Hej Syster vill ägna ett särskilt inlägg åt Whitney Houston. Genom den här historien av Liv Strömquist blev hennes tolkning av låten The greatest love of all ett första steg för mig ut ur den psykiska misshandeln.
Whitney blev, även om hon inte lyckades komma på fötter igen, en förebild för mig, en förebild när hon gick. Därför har jag mått så illa på sista tiden då hon har mått dåligt och Bobby Brown har tillåtits uttala sig om henne. Att han tar hand om henne, bla, bla, bla. Och nu efter hennes död, att han älskar henne. BULLSHIT. Han tänker bara på sig själv och sin egen image. Var det någon som älskade någon, så var det hon som älskade honom intill självföraktets ruin. Hon föll ner och tog sig aldrig upp hela vägen igen.
Det jag skulle önska är att han hade mage att hålla sig borta, att hålla tyst. Whitney Houston lyckades nog aldrig riktigt uppnå "The greatest love of all". Kärleken till sig själv. Men låten har hjälpt mig och många fler att våga stå upp för oss själva. Den hjälpte mig att säga nej till mitt ex, att aldrig mer stå i hans skugga. Den hjälpte mig att frigöra mig. Och jag hoppas att det budskapet får leva kvar i många år efter Whitney Houstons död. Vila i frid.
/Er Syster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar