Du hjälpte mig att hålla engagemanget uppe under alla år då jag kämpade i ständig motvind och jag tappade bort varför det jag gjorde var viktigt.
Du påminde mig hela tiden om att det jag brann för var viktigt och det hjälpte mig att behålla en del av min värdighet.
Du rycktes från oss under min svåraste vår. Jag förstod inte då vad det innebar.
Men nu när jag är redo minns jag ditt engagemang och är dig evigt tacksam för att du trodde på allt. In i det sista. Och jag tror att du hade blivit arg om du vetat vad jag gick igenom.
TACK.
Ibland kommer orden först ett år senare. Ikväll får han platsen. Ikväll låter jag mina Sanna känslor få tala. Ikväll tänker jag inte nej, jag kände honom inte så bra som alla andra ikväll tänker jag, jag känner så och då känner jag så och då var det viktigt. Vad andra än skulle tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar