Att tro

Jag trodde att jag andades, varje minut, varje dag, i veckor och månader och år.

Först i efterhand förstår jag att jag bara tjippade efter luft.

Den första promenaden då ryggen var rät av sig själv andades jag på riktigt igen.

Du lyckades aldrig i ditt försök att kväva mig.

I stället blev jag starkare.

Så mycket starkare än dig var jag i slutändan.

(Öppna tårkranarna, det är över, vi får känna allt vi känner)