17 april 2011

Jag tror

... kära systrar att jag har kommit igenom den värsta oron. Jag kan ju inte döma ut all förälskelse bara för att jag blev bränd. Särskilt inte andras. Men jag kommer att vara vaksam. Det är bra att vara rädd om sig.

2 kommentarer:

  1. Hej syster!

    Jag har ett ex på ett förhållande som inte har spruckit. Min kollega har varit gift med sin man i 30 år, sedan de var 20 år gamla, och de är fortfarande som ler och långhalm. Det kan vara skönt att veta att det går, vissa lyckas hitta sin själsfrände :)

    Jag har väldigt svårt att se mig själv med en ny man och jag vet att det är kanske är för tidigt för mig att ens tänka tanken.

    Dock fick jag en insikt på konferensen i fredags om att denna smärta jag känner faktiskt kommer att gå över en dag. Att jag en dag kommer att kunna se andra män igen, att mitt ex kommer vara ett minne, en erfarenhet, inget mer än så.

    Jag träffade på en man vid lunchen på konferensen. Han var från ett annat företag och han flörtade mig. Så pass att min chef och mina kollegor reagerade. Han var mycket trevlig och hans flörtande gjorde mig glad och jag såg honom som en man, inte en könlös person.

    Det går framåt :) och det känns skönt.
    Jag vet idag att exet är en falsk människa, sjuk och full av lögner. Det gör det så mycket lättare, att han inte alls är den jag trodde att han var. Han är inte den personen han visar upp utåt. Han är förklädd och under förklädnaden finns bara manipulation och elakhet.

    Soliga kramar :D

    SvaraRadera
  2. Tack Jessie! Ja, det är hoppfullt när man känner så att man kan flörta lite. Jag vet att jag kan det, även om jag inte gör det så mycket, jag har nog blivit väldigt kritisk. Jag är väldigt förvirrad över hur det ska kännas med någon överhuvudtaget. Rent logiskt vet jag ju vad jag har för önskemål, men jag är rädd för den där dåndimpande förälskelsen. Å andra sidan tänker jag att nu har vi ju bättre verktyg att nyktra till ur de starka känslorna om det händer något som är fel för oss.

    Du har rätt, det är fint och trösterikt att tänka på de par som fungerar. i helgen besökte jag ett sånt. Det är fint, jag känner mig alltid så välkommen hos dem, samtidigt som de också är gulliga med varandra när jag är där. Då tänker jag lite, att det kan ju vara bra också. Men det är sant, vi behöver låta det ta tid.

    Tack och stor kram! Ja, det var verkligen soligt och härligt i helgen!
    I sommar ska jag kanske vara lite mindre rädd och lite mer tillitsfull till min egen bedömningsförmåga.

    SvaraRadera