Jag är ännu i min lilla bubbla.
Men jag gör små trevande petförsök att ta mig ur.
Jag har såpbubblor i badrummet.
I min lilla bubbla finns jag själv, så mycket mer plats finns det inte.
Jag har till exempel inte alls kommenterat saker som jag givet skulle kommentera annars.
Jag har släppt många intressanta tankar till marken istället för att låta dem växa.
Det har inte funnits energi nog, inte hjärnkapacitet nog att förhålla mig till allt jag vill förhålla mig till.
Sakta men säkert blåser jag inuti bubblan så att den växer.
Då ser jag mer än bara det som är precis framför ansiktet.
Då förmår jag ställa frågor
Då förmår jag le och mena det jag ler.
Då förmår jag att fastna i något jag läser.
Då förmår jag att ta in något mer.
När bubblan spricker är jag redo igen.
Och starkare än jag någonsin har varit.
Då är allt möjligt.
*
Tillägnat dig som är i uppbrottets allra närmaste turbulenta tid. Tillåt dig själv att vara i bubblan ett tag. Det kommer att bli bra. Allt kommer att ordna sig. Du är stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar