Så. Du har hittat hit fina syster. Det betyder att du antingen har gått, eller att du någonstans förbereder dig för att gå. Ska du våga? Ska du orka?
Alla frågor är befogade. Det finns inget rätt eller fel, det gäller att hitta ett sätt som känns rätt för en själv. Men kom ihåg: Dina tidigare regler för hur man separerar på ett bra sätt gäller inte här, inte i en relation som präglas av kontroll och psykiska kränkningar.
Här är några bra tips att jobba på:
1.) Förklara dig inte mer. När du förklarar dig för honom hittar han bara nya sätt att hala in dig, att hugga och mala med orden tills du är övermannad. För att klara det här måste du kunna acceptera att han inte kommer att kunna förstå dig. Han vill inte förstå, han vill vinna. En ärlig person har inte en chans i en diskussion med en manipulativ person. Du vinner alltså på att hålla dig så kort som möjligt när det är dags. Du har inga som helst skyldigheter att förklara något mer, Gud, det är ju det enda du har försökt göra under hela relationen, förklarat dig, men har det hjälpt?
2.) Planera för din separation i tysthet, se till att ha flyktvägarna redo. Han har kanske aldrig slagit dig? Men någonstans finns ändå en oro, eller hur? Även om han aldrig har använt våld mot dig ska du vara medveten om att det kan hända när du bryter upp, när han inser att han är på väg att förlora kontrollen över dig. Och även om han inte blir fysisk så kommer han att ta till de värsta tänkbara psykiska vapnen. Alla på en gång om han får chansen att vara själv med dig.
3.) Sätt din säkerhet i första rummet. Det finns flera sätt att undvika en hotfull konfrontation om du väl har bestämt dig för att du vill gå. Jag tänker berätta hur jag gjorde.
Det hade varit totalkaosigt ett tag eftersom jag hade stått på mig mer än jag brukar. Jag insåg att det inte ledde någon vart. Men bestämde mig för att spela död ett tag till och la mig inför honom. Men under tiden släppte jag in mina närmaste vänner. Jag berättade för dem hur jag hade haft det. Jag förvarnade en väninna om att jag antagligen skulle vilja bryta och försäkrade mig om att jag skulle kunna bo där en period. Föremål som jag var hjärtligt rädd om satte jag i säkerhet, men jag valde väldigt noga. Packar man för mycket finns risken att han fattar att något är på gång.
Jag hade alltså bestämt mig men sa inte först att det var slut. Jag sa att jag skulle hälsa på mina föräldrar, packade mer än för det ändamålet. Åkte dit och pratade ut, som tur var förstod de mig, jag fick stöd där. Sedan åkte jag direkt till väninnan, jag åkte inte hem. Jag messade honom och sa att jag bodde där för att jag behövde en tankepaus.
Nästa steg var separationen. Se till att inte vara själv med honom när du meddelar beskedet. Ni kan ses på café eller restaurang med andra. Jag valde att åka hem till oss. Men jag hade förberett en annan väninna om att hon skulle hämta mig en halvtimme senare. Till honom sa jag direkt att vi har en halvtimme, sen kommer hon och hämtar mig för vi ska iväg och träna. Det skulle vi inte. Men då visste han att någon skulle reagera snabbt om något hände. Det gjorde att han var tvungen att hålla sig lugn. För mig var det också en trygghet att veta att någon skulle ringa på ett bestämt klockslag och kunna ringa efter hjälp om ingen öppnade.
Jag sa att jag inte ville vara tillsammans mer. Att jag inte tänkte förklara mer. Han kom med sina teorier, att jag träffat någon annan, att jag var för osäker, att jag var för feministisk, att jag egentligen var galen... Jag svarade när han hade tystnat: "Det får stå för dig. Jag har sagt flera gånger vad jag tycker. Nu har jag inget mer att tillägga, men om du har några frågor får du gärna ställa dem". Det sista tipsade min mamma mig om, att om det var som jag misstänkte, att han inte ville förstå, då skulle han inte kunna ställa öppna frågor. Öppna frågor kan ju bara den som vill veta fråga. Överraskning överraskning, han hade inga frågor. "Då var vi klara då, vi hörs sen om det praktiska"
Därefter gick jag och blev upphämtad av väninnan. Tack vare den metoden blev det det lugnaste samtalet vi någonsin har haft om vår relation, även om han hann kalla mig både galen och osäker på den korta stunden ;-).
Jag var väldigt bestämd med att nollkontakt gällde därefter, frånsett det praktiska.
Jag såg till att ha en väninna med och packa mina saker inför flytten så att jag aldrig skulle behöva vara själv med honom i lägenheten igen. Ekonomin mejlade jag om. Helt kallt och kort hela tiden. Det gav honom noll möjligheter att hugga.
Jag hoppas att min erfarenhet kan stärka er. Separationen gick faktiskt ganska bra, och det var för att jag inte var ensam i den. Så om ni har ett nätverk, använd det. Jobba annars på att bygga upp en kontakt som kan hjälpa er.
Jag tänker också säga att det i de här fallen inte finns något som är fel. Ni kan göra slut över telefon om så är, över mess eller mejl. Jag tog faktiskt en onödig risk som träffade honom, själv dessutom, men kände att jag behövde det.
-----
Så. Det var raka besked. Vad tycker ni? Hur känns det nu?
Hej!
SvaraRaderaOm det var han som lämnade mig då?
Är det inte mig det är fel på då?
Är det inte jag som är den onda?
Tänk om jag som är era mäns kvinnliga motsvarighet?
Det verkar som om alla försöker att lämna sina män men jag blev lämnad av honom.
Idag har jag saknat honom så mycket. Jag ser honom varje dag på jobbet och det gör så ont....hela tiden. Jag vill bara krama honom, känna hans lukt, vara nära igen.
Tänk om det är jag som är den sjuka, att det är jag som har förstört mitt fina förhållande pga av min osäkerhet och svartsjuka?
Jag skulle fortfarande kunna göra vad som helst för att få honom tillbaka.
Kram
Hej fina du!
SvaraRaderaJag tror att du vet svaret på frågorna själv. Eller hur? Om du får svara med din egen röst och bortser från var han har sagt om dig?
Jag skrev inlägget om att lämna eftersom jag har märkt att det är flera som läser bloggen som funderar på det just nu. Men de här männen kan också lämna. När de, grymt nog tycker att de är färdiga med nedbrytningen eller när de hittar någon annan att fokusera på. Om du läser på om narcisstisk personlighetstörning så står det en hel del om det.
Jag har också känt svartsjuka. Svartsjuka är en naturlig känsla. Fundera på om det fanns saker i hans beteende som rättfärdigade den? Där har du svaret om du inte vet det själv. En sak som rättfärdigar svartsjuka är till exempel om han nedvärderade dig eller om han fick dig att känna dig otrygg med honom, om han inte visade dig respekt eller kanske rentav gjorde något med någon annan en gång (kan finnas många fler saker). Ja, då hade du fog för att vara orolig att han skulle svika dig.
Svartsjukan omges av en sådan enorm skam. Jag tog med den känslan till min terapeut, och hon kunde ganska snabbt säga, att det var okej att känna så.
Det finns en väldigt stark drift hos den som blir utsatt för misshandel. Det är längtan efter upprättelse. Jag ska ta upp det framöver. Men jag tänker nämna det för dig nu. När han sårar en grovt och man blir ledsen får man känslan av att det bara är han som kan få en att må bra igen, bara han som har orsakat smärtan kan ta bort den, göra den ogjord genom att säga förlåt, genom att säga att han inte menade det.
Driften att söka upprättelse av den som sårar en är helt naturlig. Men i de här relationerna är problemet att den inte kommer att leda någon vart. Han kommer aldrig att be om förlåtelse. Han kommer aldrig att ge oss den där helande kärleken som vi längtar efter.
Så det vi får försöka hitta är ett sätt att acceptera att det inte lönar sig att försöka. Att den upprättelsen kommer att komma ifrån dig själv och andra, när du vågar släppa. Att det är den enda vägen som faktiskt leder till att du kan räta på dig igen.
Och en sak till. Jag tror verkligen inte att det är bra för dig att se honom på jobbet. Då har han ju fortfarande makt över dig, såklart.
SvaraRaderaSå gör vad du kan för att hitta ett nytt jobb, eller byta avdelning. Vad som helst!
Han ska byta jobb.
SvaraRaderaHan slutar om 2 månader :)
Han har varit på väg att byta jobb en längre tid och när det tog slut mellan oss så tog han beslutet att byta jobb.
Enligt honom berodde det endast på jobbet och inte på något annat (dvs mig antar jag)
Så om 2 månader kanske det blir lättare för mig att få vidare.:)
kram
Åh, det var goda nyheter!
SvaraRaderaSå... Då längtar vi till maj. Då den blomstrande framtiden har chans att sätta igång på riktigt. Och till dess. Omfamna dig själv, gör saker du gillar. Försök att fokusera på annat så gott det går och att undvika honom på jobbet så gott det går.
Kram!
Hej!
SvaraRaderaUsch, idag är det en jobbig dag. Jag saknar honom så. Jag vill ringa honom men jag har än så länge lyckats stoppa mig själv.
Jag tror att han har ett nytt förhållande, ev med en kollega här på jobbet och det gör så ont.
Det kanske är min svartsjuka som talar (antagligen) men det är så hemskt att sakna honom och vårat liv hela tiden. Jag vill så gärna att det går över. Som det är nu så känns det som om jag kommer sakna honom för evigt.
Jag vill inte fastna i det, hur ska jag göra för att kunna släppa honom?
För att svara på om han fick mig att känna mig otrygg så svarar jag JA! :)
Han har under en lång tid suttit och fikat med kollegan jag nämner ovan. De har suttit och fikat mitt emot varandra 4 ggr om dagen, 5 dagar i veckan. Jag har försökt förklara att jag har tyckt att det har varit jättejobbigt och jag har visat det bla genom att bli sur och avståndstagande. (dåligt av mig)
Han har bara blivit förbannad och sagt att jag inte ska lasta min skit på honom och att det är mitt problem och att jag får komma till rätta med det problemet sjäv. Dessutom har han hela tiden försvarat den här kvinnliga kollegan, tagit hennes parti, vilket har gjort att jag har känt mig sviken och det har hela tiden känts som om han har valt hennes sida och henne framför mig under hela vårat förhållande.
kram
En annan anledning till svartsjuka som jag har sett förut: han behandlar dig som skit när ni är i det privata rummet, eller ignorerar dig helt och hållet. Men i det offentliga rummet är han charmig, trevlig, "omtänksam", flörtig mot de andra kvinnor. Vem skulle inte bli svartsjuk? Men det är som syster säger, det är en annan form av psykisk nedbrytning.
SvaraRaderaHej Jessie!
SvaraRaderaJobbigt, jobbigt, det låter trassligt och vissa dagar vet man varken ut eller in. Jag förstod inte riktigt, har han pratat så där mycket med den andra kollegan hela tiden? Alltså även före det tog slut, eller började det nu? Oavsett är det förstås sårande.
Ert förhållande måste ha varit väldigt intensivt med tanke på att ni också jobbar ihop. Det fanns aldrig någon vrå för dig att vila då kan jag tänka. Har hans psykningar kunnat pågå både hemma och på jobbet, ja, utan avbrott?
Att det gör ont att se honom med andra (därmed inte sagt att det behöver vara något) är inte heller något du ska klandra dig för.
Vi har några olika delar här, utifrån vad jag kan se. En är den direkta strasshanteringen och det är den jag tror du behöver just i dag.
- När ångesten tar vid och du vill ta kontakt. Andas djupt och försök att lugna ner dig. Finns det någon annan du kan kontakta? Våra reflexer att sträcka sig efter de här männen är djupt inlärda eftersom vi aldrig har kunnat veta var vi har dem. Den här reflexen behöver du börja kämpa emot. Se det som en träningsuppgift. Sätt ett förbud: Förbjud dig själv att ta kontakt med honom. Fundera på vad du kan göra när ångesten tar vid. Jag hade en regel att jag skulle skicka ett mess till en kompis varje gång jag saknade honom. Ett mess om lite vad som helst. Eller när jag verkligen behövde prata ringa någon. På det sättet får du i alla fall ut ditt behov av att ha kontakt med en person som betyder mycket.
- Såg du mitt tips om kom ihåg-listan? Skriv en lista med alla dumheter, alla kränkingar, allt ont han har gjort dig. Ha den alltid med dig.
När paniken och längtan slår över. Gå in på toaletten med listan. Andas djupt. Läs den noga. Punkt för punkt. Andas in och ut efter varje punkt.
- Och om du längtar efter hans famn. Kom ihåg att du aldrig visste när den skulle vara öppen eller stängd och att du aldrig kommer att få veta det. Att det är en förklaring till all din oro och ängslan.
- Om du tror att du kan vara så rationell: Försök tänka i konsekvenser. Innerst inne vet du att ingenting kommer att bli bättre av att du tar kontakt. Oavsett vad du än säger. Men jag inser att det är en tanke som har svårt att bita på den värsta ångesten.
-Hoppas att något hjälper, hör gärna av dig med respons och berätta hur det går.
Kram!
Ps. stresshanteringen, inte strasshanteringen förstås!
SvaraRaderaHej på er!
SvaraRaderaJa han har pratat och fikat med henne under i princip hela tiden som vi har varit tillsammans.
Han var iofs hennes chef en tid och var tvungen att fika med sina anställda enligt order uppifrån (enligt honom själv) men jag tog iaf illa vid mig att dom två alltid satt mitt emot varandra.
Han gjorde slut minst 11 gånger (de gångerna som jag har skrivit ner, det har säkert hänt fler ggr än så) på 3 år och krävde sedan att jag skulle känna tillit till honom, känna mig säker på vårat förhållande så som han kände sig säker på oss.
Efter att han gjorde slut med mig så sa han att han skulle börja dejta henne (kkollegan), lära känna henne privat, "sätta på den där jävla Anna" "inte för att jag vill utan enbart för att såra dig Jessie" "Du har ju ändå hela tiden insinuerat att jag vill knulla med Anna så då kan jag ju lika gärna göra det"
Jag har ännu iinte hört av mig till honom och jag ska banne mig inte göra det heller för det är som ni säger, det blir inte bättre. Snarare ger det honom en chans till att vara elak och såra mig.
Kram på er och tack för era kloka ord :)
Okej Jessie, nu har du gett mig den bakgrund jag behöver för att säga att: Du har all grund för att känna svartsjuka. Han använder det som kontrollmetod. Dubbel bestraffning: Han gör dig svartsjuk och sen klandrar han dig för det du känner.
SvaraRaderaJag kan mycket väl tänka mig att han har betett sig flörtigt mot henne med flit, för att du ska känna dig osäker. Den där kommentaren om att han skulle börja dejta henne, vad ska jag säga DET ÄR INTE OKEJ att han säger så.
Har han dessutom gjort slut med dig elva gånger är det också en kontrollmetod (mitt ex slutade varje bråk med att säga: om du tycker att det är så jobbigt så gå då, eller: ja, vi kanske helt enkelt borde göra slut, då vek jag mig tyvärr eftersom jag inte tyckte att frågan var så viktig så att jag ville göra slut på grund av den, men det var ju han som gjorde frågan så stor, inte jag! Visst liknar det fast det är olika?). Ta nu chansen att bryta det mönstret!
Åh, vad bra att du inte hörde av dig. Det är starkt gjort, och snart kommer du känna dig lite starkare varje gång du står emot impulsen. (men kom ihåg var inte för hård om du vacklar, utan lär dig av det i stället).
Kram!
Hej Syster!
SvaraRaderaTror du att han gjorde det?
Använde det som kontrollmetod?
Kanske är det så att jag inbillar mig detta och förstorar upp allting?
Det kanske inte var så himla farligt ändå?
Kanske sitter jag här och inbillar mig detta för att få mig själv att må bättre, så att jag kan skylla på honom?
Hmmm...
F*n, innerst inne vet jag ju att jag inte mådde bra av det han sa och gjorde och det borde ju egentligen räcka som svar. Det plus att han sket i om "fikandet" eller något annat gjorde att jag mådde dåligt eller blev ledsen.
Sen har ju inte jag heller varit guds bästa barn i det här och jag kan förstå om han har tyckt att jag har varit jobbig :)
Det var först några månader efter att vi gjort slut som han skrek det till mig att han skulle börja dejta henne etc....så jag antar att han har rätt att säga så egentligen?
Stora kramar
Så här tänker jag: Att göra slut gång på gång är ett sätt att visa att han har makt att markera att han har kontrollen.
SvaraRaderaAtt du blir orolig och osäker då är helt normalt, vem skulle inte bli det? Det normala från hans sida (om det nu finns något normalt hos en som gör slut elva gånger) i det läget vore att ödmjukt förstå att du kan känna dig otrygg just därför. Tillit är något man bygger upp genom sitt beteende, inget man begär och inkasserar på kommando.
Ja, vad tycker du? Var det okej, var det okej för dig att han sa så? Min åsikt, (som du får tycka vad du vill om) är att hans kommentar om att dejta henne, även om han hade sagt det på ett försiktigt sätt hade det varit respektlöst eftersom han vet hur du känner. Nu sa han dessutom som du beskriver att han skulle "sätta på den där jävla Anna" "inte för att jag vill utan enbart för att såra dig Jessie". Det är en form av hot. Det är också att försöka lasta över skulden på dig. Ett sätt att få dig att må dåligt på. Det är en kränkning. Sättet han pratade om henne på tyder också på en ruggig kvinnosyn. Så talar inte en man som respekterar kvinnor.
Hur det än är. Han får inte dig att må bra, det är uppenbart och han har sagt och gjort otroligt kränkande saker. Det är inte bra och det är inte okej.
Jag förstår att det är väldigt svårt att skaffa sig distans när du hela tiden ser honom.
Men gör så här. Sätt dig bekvämt med en varm filt och en anteckningsbok hemma. Musik som bara är lugn och inte stör tankarna. Skriv allt det som du har upplevt som negativt, så mycket du orkar, ifrågasätt inte, släpp ut all kritik mot honom helt rakt på. Även om du i huvudet känner tvivel, lämna tvivlet utanför dina anteckningar den här gången. Skriv från hjärtat hur han har fått dig att må, vad han har gjort för fel. Vad du i stället skulle ha förtjänat. Alla ord som kommer som vill försvara honom eller bortförklara hans beteende, lämna dem borta den här gången. Allt tvivel ska också få stå utanför och all självkritik. Ta det lugnt och metodiskt. Skriv vad han gjorde mot dig.
Sen när orden är slut lägger du undan blocket. Brygger en kopp te eller varm choklad. Tittar på något teveprogram som får dig att skratta eller tar ett bad eller en dusch. Låt blocket vara.
Dagen efter, eller kanske några dagar efter ska du gå tillbaka till anteckningarna och läsa dem igen. Fortfarande med okritiska ögon. Läs lugnt och försök avfärda kritiska tankar. Tänk att det här är din röst, vad den vill säga till dig. Vad du säger om det här när du får tala ifred. Pröva det. Se vad som händer. Tvivlat och ifrågasatt oss har vi gjort så det räcker ändå.
Hej syster!
SvaraRaderaJag håller med dig, du skriver så klokt och förklarar det så bra.
Nej, jag tycker inte att det är ok att han säger så. För han kränkte inte bara mig genom att säga så utan även vår kvinnliga kollega.
Jag ska göra din övning ikväll efter min löprunda.
Kram och tack!
Vad bra om det känns som att det hjälper. Du har rätt i det, han kränkte er båda. Och om det är någon tröst i känslan av svartsjuka kommer han inte heller att behandla henne bra om de skulle inleda något, det är en dubbel tanke det där, för när svartsjukan har släppt kan man börja känna ansvar för att rädda andra som kan drabbas av honom.
SvaraRaderaMen då måste vi tänka: skulle vi själva ha lyssnat på hans ex där vi var då? Nope, han har ju snabbt förklarat att de är galna och i början vill man tro på allt, först i efterhand kommer hon att förstå att det inte var så. Men en dag kommer hon också att förstå det.
Så tyvärr måste vi acceptera att vi inget kan göra och hoppas att hon inte ska gå i samma fälla. Om vi försöker agera kommer hon inte just då kunna se annat än att vi är svartsjuka, hon vet ju inte att beteendet beror på att det är han som är osund, hon kommer tro att det är vi som är osunda.
Så även om vi försöker hjälpa genom att varna henne kommer vi med största sannolikhet bara att spela honom i händerna. Värt att tänka på i framtiden. Kram!