Nu ska hej syster vara ett dygn på föräldrarnas stuga. Det ska bli skönt, är fortfarande förkylningsgroggy så det blir ett fint sätt att ta det lugnt och ändå ha skön sommar. Sköt på hemresan en dag och får hjälp av en ängel till vän med blomvattningen.
En rest av livet med honom: Jag känner mig fortfarande som världens största belastning när jag ber någon om hjälp. Tackar sjukt många gånger och vill ge presenter bara för småsaker så de inte ska tycka att jag är jobbig. Hur lär man sig av med det beteendet? Jag försöker att sansa mig. Tänker att det räcker med att tacka en gång. Då blir det tre tack i stället för tio.
Hm. Jag antar att jag fortfarande känner att jag inte riktigt är förtjänt av andras hjälp och omtanke. När jag blir så övertacksam när jag får den.
Vill arbeta med detta, att känna mindre skuld.
Nu är jag utan internet ett dygn, ville bara förvarna.
Skiner solen på dig idag syster?
Har du något tips mot denna övertacksamhet, känner du igen den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar