Tårar av ett annat slag

Hej Syster vaknade efter flera sköna dagar med vänner och släktingar. Till en lugn dag. Först ikväll ska jag iväg. Jag vaknade hemma hos vänner. En solig dag utanför. Blåsten rör om i trädkronorna. Och snart rann tårarna.

Ni som har följt mina turer vet ju hur jag brukar pendla, känslorna som fångades inuti har kommit ut i portioner, olika sorger och smärtor har jag gått igenom, släppt fram, erkänt låtit existera.

Men den här morgonen var annorlunda. Jag grät av lycka. Jag vaknade och såg allt det vackra som finns i mitt liv. Hur vacker jag har blivit. Vilken fantastisk resa jag har gjort. Alla människor som har bidragit på vägen, i min fysiska verklighet och min virtuella ;-). Jag såg kärleken, den samlade kärleken.

Och jag kunde inte sluta le samtidigt som tårarna sakta rann längs kinden. Och mitt i allt var det största tacket ändå till mig själv. JAG har varit stark och banat vägen för det här ögonblicket.

Igår kväll var jag på en återträff med min gamla klass från studietiden. Folk var sig lika, en del lite lugnare, en del mycket oroligare. Men jag kände att jag, jag var som ny i jämförelse med då. Jag jämförde mig inte med dem, jag oroade mig inte för om min erfarenhet dög. Jag njöt av det jag hade upplevt. Flera av dem har gjort en fin yttre resa. Jag vet att jag har gjort en fantastisk inre resa. Alla de här upplevelserna har fått mig att ta tag i olika delar av mig som har hindrat mig från att följa min egen röst. Min egen känsla.

Nu vet jag att om jag lyssnar på den, att om jag följer det. Då kommer fler stunder som dessa. Då jag kan se på mitt liv och det jag har med en oändligt stor tacksamhet.

Det är stort.


KRAM!