trots att impulsen är att somna om. Det gjorde jag i natt.

Drömmen gick ut på att jag åkte längst fram i ett tåg av berg- och dalbanetyp. Men rälsen hade en riktning, den gick alltså inte i loopar. Däremot åkte jag högt över ett vattendrag och jag märkte att jag hade svårt att hålla mig kvar, jag hängde och dinglade i tåget med ena armen, sen fick jag grepp med båda. "Det är långt ttill vattnet och säkert väldigt kallt. Varför har ingen sett att jag inte har spänt fast mig? Varför stoppar ingen tåget tänkte jag?" Sen tänkte jag "Eller borde jag ha spänt fast mig själv?". Då saktade tåget in en aning och jag skulle kliva av ner i en låda som guppade runt i en lokal som såg ut som en stor simhall. "Det här går ju inte, vad ska jag göra, varför kommer ingen och hjälper mig?" Tänkte jag och försökte paddla mig fram till kanten. Jag kom till väggen, men inte till kanten där jag kunde kliva upp. "Hjälp! Varför hjälper ingen mig?" Ropade jag. Då kom en ung man med ett stort leende, han var helt lugn och sträckte fram armen för att hjälpa mig.

Precis när jag skulle ta hans hand såg jag att det bara skulle krävas att jag paddlade fram lite och sen tog några kliv upp. "Vad onödigt att jag trodde att jag måste be om hjälp. Det här kan jag ju klara själv". Tänkte jag. "Jag är ju redan framme."


När jag berättade det här för min kompis som jag bor med sa hon. "Men det är ju hel fantastiskt. Tänk, du kunde lika gärna tänkt i drömmen, vilken tur att jag fick hjälp. Men du tänkte att du klarar dig själv. Det betyder att ditt undermedvetna börjar förstå det. Du klarar dig själv."

KÄRLEK till dig i början av denna nya vecka syster.
Är det inte häftigt vad våra drömmar kan säga oss ibland?

Tröjan du hatar

Vännen.
Man får vara arg också. Det är faktiskt hemskt skönt ibland.
När jag hade min argperiod för knappt ett år sen ungefär skrev jag massa arga ord på en ful t-shirt jag fått av honom och slet sönder den och jag tog faktiskt ut en hel hög med foton på honom ur mina fotoalbum och eldade upp dem under köksfläkten. (Finns dokumenterat tidigare i bloggen)

Och här är en härlig arglåt som jag blir så glad av att lyssna på.
Väldigt glad.

Tröjan du hatar

Samma killar har förresten gjort "När jag går ner"-låten som jag alltid har tyckt är en talande beskrivning av psykisk misshandel i en relation. Att det är så kan man ana i den här intervjun från the Voice som ur mitt perspektiv tyvärr skojar bort ett väldigt ärligt och modigt svar på frågan vad låten egentligen handlar om. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker det känns obehagligt att se. Eller jo, antagligen för att jag vet och anar allvaret i det han har upplevt, och så skojar alla om det. Precis som jag blev bemött av mitt ex när jag försökte ta upp hur dåligt hans beteende fick mig att må, bland allt annat han sa var hånskrattet, skämten på min bekostnad och försöken att skoja bort allt där... Och precis som en av mina dåvarande vänner brukade reagera när jag försökte anförtro vissa saker, genom att skoja om hans beteende tog hon udden av min upplevelse, fick hon mig att känna att jag inte hade rätt att känna vissa saker. Det är eftersmaken i denna intervju:

Här är klippet

Tack hursomhelst till er Norlie&KKV för dessa låtar!
Och nöj dig inte med mindre än respekt och ömsesidighet nästa gång.

Kära läsare, har du några bra arglåtar?

Se också Hej systers arglista på sidan Hej systers Spotifylistor.

;-).

PS:

Ju mer jag lyssnar på dem inser jag att det finns en hel del att bearbeta i de här låtarna, här är en till som är relevant för oss, en låt om att sätta stopp till sist:

Vi åker aldrig längre