Sedan jag sist skrev här dog min älskade mormor plötsligt och oväntat av en stroke, så det är allt jag kunnat tänka på de senaste dagarna. Jag känner mig helt handlingsförlamad och har ingen kraft alls att göra det jag vet att jag måste göra just nu. Jag hade precis bestämt mig för att berätta för min kloka mormor om hur det ligger till i mitt förhållande, men hann inte :-( Jag kommer fortsätta läsa din fina blogg och den kommer hjälpa mig mycket den dagen jag lämnar.
Åh vad jag känner med dig! Vad hemskt att det händer och att det drabbar dig nu. En vän till mig utryckte det så fint när jag talade om min sorg, den över kollegan som gick bort och min ånger över allt jag inte sa:
Hon sa att det inte är vad man säger som är det viktigaste, det är den samlade relationen ni har haft. Hon jämförde det med min resa: tänk på allt han gjorde dig, sen sa han jag älskar dig, vad spelar det för roll vad han sa, det ändrade inte det han gjorde.
Ibland lägger vi alldeles för lite vikt vid ord. Jag tänker att hon någonstans vet. Hon vet vem du är hon vet att hon älskar dig, alltid har gjort det. På ett rent och vackert sätt.
Jag är säker på att din mormor skulle ha omfamnat dig och din vilja om du berättade, att hon varit stolt över att du bestämde dig för att välja dig och ditt liv.
Vet du, när du orkar. Sök en plats där du känner närhet till henne och berätta. Den känsla du får av vad hon skulle ha svarat och gjort stämmer. Så bra känner vi dem som vi älskar och som älskar oss på riktigt. Att vi med våra instinkter vet vad de tycker om saker vi gör.
Därför är det också så att det faktum att vi aldrig kan känna oss trygga med vad han ska tänka och göra och hur han ska agera när vi anförtror oss, det visar att det inte är ren och rak kärlek så som vi förtjänar det.
Goda fina. Du är stark. Låt dig själv vara ledsen. Låt dig själv vara stolt över det hon och du har haft.
Hej syster,
SvaraRaderaSedan jag sist skrev här dog min älskade mormor plötsligt och oväntat av en stroke, så det är allt jag kunnat tänka på de senaste dagarna. Jag känner mig helt handlingsförlamad och har ingen kraft alls att göra det jag vet att jag måste göra just nu. Jag hade precis bestämt mig för att berätta för min kloka mormor om hur det ligger till i mitt förhållande, men hann inte :-( Jag kommer fortsätta läsa din fina blogg och den kommer hjälpa mig mycket den dagen jag lämnar.
Hej finaste du!
SvaraRaderaÅh vad jag känner med dig! Vad hemskt att det händer och att det drabbar dig nu. En vän till mig utryckte det så fint när jag talade om min sorg, den över kollegan som gick bort och min ånger över allt jag inte sa:
Hon sa att det inte är vad man säger som är det viktigaste, det är den samlade relationen ni har haft. Hon jämförde det med min resa: tänk på allt han gjorde dig, sen sa han jag älskar dig, vad spelar det för roll vad han sa, det ändrade inte det han gjorde.
Ibland lägger vi alldeles för lite vikt vid ord. Jag tänker att hon någonstans vet. Hon vet vem du är hon vet att hon älskar dig, alltid har gjort det. På ett rent och vackert sätt.
Jag är säker på att din mormor skulle ha omfamnat dig och din vilja om du berättade, att hon varit stolt över att du bestämde dig för att välja dig och ditt liv.
Vet du, när du orkar. Sök en plats där du känner närhet till henne och berätta. Den känsla du får av vad hon skulle ha svarat och gjort stämmer. Så bra känner vi dem som vi älskar och som älskar oss på riktigt. Att vi med våra instinkter vet vad de tycker om saker vi gör.
Därför är det också så att det faktum att vi aldrig kan känna oss trygga med vad han ska tänka och göra och hur han ska agera när vi anförtror oss, det visar att det inte är ren och rak kärlek så som vi förtjänar det.
Goda fina. Du är stark. Låt dig själv vara ledsen. Låt dig själv vara stolt över det hon och du har haft.
Det har varit så vackert.
Kram!
Korrekturfel! Det ska stå ibland lägger vi för MYCKET vikt vid ord.
SvaraRadera