Ett av de viktigaste stegen under separationen och sen under min bearbetning var att jag sökte terapi. Jag hade kanske kommit till några av de insikterna ändå, men det hade tagit sjuhelsikes mycket längre tid, och till vilken nytta? Vi har redan ödslat energi på att försöka klara allt själva under tiden med vår partner. Nu när det är slut är det dags att säga: Jag klarar det här, men jag klarar det bättre och snabbare med andras stöd.
Terapin var att ge mig själv en chans att växa, ge mig verktyg som jag har haft med mig sedan dess. Terapin hjälpte mig att komma i kontakt med mina känslor. Nu har jag gått en lång period utan terapi, jag tror att jag behövde det för att jag fick så mycket med mig att jobba på, men jag börjar känna mig redo att söka på nytt. Jag tror att det alltid kan komma nya situationer i våra liv då vi behöver den typen av vägledning.
Det finns egentligen inte ett enda argument mot att söka terapi efter den typ av trauma man har varit i i de här lägena. Sök syster. Ge dig själv den fantastiska möjligheten. Du förtjänar det.
Terapi kan man behöva flera gånger i livet. Det är en present man ger sig själv som inte syns. En rensning av sitt inre. Själs-spa.
SvaraRaderaHar haft två förhållanden med psykisk misshandel med 13 års mellanrum. Samtalsterapi är en nödvändighet. Det är så komplext. Det är inte bara partnern man skall glömma, det är även skam, ångest/depression, oförståelse, anklagelse osv. Sök via vårdcentralen eller kvinnokriscenter. Kolla upp på nätet. Finns även via organisationer som ACA, Al-Anon.
Styrka åt oss systrar!
/K