Då och då kommer nya minnen fram. Då och då. Nu kom jag att tänka på hur illa han pratade om mina kollegor, fnös åt dem och deras arbete, jag kunde aldrig riktigt förstå varför han var så himla upprörd, så nedlåtande.
Idag vet jag att han hade fel om dem. Helt säkert. Att hans förakt inte sa något om deras prestationer, bara om hans svartvita världsbild. Antingen var någon felfri eller så var den en idiot. I båda fallen gjorde han felbedömningar.
Men vissa av dem, de han hatade mest, ibland tänker jag att det var personer som fungerade som honom. Han hatade när någon annan visade något av hans skeva beteenden. Kanske för att han var en av få som förstod vilken egoism och känslokyla son låg bakom, vi andra bortförklarar ju, men han kände igen personer som betedde sig likadant. Kanske såg han det som att bara de som följde hans spelregler var ett verkligt hot. Vi andra skulle ju följa all moral och hänsyn i världen också enligt honom. Kanske blev han så hatisk för att han visste vilka som skulle kunna bli lurade av honom och vilka som genast skulle förstå, eftersom de betedde sig lika illa.
Vad tor ni? Vad händer när två narcissister möts? Kan det bli annat än krig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar