Ibland är tårar det mest renande och helande som finns.
Har du märkt det syster?
Att få känna.
Det är skönt.
Att förbjudas känna som man gör, det skapar ångest.
Att släppa känslorna fria är att uppleva frihet.
Det är jätteviktigt!
Och det får vi inte med honom, vi ska alltid hejda oss.
Jag skulle alltid vara glad, tålmodig, tolerant, vänlig, effektiv. Jag fick inte vara ledsen, irriterad, trött. DET FANNS INTE PLATS FÖR MIG ATT LEVA då.
Och det är så hemskt. Man blir inte helad, man växer inte, man utvecklas inte, man stärks inte om man hela tiden måste låtsas känna något annat, vara någon annan.
För när vi är mitt uppe i det, då ser inte ens alla de vackra människor som skulle kunna se, vem vi egentligen är.
Har du tänkt på det?
KRAM
Hej Syster!
SvaraRaderaDet skapar ångest på hög nivå. Det är smärtsamt att inte kunna dela med sig av sina känslor och tankar till sin partner av rädsla för vad man får kastat tillbaka i ansiktet. Till den man delar sitt liv med, till den som man ska kunna dela glädje, sorg och svårigheter med.
Jag känner väl igen mig i att inte få uttrycka "negativa" känslor. Att alltid behöva vara glad och trevlig. "klart att du får ha en dålig dag Jessie, det är inte det det handlar om, det handlar om att du går runt och är sur och bitter hela tiden, konstant. Det är det enda jag får ut av dig. Surhet och bitterhet!"
Jag upplever mig inte själv som sur och bitter men kanske ”förbudet” mot att uttrycka mig och tala om mina känslor och om hur hans beteende fick mig att må bla, kanske fick mig att bli låg och så. Det var frustrerande, som en tagg som hela tiden skavde. Jag försökte alltid att resonera hans beteende i mitt huvud men taggen i mig försvann aldrig, det hjälpte inte, jag hittade aldrig några förklaringar till hans beteende som jag kunde godta. Den enda slutsatsen jag kan dra idag är att han varken respekterade mig eller älskade mig.
Stora kramar till dig hjärtat!
Ja, ju mer distans man får, desto orimligare inser man att det var att man gick runt och mådde så där. Och det är klart att man gjorde det. Det blir så tydligt nu i efterhand när jag känner en så stor lättnad över saker som jag inser att jag FÅR göra.
SvaraRaderaJag får känna mig ledsen över förluster. Jag får bli arg över oförrätter. Jag får vara glad för andras framsteg. Jag får vara trött och inte orka något när jag komme hem. Jag får vara stolt över saker jag åstadkommer. JAG FÅR.
Och det är så vackert och jag känner mig så mycket lugnare när jag får.
Så fy för allt som han inte tillät. Fy för den ständiga anspänningen och fy för att han behandlade oss så att vi aldrig fick må riktigt bra, eller KÄNNA NÅGOT på riktigt.
Allt vi hade har han besudlat genom att begränsa och kväva alla känslor som fick mig att känna mig riktigt levande.
Kram!!!