15 mars 2011

Jodå...

Stranda mig inte sa jag
Nej då sa han.
Sen strandade han mig.

*
Och JAG undrade varför jag kände mig otrygg, klandrade mig för att jag kände mig otrygg, känns det bekant?

2 kommentarer:

  1. Så in i bomben bekant :)

    Har precis haft ett möte med två chefer och den kvinnliga kollegan jag har nämnt tidigare.

    Fy fan säger jag bara, mitt ex sviker mig gång på gång. Ok, nu är vi inte tillsammans längre men jag känner mig ändå så sviken, att han fortfarande och ännu mer idag tar hennes parti.
    Dom tisslar och tasslar och pratar om hur illa jag beter mig mot honom och hur synd det är om honom. Jag blir så ledsen men samtidigt förbannad, vilket är bra tror jag 

    Hon har lagt sig i vårat privatliv och har på något vis fått det till att det är mitt fel nu. Det kanske det är också eftersom det är jag som har varit svartsjuk och inte alltid betett mig så trevligt…varken mot henne eller mitt ex.

    Han har ju sagt till mig att han ska utnyttja henne, "sätta på henne" etc som jag beskrev tidigare för att sätta dit mig och såra mig.
    Efter att han sa det så tog jag bort vår kvinnliga kollega som vän på Facebook.
    Detta eftersom han började göra inlägg på hennes vägg och jag ville inte bli utsatt för att se detta.
    Ren självbevarelsedrift antar jag 

    Hon blev förbannad på mig och jag förklarade varför jag tog bort henne. "Han har sagt att han ska använda dig för att såra mig" sa jag till henne.

    Det sprang hon genast ner och sa till honom, såklart eftersom hon vill samla pluspoäng hos honom, och han har på något vis fått det hela till att det är mitt fel eftersom jag har varit svartsjuk på deras intensiva kontakt och fikande.

    Vilken fritidsgård! Jag känner mig som en tonåring när jag skriver detta….trots att jag är 33 år gammal. (Mitt ex är 38 år gammal BTW och vår kvinnliga kollega 24 år)

    Det som var bra med detta mötet, bortsett från att hela grejen är så oerhört pinsam, är att jag nu börjar tycka väldigt illa om honom.

    Jag vet att jag har betett mig illa, velat hämnas jag med. Gått förbi honom och trallat att han är ett äckel….det är ju inte så moget av mig och jag erkänner att det var väldigt dumt och barnsligt gjort av mig.
    Får jag skylla på att jag var sårad? Nej det får jag inte, det vet jag, och jag ska aldrig göra om det igen., jag är bättre och vuxnare än så!

    Jag undrar om hon inser att han använder henne som en bricka i sitt spel? Eller det kanske bara är jag som antar att han gör det?

    Det ska bli så skönt när han slutar, 29 april kommer snart och jag längtar så 

    kram

    SvaraRadera
  2. Usch usch, jag förstår att det är jobbigt att hon hakar på honom. Jag tror att du har rätt, att han har använt henne i sitt spel och fortsätter att använda henne så. Det är tyvärr problemet med den här typen av separationer, att det riskerar att bli ett ordkrig, man kan inte vinna alla och har heller egentligen inget att vinna på att det blir en sådan aktiv kamp sinsemellan, tror jag.

    Självklart kan man ryckas med när någon beter sig så barnsligt. Självklart kan du ha gjort saker som inte var de smartaste just då. Men var inte för hård mot dig själv utan se det för vad det är och fundera på om du kan göra det bättre nästa gång, en bra utgångspunkt är just det, att du är bättre och vuxnare än honom. Det är kanske inget du behöver bevisa, men du behöver släppa in den insikten i ditt hjärta.

    Ja, det är bra att du blir arg. Du har all rätt att bli arg. Men att försöka förklara något för hans allierade, det är en kamp du bör hålla dig utanför från och med nu. Hon kommer att se det hon vill se tills den dagen hon vaknar. Du får tänka att det är hon som tyvärr riskerar att råka ut för honom i fortsättningen. En dag, om hon låter det fortsätta, om han bestämmer sig för det. Då kommer hon att kunna vara du eller jag.

    Det är hemskt att hon inte ser det, men vi vet ju hur det är att inte se, eller hur? Och vi vet att det först är när man själv börjar bli redo att se som man faktiskt ser.

    Jag förstår att allt det här är jobbigt. Men försök att bestämma att saken är färdigdiskuterad. Du diskuterar inte det här med dem mer, du sväljer inte deras krokar. De får prata bäst de vill, men du diskuterar inte det med dem. Du diskuterar bara med vettiga människor som du litar på. Alla försök att nå fram till dem är lönlösa och kommer bara göra dig ledsen.

    Ja, nu räknar vi ner!

    Kram!

    SvaraRadera