Det smälter

Det där tjocka tunga som ligger på gatorna

Det smälter

Det där tjocka tunga som sitter i systrarnas sinnen

i ditt sinne syster.


Vårsolen glider in. Den är inte skarp, den är mjuk.

Den smeker på bergen av fastfrusen smärta

beröringen gör att det lättar, lossnar, rinner bort

oändligt sakta, men lite i taget.


Tills sorgen är vatten

som återfuktar marken

och ger de nya frön som landar en grogrund

som är så stark och rik

att allt som börjar växa där,

inget kommer att kunna stoppa dess framfart mot himlen.


Och du är där syster.

Då är du där.

Och din närvaro skyddar det som växer från allting ont.

Och rinner nya tårar så vattnar de något levande den här gången.

Inte något dött.