Hej Syster vaknade med ett så skönt fridfullt sinne.
Har varit så trött den här veckan, undrat över om saker ska gå, om jag orkar.
Min misstanke var att känslan beror på att jag har ett så fullt program den här veckan. Därför bestämde jag mig för att ta två kvällar hemma, bara för att hinna ikapp.
Och det var såå skönt att få den tiden för mig själv. Att ge sig själv en lucka, ett andrum, det kan vara hela skillnaden mellan en hetsig och en skön vecka.
I morse vaknade jag med en sån glädje i kroppen. Livet är spännande, jag är fin.
Och även om jag inte vet hur det ska ordna sig rent praktiskt för mig så kommer det att gå bra.
Och du syster, var det inte lite vår i luften i morse? Lite lättare att andas?
Och mycket ljusare?
Hej!
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte om jag bara inbillar mig, alla förhållanden är lite svajiga och har sina för och nack delar, de känns bra när jag är med honom.. även om han ibland kan säga underliga saker..han är en bra människa, han har samma syn på livet som mig, tror jag? Eller jag vet inte ibland vet jag inte ens vad jag själv vet längre. Han har aldrig tvingat mig göra saker jag inte vill, men det känns ändå som han har mig runt sitt finger, även om han själv påpekar att han glädjs åt mina drömmar och tycker att de är kul att jag gör de jag vill. De känns inte olustigt eller falskt när han säger det, han vill mitt bästa och bryr sig. Men jag börjar fundera över hur ett förhållande ska vara, jag ser mina vänner vara tillsammans med killar som dem inte vill låta uppfylla sina drömmar eftersom de betyder att dem måste skiljas åt ett tag. De är väl inte kärlek om man inte vill låta den andra åka iväg ett tag för att göra de han själv vill. De är väl egoistiskt, så på det planet gör han inget konstigt. Det är när vi inte är med varandra som han ibland kan låta bli o svara när jag ringer, om vi hanmnar i en normal diskution per telefon så kan han avbryta och säga att jag alltid vill bråka, fast att samtalet är vardagligt, som - Jaha, hur var din dag? osv.. och när jag liksom inte förstår vart hans "du vill alltid bråka" kommentar kommer ifrån frågar jag honom - va, jag vill väl inte bårka? jag har ju knappt sagt något. Då kan jag få höra - Ah, men jag orkar inte prata mer, vi hörs sen - klick så lägger han på i örat. Jag ringer upp som en hjärntvättad förvirrad mupp, förundrad om vad som precis hände. Han svarar inte, förens kanske 10 missade samtal och då är de som ingenting.. Han kan fortsätta att säga att du vet ju att jag inte är på humör idag, och jag orkar inte med stress.. så dum som jag är vill jag inte bli klickad igen så jag håller med o håller god min.... jag skulle behöva prata med någon. för jag vet inte om jag överreagerar, men andra lustiga saker säger han.. han kan be mig vara tyst, ibland pratar du för mycket...fast att han har påbörjat en historia om sin dag och babblar på, och när jag artigt hänger på i samtalet kan jag ibland få höra de. Visa dagar är jag jätte bra, andra dagar är jag precis som alla andra kvinnor...
Hej fina du!
SvaraRaderaVad bra att du skriver till mig. Det första jag tänker är att man sällan inbillar sig saker. Magen och det undermedvetna vet oftast säkrare och bättre än vårt rationella jag gör när det gäller sånt här. De personer som manipulerar andra är ofta proffs på att göra det på ett sätt som går att rationalisera kring. Men det är fel för att det får oss att må känslomässigt dåligt, och sådana känslor får vi inte visa för dem, utan att de tar till ord som att vi överdriver, är överkänsliga, kanske galna, blödiga eller grälsjuka... Jag reagerar på hans kommentar som du beskrev "du vill alltid bråka".
Jag vet inte utifrån det du skriver om det är psykisk misshandel eller inte. Men bara det att du är här och misstänker det säger ju tydligt att något är fel. Jag kan varmt rekommendera hemsidan www.psykiskmisshandel.se, där finns bra beskrivningar på saker de här personerna kan göra mot en.
Men utifrån det du skriver ser jag flera saker som inte känns bra. Att han säger åt dig att vara tyst, det låter som en order. Vad har han för rätt att beordra dig? Kommentarer som att du pratar för mycket eller vet att han inte är på humör är också kränkande och får en lätt att känna sig osäker eller tappa tråden. Att inte svara är att ignorera, det är också ett varningstecken för psykisk misshandel.
Några saker kan jag säga som kanske kan vara till hjälp: Det är aldrig svartvitt i de här relationerna, alltså kan din kille mycket väl vara fin och bra på flera sätt, men samtidigt finns det ofta så många sätt han sviker en på eller behandlar en illa på att man ständigt känner sig nervös. I mitt fall gjorde det svårare för mig att inse vad det var frågan om. Jag kunde ta upp ett beteende som fick mig att må dåligt, och han kunde peka på dubbelt så många gånger han inte gjorde så och jag blev osäker på mig själv och mina intryck. I efterhand vet jag att det inte spelar någon roll att han ofta gjorde rätt, eftersom han regelbundet gjorde fel och inte var det minsta intresserad av att ändra det.
Så: de bra dagarna rättfärdigar inte de dåliga i de fallen.
Att bli växelvist varm-kall behandlad får en att känna sig väldigt osäker och börja leta fel på sig själv. Kan det vara det som händer dig?
Apropå utveckling. Mitt ex kunde vara väldigt uppmuntrande i mina projekt, när det gällde saker som passade honom och passade hans bild av hur jag borde vara.
Idéer eller tankar som han inte tyckte passade hans idé om en lyckad flickvän kunde han snäsa åt, förakta, driva med, skoja om.
Där finns skillnaden för mig. I en kärleksfull relation månar man om varandras utveckling. Och man försöker inte styra varandra, snarare stärka varandra i att självständigt kunna nå sina mål, så tänker jag.
LYSSNA PÅ DIN MAGKÄNSLA, läs på mer, skriv till mig igen. Något säger mig att du har tagit några viktiga första steg. Våga gå vidare i detta. Stort kram!